Fullt ÖZ

APPORTERINGS-JAKT-TRÄNING

2012-01-21T08:26:00.001-08:00

Efter långt uppehåll, var vi idag på årets första jaktapporteringsträning, med trän.gruppen - Ingela, Pia och Elisabeth. Efter lite om och men, med tanke på det "utlovade" snöovädret, var vi nu ändå på plats. Det hade precis börjat snöa vid samlingen, men så länge inte dummys'arna försvinner i snön är det ju ingen fara ... även om vissa var skeptiska !

Vi var, som vanligt vid "gläntan" vid Kåsjön. Även om det är ett bra ställe att vara på, så börjar det bli lite "tjôtigt" att vara precis på samma ställe. Har ju vid upprepade tillfällen, tipsat om att skogen är STOR och man kanske kunde byta område ... men men !

Stadga/Jaktfot – zick zack- jaktfot -mellan hundarna - inkalln. genom korridor, mellan hundar och förare. Özet var ngt frestad att springa efter dom andra, men behärskade sig trots allt och satt kvar.

Markering - (övn. fr. Tittis öppna trän.) – en markering kastades vid/i/på en rishög, där redan en pyttedummy låg gömd - efter markeringen, vände vi helt om, medan dummyn (mark.) plockades upp - därefter tillbaka, för skick mot rishögen. Özet, som gjorde övn. sist, fick sin dummy intryckt riktigt långt in i rishögen, hade lite "bekymmer" hur han skulle få tag i den, men lyckades ganska snart.

Markering/Sök (Ingelas övn.) – Ingela kastade en markering (alldeles för lätt kastad - kort o synl.) medan Özet hämtade den, kastade hon ännu en dummy (oxå den, alldeles för lätt) en bit bakom gärdsgårdsmuren, som jag sen skickade som ett sök ! Detta gjorde vi 2 ggr - för lätt kastade (korta o synl.) bägge gångerna !!!

Stoppsign./Dirigering (Elisab. övn.) – förenklade övn. själv - blåste stoppsign. med Özet sittade – skickade sen ”ut” alt. hö./vä. - Özet kanonduktig !

Walk-Up (Pias övn.) – vi gick 3 i rad (väldigt oordn. led måste jag säga) – Pia gjorde stopptecken, när vi skulle stanna – hon kastade dummy – sa vem av oss som skulle skicka sin hund – dom två ekip. som inte skickades, vände helt om och gick till ursprungsläget. Özet duktig, frånsett från att han, inte hade koll när jag stannade - Pia kastade långa och bra/hyfsat svåra. Himla bra övning.

Syn vid hemkomsten , efter träningen ...

Trött och nöjd !

MY DOG

2012-01-07T10:00:00.000-08:00

Kl. 09 åkte vi hemifrån, Susanne och jag, för att förhoppningsvis hinna till Stina & Raikos start i freestylen - Agria Freestyle Elite Challenge. Kul att kunna introducera Susanne i freestylens värld – särskilt som landets bästa ekipage, skulle göra upp i årets första deltävling. Roligt var ju förstås även att få möjligheten att presentera Özets kusin, Raiko och ännu roligare var att dom placerade sig som 5:a, med ett härligt program och samspel.

Efter att ha sagt hej och hejdå till Stina och Titti, letade vi oss fram till mopsringen för att säga hej till Lena, som ställde ut Unni, som f.ö. blev bästa junior … ??? eller nåt !!! Som ni märker är en annan inte särkilt hemma i utställningsvärlden. Efter en stunds tjôtande, skilde vi på oss – Susanne gick till Groenendaelsringen, medan jag skulle gå och kolla runt lite, innan jag sen skulle ansluta till Groen.-ringen. Kollade lite på rallylydnaden – inge kul att titta på, så jag gick vidare – genom rastorget, sa hej till Cissi, som stod i welch’arnas monter - gick vidare, med en kaffe & bulle i handen – gjorde mig ingen brådska - köpte ett par jaktkoppel för en billig penning … och när jag slutligen kom till Groen.-ringen, var bedömningen SLUT … och ingen Susanne syntes till ! Jaha det var la käckt då ! Hur ska vi nu få tag på varann (Susanne hade glömt sin tel.) … hhum … om hon är lika klok som jag !!! så tar hon sig till Lena och mopsarna … jamen visst hade hon tänkt samma som jag – just DÄR var hon ju … även om hon redan hade hunnit engagera halva GBG, för att få fatt i mitt tel. nr …

Med tiden började blodsockret falla och en fikapause var på sin plats. Där satt vi och snackade hund – överraskade va ? - medan några kompisar – både gemensamma och nya bekantskaper - stannade till och sa hej. Efter fikapausen vandrade vi vidare, genom utställarna (hundartiklar) och gjorde slut på ytterligare pengar, för att slutligen hamna vid ”finalringen”, där vi från läktaren fick oss några rejäla gapskratt, medan vi tittade på de olika utmärkelserna – bl.a Årets utställningshund och resultaten från dagens finaler.

Tack Susanne för en supertrevlig heldag ……

MYCKET HÄNDE ! ÅRSBERÄTTELSE 2011

2012-01-02T12:38:00.000-08:00

Kan summera och konstatera att detta året har varit ett av de mest känslosvallande ”hundår” jag varit med om. Likt förra året har jag "slitit mitt hår" i frustration ... allt från hans maniska (hjort)tryffelätande till våra "misslyckanden" på tävling - tänker då främst på 0:orna i platsen i lydnaden, men även hans jonglerande/slappa grepp på WT-starterna. Men även om de önskvärda resultaten inte riktigt har velat infinna sig, så har vi nu iaf kommit igång med tävlandet. Och trots mitt slitna hår, så överväger ALLT det positiva - HAN ÄR MITT ALLT !

Redan här kan jag nämna, att ni som inte orkar läsa allt mitt "svammel", kan redan nu scrolla ner till SAMMANFATTNINGEN !

För er andra ...

From the beginning …

JANUARI

inleddes med kyla och relativt mycket snö och i "trettonhelgen" fick vi besök av Piff & Puff (Emelie & Stina), som deltog i freestylen på MY DOG. Även om båda utförde strålande prestationer, så var det ändå Stina & Raiko som gick därifrån som segrare - klassvinnare och fick utmärkelsen årets debutant. Därefter har vi ju kunnat följa deras framfart och kometkarriär inom freestyle - 5:a på SM och nu senast 5:a på årets (2012) My Dog.

Redan i FEBRUARI

hade man hunnit bli duktigt trött på att alltid behöva använda broddar och att behovet av broddar skulle hänga i till sen vår, anade man ju inte just då. Men började trots allt ändå se "ljuset i tunneln" när man äntligen hittade några snöfria gläntor för att kunna starta upp säsongens jaktapporteringsträningar.

Ungefär i samma veva – mitten av febr. – startade den första (Titti & Regina) jaktkursen upp. Minns tydligt första tillfället, då mitt tålamod fick bekänna färg. Özet visade upp sig, från en av sina sämre sidor - även om jag visste att området var väldigt "laddat" med div. dofter, bl.a. från löptikar - så hade jag svårt att acceptera hans beteende (sniffande och blockerade hjärna) och var både besviken och arg, mest för jag kände/känner mig så maktlös.

Fick även ett "erbjudande" att delta på en pröva-på-dag i jaktapportering, för mina "gurus" Maria&Lena. Blev lite uppfräschning, men framför allt fick jag med mig många råd & tips, inför den stundande säsongen.

Annars minns jag nog februari - som en månad, med ständig längtan efter våren. Vi varvade apporteringsträning med promenader och som vanligt varvades dom samma, med både glädje och frustration ... som tex. på den promenad då den mjuka sega ”knäck” som han ibland har i sina söta öron, nu hade omvandlats till en stenhård massa, som just vid detta tillfället hade täppt till totalt. Han hade börjat tänja på avståndet från mig och sket blanka tusan i mig. Hur många gånger har man inte tänkt att det kan vara så upp och ner - så nöjd och stolt ena stunden - lika arg och besviken den andra. Även om de dåliga tillfällena förstås kompenseras av de höjdpunkter, då det mesta går som på räls ... så kände jag just vid detta ögonblicket för att ställa upp bildörren och sätta upp en skylt med "hund säljes billigt"

I slutet av februari hade Özet passerat sin 2-årsdag (21febr.) och fortfarande pågick spanandet efter våren, som nu började visa sina små välkomnande tecken lite varstans.

MARS

inleddes tyvärr av det tråkiga beskedet, att den ena hälften av grabbarna GULD - Marco - var borta.

Jaktkursen fortsätter, samtidigt som brukslydnaden med Partillegänget inleder, på en isig appellplan som inte var det mest ultimata underlaget förstås. Tanken med brukscirkeln var, dels att få nya trän.kompisar, men även som i ett led för att testa om brukssök skulle vara nåt för oss. Även tävlingslydnadskursen - del II - på Lerums BK, började under mars månad.

I slutet av mars var det dax för oss att åka på vår årliga skidresa till alperna. Vi - mest jag - hade ångest när vi lämnade Özet hos Irene Stjärnås utanför Sollebrunn. Men vad vi inte kunde ana var, att den som skulle få svårast ångest var Özet, som fick svår separationsångest skulle det visa sig. Veckan blev förövrigt inte helt enkel och "smärtfri", bla. åkte Özet på en rejäl omgång/tilltufsning av husets ålderman, när han (Öz.) hade "testat" honom en gång för mycket, efter upprepade gånger.

Ju närmare april månad vi kom, ju mer förrädiska blev isarna. Fick verklig skrämselhicka, blir fortfarande alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt. Özet hade tagit sig ut på isen där han stod och sträckte sig ut mot en sten som låg blottlagd i sjön, där det nu var öppet vatten från strandkanten (sjöns "utlopp") ut mot där Özet stod.

APRIL

Foto : Hanna & Lasse Nilsson

inleddes med jaktinternat hos Hanna&Lasse (Kennel Blågul) på Hökagården, strax utanför Halmstad, med Maria & Lena som instruktörer. Hanna&Lasse, visade en gästfrihet som jag sällan skådat - servade oss med luncher, fika och husrum. Det jag särskilt minns, var att det blev "upp till bevis" hur det låg till med Özets skottberördhet, då det var flera övningar med skott – både dubbelmarkeringar och walk-up.

En bit in i april, hade vi vår första träningslydnadstävling och då lärde jag känna Susanne, som jag senare fått som oerhört värdefull träningskompis, som är duktig och peppar en ibland, uppgiven Maggan.

I mitten av månaden gjorde vi vår debut i sökskogen och var på helgkurs i brukssök, med Git Jering som instruktör. Denna helgen väckte mitt intresse för brukssöket och ganska snart efter blev vi inbjudna i en sökträningsgrupp och och med tiden tycks brukssöket ha blivit Özets absoluta favoritgren bland alla hundaktiviteter vi provat hittills.

På valborgsmässoafton gjorde vi tävlingsdebut på Partille BK i lydnad, även om vi ju faktiskt gjorde debut i uruselt väder i höstas, så kändes denna starten, som den ”riktiga” debuten. Visserligen med lite blandade känslor - för det var här det verkliga eländet började - resandet i platsliggandet. Men var ändå stolt över 10:an på helhetsintrycket.

I MAJ

gjorde vi ännu en debut, men denna gång gällde det vår första träning med bruksökgänget - bl.a. med Lena - som f.ö. var den som bjöd i oss - och Özets bästis Elda som träningskompisar. Vi fick oss en trevlig och mycket lärorik dag.

Under maj månad fortsatte både träning och kurser och ibland körde det ihop sig, tex. då vi på förmiddagen var på brukssökkurs (Partille BK) och sedan åkte vidare till avslutningen på Tittis jaktkurs (vattenapportering). En avslutning som innehöll mkt vattenövningar. Inför sista övningen tyckte Özet – som trött och nöjd hade legat och vilat, med varmt gott täcke på sig – att : simturen tidigare hade varit FÖR lång, han var nu FÖR trött, vattnet hade nu blivit FÖR kallt, Tittis Astrid ? satt FÖR nära ….

Jaktkurserna avlöste varandra. Efter avslutad kurs för Titti & Regina, började jaktkursen för Lena & Maria, med sikte och focus på WT-start. På schemat stod bl.a. fortsatta övningar med både skott och vatten. Özet blev allt säkrare på skotten och jag började hoppas på en ev. WT-start så småningom.

Vi fortsatte även träna vatten självständigt och "kämpade" med Özets ”äckelinställning” till både dyig botten, starrgräs och näckrosor. Från början, med väldigt gles vattenvegetation till senare på säsongen desto tätare ...

I JUNI

inledde vi månaden med avslutning på Lerums lydnadskurs och trots stort manfall genomförde vi som sig bör, en liten tävling i lightversion. Özet och jag skötte oss utmärkt och fick med beröm godkänt !

I början på juni gjorde vi vår debut på WT (working test) i Borås/Sexdrega. En start, ENBART för att se hur Özet skulle reagera på skotten. Det blev en dag med starka upplevelser för både för matte och hund. Från att vara på väg att packa ihop och åka hem pga av Özets våldsamma negativa reaktion, vid ”inskjutningen” innan start, beslutade jag mig för att trots allt, ge det en chans. På väg ner mot sjön och starten började han slappna av, för att efter en stund ha slappnat av helt, med påföljd att vi genomförde vårt första WT. Årets 1:a bragd !

Ännu en kurs avslutades. Maria & Lenas jaktkurs avslutades, men skulle fortsätta till hösten, då med inriktning på jaktprov.

Ett par dgr efter premiären på WT’t, gjorde vi vår andra start i lydnad – på Kallebäck, GBG Avdelningens BK. Den enda av våra 6 off. starter som Özet har legat genom HELA platsen, visserligen varken still eller tyst, men ändå. Nära skjuter igen hare, sa jag efter 1 poäng från uppflytt.

En vecka efter WT-debuten startade vi på nästa WT, som gick i Säve (Säve skjutbana). En tävling som satte djupa fåror i minnet på mig, men inte just från tävlingen, utan från BOMBARDEMANGET - det var det värsta jag varit med om- som skedde EFTER tävlingen, då några sura gubbar började sitt lerduveskytte ett 10-tal meter ifrån prisutdelningen, vilket gjorde att jag i det läget trodde allt arbete med Özets skottberördhet skulle ha gjorts förgäves. Men icke - han fixade det - sicken kille !

Samtidigt som lydnads-och jaktträningar pågick, började Lerum BK’s årliga sommarkurs/träning och för oss blev det denna sommaren, enbart focus på agility – var iof bara med 4 ggr - under mera "ordnade former" än vid min "egenträning. Avancerade efter första tillfället, från nybörjargruppen till fortsättn.gruppen och efter att jag hade lyckats med konststycket att göra en jättevurpa, hade även skovalet avancerats till mina avdankade gamla golfskor (softspikes).

Vissa dagar känner man liksom ... "GÔTT MOS" ... och en underbart härlig lunchpromenad i juni var just en sån dag. Första lunchpromenaden i shorts och linne och vattenapportering skulle ske. Vi vandrade iväg till Åkersjön, för att se hur mycket näckrosorna hade hunnit spridas sen sist.

JULI

inleddes med vårt tredje besök på Säbyholms naturbruksgymn., där årets kennel/klanträff gick av stapeln. Som vanligt ett otroligt trevligt och lärorikt arrangemang, med gemensamma måltider, lekar (klankampen) och kurser.

Vi hade på lördagen, bl.a. tillsammans med kullsyskonen Zamba och Lykke valt kursblocket "Jaktlydnad och Stadga" på förmiddagen, med instr. Boel Persson. Kände att jag och även Tommy - som fick agera kastare - tog stor lärdom av hennes ideér, råd och tips.
Eftermiddagen tillbringade vi – samma gäng – med instr. Titti Eriksson, som tyvärr inte fick till det mest optimala upplägget, på temat ”Signaler”.

Efter att på söndagsförmiddagen kört ett pass agility bl.a. tillsammans med kullbroder Älvis, under ledning av Titti Karlström, avslutade vi vistelen med familjefotografering.

Mamma Enya - Älvis - Yuni - Lykke - Zamba - Özet - Ximma - Pappa Twist

I mitten av juli var Özet&jag tillsammans med Kia&Razzel, på vårt nu mera traditionella Styrsöbesök hos Lotta och även i år lyckades vi tajma in rätt väder. Det blev en dag med sol, bad, promenad, fika, tjôta, mera promenad, grillning, mera tjôta och hemfärd framåt kvällskvisten.

I slutet av juli startade vi på vår tredje/fjärde lydnadstävling - Semestersabotören – en tävling (I-elit) i dagarna 2 på Kungsbacka BK. Även på dessa två starter reste sig tyvärr Özet, av olika orsaker. Medan efter den ena dagens resultat och känsla var botten, kändes det efter den andra dagen strålande. ”Bottendagens” helhet lät : okoncentrerad och svårt med kontakt, medan den ”strålande dagen” lät : lovande samspel …

Vi fortsatte vår vattenträning och vid ett av tillfällena i slutet av juli, stod jag på sankmark - ca 15m från vattenbrynet - kastade ut dummyn i ett hav av näckrosor - dummyn landande direkt, utan varken "studs" eller plask - såg att det skvätte lite mörkt "dyvatten" ! Ojdå, tänkte jag - HUR dyigt är det där då ? Vågar jag verkligen skicka Özet - tänk om han går ner sig ... men efter lite övervägande så skickade jag honom och döm av min förvåning ... han plumsade i och forserade både dy och näckrosor. Kunde glatt konstatera att ett YNKLIGT ÖZ HADE BLIVIT ETT MODIGT ÖZ

I AUGUSTI

fick vi oss ytterligare en härlig dag i vår underbara skärgård – denna gång Brännö – när vi skulle bekanta oss med kusin Lasse & Elisabeths ”nyförvärv”, den ljuvliga lilla beagletiken Tess. En bekantskap som gav mersmak, vilket betyder att dom kommer att få smaka på varandra ännu mera, när vovvarna ska få ”byta” hem, under våra respektive alpresor.

I mitten av månaden åkte vi till Sälen – Lindvallen – för att delta i årets Tollarspecial. Efter vårt eget äventyr - Working Test (nkl) var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi tittade på flera duktiga ekipage. Förhållandena var riktigt besvärliga – särskilt i en av rutorna – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat.

Höjdpunkterna var att se kullbroder Älvis ta 1:a pris i nkl och se pappa Twist in action, som också fick utmärkelserna årets tollarmästare, årets jaktprovsmeriterade på B-prov, årets tollingjaktprovsmeriterade.

Resten av vistelsen bestod av umgänge, vandringar uppe på fjället.

Sista dagen, innan regnet kom och vi var klara i utställningsringen – delar av kritiken : maskulin (hurra), ngt kohasig (nämen) var vi på väg ner till Sunne och Fryken, för ytterligare några dagars semester innan hemfärd.

I slutet av augusti började vi Lena & Marias, jaktkurs del II – nu med inriktn. för ev. jaktprovsstart. En kort men intensiv kurs, som avslutades redan första veckan i september. Påverkad av L & M’s kurs, började vi så smått med VILTTRÄNING, även om jag önskar det skett oftare. Även nu på hösten avlöste jaktkurserna varandra, likt dom hade gjort i våras. Precis när L & M’s kurs var över, tog Titti & Reginas kurs vid.

SEPTEMBER

Ibland hade/har Özet mer ÖZ i kroppen än i knoppen, ibland blev det namnbyte till Tollarbos ”snusmumrik” med Twist, ibland var han nära blocket.

När jag tex. vid nåt tillfälle hade uttryckt …

– Hörru Özet ... om du visste hur nära Blocket du var idag !
… fick jag genast flera erbjudanden om omhändertagande ...

– Hur mycket betalar du för att jag skall ta honom ?

– Jag kan ta honom !

När jag nån dag efter, var lycklig och nöjd efter ett lydnadspass, lät det …

– Vem snackade om Blocket ? Özet går inte att köpa för pengar och inte för nåt annat heller för den delen !

En annan dag, efter en dag på jaktkurs, lät det …

– Här kommer min drömprins !

… fick snabbt en replik …

– Så låter det nu ja !

OKTOBER

inleddes med att vi äntligen fick till vårt MH (mentaltest hund). Med tanke på hur jag våndades förra hösten pga Özets då nyuppkomna skotträdsla/berördhet och därför avstod från det kullgemensamma MH’t förra hösten, kändes det nu som Årets 2:a bragd ! Och inte blev det sämre av att beskrivar'n tyckte Özet var en av de bättre tollarna han stött på.

Så här ser det ut för det mesta ....

Höstens sista WT – vårt 4:e – gick i Stättared och jag kände genast att ”HUNDAR MED SLARVIGT GREPP, GÖRE SIG ICKE BESVÄR PÅ DETTA WT't" och därmed rasade också poängen drastiskt. Men what a heck ... ”bara” att jobba vidare på gossens grepp.

NOVEMBER

Jag minns att jag denna månad gick som i ett töcken, pga att jag var förkyld, HELA månaden, med en hiskelig hosta som gjorde att jag åkte på en kraftig blödning i ryggen - "rev" upp mitt gamla ryggonda. Så pga av förkylningar i omgångar, ryggont och div. andra orsaker, blev det inte nåt bruksök på två hela månader.

Men jaktapportering kräver ju ingen ansträngning - iaf inte från min sida - och därför kunde jag - iof trött, hostande och något omtöcknad, åka till Kållered - Hembygdsgården Långåker - för att delta på höstens jaktkursavslutning, som var iform av en lättare variant av jaktprov, för vår del med dummys. Özet visade sig från sin - om inte bästa sida - så iaf från en av sina bättre sidor.

Direkt efter kursavslutningen var vi vid två tillfällen i Ljungslätt, på öppna träningar. Måste säga att det var kul upplägg vid bägge (mark. o stoppsign./dirig.) träffarna och övningarna innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna.

I slutet av månaden var det dax för Partille BK's klubbmästerskap i lydnad. Det mesta gick bra och vi hamnade på en 3:je plats med 177 poäng, vilket jag var mkt nöjd med. Allt jag önskade var ju att Özet skulle ligga kvar igenom hela platsliggandet, vilket han ju oxå gjorde !

DECEMBER

"Haka i" träning ....

Efter KM't var vi taggade till tusen - både Özet & jag - och fortsatte lydnadsträningen. Jag anmälde oss till två inomhus - ridhus - tävlingar i min iver .... men ....

.... HERE WE GO AGAIN ... vid den första av de två inomhustävl. sket det sig igen. Citat från bloggen : Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …

I mitten av december var vi åter tillbaka i sökskogen och efter långt uppehåll, trodde jag nog att Özet skulle vara lite ringrostig, men det gick riktigt bra. Provade att köra utan dykupper, vilket väl gick sådär - några skick gick utmärkt, medan andra gick desto sämre. Alltså - inte bara jaktapporteringens GREPP som behöver " hjärntvätt", utan även dykupperna ! Har också börjat testa dolda legor - "tält, lådor och bergsskreva" - vilket har gått hyfsat, beroende på vad. Naturliga "element" (bergsskreva) = inga problem, medan de där gömslena med "dörr", var man ju tvungen att undersöka runt lite.

Under hela hösten och även december, hade det hade regnat oerhört mycket - var eviga dag känns det som - med ett fåtal dagars undantag. Förstod nog aldrig hur mycket jag hade längtat efter solen, förrän den dagen då den sken under en underbar lunchpromenad.

Julafton passerade, med sedvanligt firande och efter annandagens lydnadstävling hade jag fått uppleva tidernas KÄNSLODIPP. Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visat sig från en av sina bättre sidor ! MEN, som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så skojade han till det med ett par riktiga glädjerace, när tillfälle gavs ! Att man i det läget fick höra att man har världens charmigaste hund, var just då en klen tröst. Även om jag såsmåningom fick lite distans, så gick luften därefter ur mig fullständigt ...

Efter att ha slickat såren efter årets sista tävling, firade vi nyår och kunde iaf konstatera att det är underbart med en hund som inte låter sig påverkas av fyrverkerierna och ännu en gång ... HAN ÄR MITT ALLT !

SAMMANFATTING

lydnadskurs - del II, kl.I/appell - Lerums BK - Britt, Susanne och Sandra
lydnadsträningar - började så smått på framf.gående, rutan + och haka i, pga våra upprepade 0:or i platsliggandet.
lydnadstävlingar - 6 starter, inkl. inoff. KM (Partille, Kungsbackax2, Partille (KM), Alingsås, Kungsbacka)
spårträningar - 7 st ( 2 st med leksaker, 3 med enbart godisskålslut, 2 med träpinnar)
brukssökkurs - Git Jering - helg (fre.-sön.), där både intresse och en bra grund las
brukssökkurs - Partille BK - två helger - som iof blev mer som träning än kurs - dock i trevligt sällskap - hade min "egen" teori som jag körde efter, eftersom jag själv hade fått en bra grund - på Gits kurs - att utgå ifrån, vilken jag trodde och fortfarande tror på.
sökträningar - söndagar - dykupper - fler och fler skick - tränar (tränar fortf.) separata framslag
jaktkurs - forts. Titti och Regina - vt + ht
jaktkurs - forts. Lena och Maria - vt + ht - med focus på start på Working Test (i våras) och Jaktprov (i höstas) - inget jaktprov för vår del !
jaktinternat i Halmstad - Lena och Maria (lör.-sön.) - glädjande nog en hel del träning med skott, vilket var till stor nytta vid vår första WT-start i våras.
jaktträningar med instr. - Titti&Regina - 2 st s.k. öppna jaktträn. , vilka var de bästa trän. hittills, med ökade utmaningar !
jaktträningar både med trän.gruppen och på egen hand - focus på det slappa greppet - vattenapp. med focus på lev. utan skakn. och få Özet tryggare vid igångar och kringvegetation - började så smått med vilt (and) på sensom./hösten.
Working Test - 4 starter - kunde med omåttlig glädje se att träningen med Özets skottberördhet gett resultat
agility - sommarkurs på Lerums bk - 4 tillfällen (för vår del) - instr. Nina - kombinationer och handling
MH = mentaltest hund

KÄNSLOSTORM

2011-12-26T10:18:00.000-08:00

Nu när jag fått lite distans till annandagens lydnadstävling - anordn. av Kungsbacka BK - och fått både tröstande ord, peppning och goda råd från div. vänner, känner jag mig nu mogen att beskriva vad som hände …

Efter uppstigning i ottan – kl. 06.30, kom jag (+ Özet förstås) till Nordhallands ridklubb (Lerkil) strax före 08.00 och var full av tillförsikt. Särskilt kul är det för en gammal hästtjej som jag, att få kolla in div. ridklubbar – just denna anläggning var ”modern”, med två maneger. Den större manegen – elit + kl.3 – var uppvärmd med STOR läktare med café och medan den mindre – kl.1 o 2 – var ouppvärmd. Utanför fanns ett flertal rasthagar, som låg i anslutning till Lerkils IF’s både grus och gräsplaner.

 Platsliggande 0
Med start nr 12, gick vi in för platsliggandet i 3:e gruppen. Tyckte nog Özet verkade ganska ”OK” och tänkte att detta kanske ändå kommer att gå vägen. Alla lämnade sina hundar och vände upp på andra sidan manegen. Özet tittade på hunden bredvid, som var jätteorolig – gnydde och vägde över från sida till sida hela tiden. Tveksamt om det just var DET som gjorde att han efter en stund reste sig – ställde sig och sniffade där han själv hade legat … började så sakterligen vandra bort från gruppen, fortfarande sniffandes – kollade in mig vid ett tillfälle – för att fortsätta sniffandet … När domaren äntligen sa att jag skulle ”ta hand om honom”, behövde jag bara säga med låg röst att han skulle komma, samtidigt som jag viftade med handen och vips så kom han och satte sig brevid mig = äntligen sa han !!!
 Tandvisning 10
Inget att invända imot.

När jag efter ett antal rastningar och några kontaktövningar – vilka gick strålande, han hade focus och var strålande glad – var jag själv fylld av självförtroende inför vår lite senare start. MEN när jag väl senare, tog ut honom från bilen och var på väg mot ridhuset började det självförtroendet snabbt dala – jag som hade förväntat mig en glad och taggad Özet – märkte nu att han var snusig och nästan okontaktbar, var t.o.m helt ointresserad av sin kära snörboll.
 Fotgående 6 DK, LS, nosar, TRV, VP i språng
I det stora hela, så var han var i en helt annan värld – hade focus på nåt som han bara själv vet – gick o tittade på allt annat en mig. Han satte sig långsamt eller inte alls !!! Han nosade. Vid en av vänstersvängarna fortsatte han rakt fram, så jag nästan fick ”lyfta” undan honom med benet. Vid spång marsch, ”försvann” han ut från mig, nästan i kopplets längd …
 Läggande 0 UEM
Såg i ögonvrån att han inte la sig, utan ”frös” stående !
 Inkallning 10
Perfekt – och det var ju var roligt …
 Ställande 8 Steg
Såg i ögonvrån att han tog nåt/några steg
 Appotering 7 Tugg
Vi ställde upp. Tävl.ledaren överräckte apportbocken. Özet sa: ”now we talking” och tog ett glädjesprång mot tävl.led. och började sen sitt ”lilla” race. Domaren sa till mig att ta ett djupt andetag, vilket jag anammande och kunde kalla in honom.
Ställde åter upp och utförde momentet. Tuggade aningen mer än vad han gjort dom senaste gångerna.
 Hopp ö.h. 5 Sticker
Jag stod placerad på andra sidan av hindret och kommenderade. Jag såg nöjt på när Özet hoppade och kom springande med god fart mot mig, för att i höjd med mig ……. fortsätta rakt förbi mig och åter få ett glädjefnatt och börja raca runt. Jag kallade på honom och han kom och satte sig vid min sida.
 Helheten 5 Sticker
Domaren sa att hon var ”ledsen” för att behöva ge en 5:a, men pga av racandet var hon ”tvungen” ! VA ? Det förstår jag inte, spelade jag helt oförstående ! Ja, det var ju inte riktigt vår dag idag … men lika bra att allt kommer på en gång, säger jag och försöker dölja min besvikelse.

SUMMA 110 POÄNG

OCH HÄR KOMMER ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG ...

2011-12-26T06:35:00.000-08:00

Även om jag nu har lugnat mig och fått lite distans efter morgonens lydnadstävling, så minns jag tydligt känslan hur jag kände mig direkt efter. Var så sjukt besviken – uppriktigt sagt, riktigt ledsen – kände mig helt misslyckad ...

Som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så var han riktigt ”skojfrisk” idag … att man i det läget får höra att man har världens charmigaste hund, är en klen tröst ... iaf just då …

Vad hjälper det, att den mesta träningen känns strålande, när det alltid skiter sig på tävling … Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visade sig från sin bättre sida !

Just nu är jag så j_vla trött på allt vad tävling och prestation (ångest) heter …

GOD JUL

2011-12-24T01:15:00.000-08:00

Nu firar vi jul ....

INTE MYCKET, MEN LITE …

2011-12-21T11:24:00.000-08:00

... SNÖ ...

EFTER SOL KOMMER .....

2011-12-20T23:52:00.000-08:00

Jaha .... tillbaka till den Göteborgska verkligheten .... en morgon och troligen oxå lunchpromenad, med snöblandat regn ....

DÅ SOLEN KOM TILL GÖTEBORG

2011-12-19T13:01:00.000-08:00

Så kom då SOLEN äntligen till Göteborg ! Efter en månad - EN HEL MÅNAD, kan ni fatta ? - med evigt regnande, gick dagens lunchpromenad i flödande sol och även om himlen under kvällens promenad - tills. med Karin, Kia & Razzel - inte var stjärnklar, så var det iallfall en riktigt HÄRLIG kväll !

TILLBAKA PÅ BANAN !

2011-12-18T13:58:00.000-08:00

Var idag på brukssöksträning, för första gången på hur länge som helst – 2 måndader sedan, närmare bestämt ! Roligt att vara tillbaka ”på banan” igen !

Idag var vi full styrka på 6 personer. Git, Britt, Aneta, Jennie, Annica och jag – vi höll till vid ”taxrutan” men på vänstersidan vid vandringsleden. Terräng med tät vegetation – blandskog. Ganska ”slätt” på ena (hö.) sidan av stigen och nerförslut på andra (vä.) sidan.

Özet och jag gick ut som 3:a – Annica på stigen och med Britt och Git som figgar. Jag hade bestämt att idag prova utan dykupper, började dock med dykupp på första skicket – resterande utan.

På högersidan (Britt figge) gick samtliga skicken kanon, medan på andra sidan – i nerförslutet (Git figge) blev det för svårt !!! På första skicket på vänstersidan, låg Git inne i ett skjul (öppen dörr) och vid andra skicket på samma sida, satt hon bakom ett träd. Båda gömslena låg allra längst ut på djupet. Özet återkom självmant – gav upp – när han inte fann nån figge, förutom en gång då jag kallade in honom, för att han avvek från ”linjen” efter skicket. För att få honom att lyckas vid båda dessa skicken, la vi till ett litet tjoande, minns inte riktigt vad Git (senare) menade … om detta stjälper mera än vad det hjälper … skall fråga igen ! Men hur som … sista skicket gjorde vi på högersidan, där han hittade Britt utan problem. BRA AVSLUT med andra ord !
Eftersom han fortfarande har en tendens att springa tillbaka samma väg in till stigen, som han springer ut, fick jag tipset att möta upp honom för att få till bra framslag, som jag nog har fått till mig vid nåt annat tillfälle.

Måste säga han inför (INNAN vi kommer fram till stigen) dessa övningar är supertaggad och samtidigt som det är så otroligt roligt att se hans glädje och iver, så har det fört med sig den nackdelen att han har börjat pipa av förväntan.

HERE WE GO AGAIN ...

2011-12-11T13:00:00.000-08:00

Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …

Så här gick det ….
 Platsliggande – 0 poäng
Åkte faktiskt hemifrån med stor tillförsikt inför platsliggandet … det hade ju gått så bra på KM’t för precis 2 veckor sedan. Men vid ingången inför platsliggandet märkte jag att Özet var otålig och pipig – han som nästan aldrig piper i lydnadssamhang ! Med startnr 2 hade Özet en spaniel (hane/tik?) ytterst och en goldentik på plats nr 3.

Efter att vi lämnat våra hundar och vänt oss om, reste sig spanieln sig och föraren blev tillsagt att hämta sin hund – jag fattade inte varför - och gå undan. Efter halva tiden ”tröttnade” Özet och satte sig upp, för strax därefter resa sig för att undersöka platsen runt sig själv … Varför fick inte JAG hämta Özet, när hon med spanieln fick göra det ??? Efter att Özet hade slått en piss mot agilitybalansen - som stod strax brevid – ställde han sig och glodde ett ögonblick, innan han började sin vandring fram till mig.
 Tandvisning – 8 poäng – väldigt glad, hoppar
Efter att jag svarat på domarens fråga om vad min hund hette, upprepade han Özets namn – HÖGT och med betoning på Z’t, med påföljd att Özet gick ” i taket” och spelade ut sitt översociala register …
 Linförighet – 7 poäng – sns, ss, trv, vp
Tyckte han hade bra focus – bättre än på KM’t – men hade några både snea och sena sättanden. – Hhum, varför har han börjat slarva med detta ? Växlade position och trängde i vä.sväng ett par ggr.
 Läggande – 9 poäng – dk
Tja, en liten ”knyck” eller nåt likn. gjorde jag antagligen – svårt att veta vad man gör !!!
 Inkallning – 10 poäng
Perfekt – även om jag kände mig stel som in pinne, där jag stod och koncentrerade mig på att inte röra en fena !
 Ställande – 9 poäng – dk hand
Tja, det var väl min ”hopplösa” hand som rörde sig igen – inte kan det ha varit mycket inte !
 Apportering – 9 poäng – ej fast
Själv tyckte jag att Özet längde sin hals något mot apporten, innan jag kommenderade. Sen tuggade han något, om än mkt lite – snällt med en 9:a ?
 Hopp över hinder – 10 poäng
Perfekt !
 Helhetsintryck – 8 poäng
Helt OK !

SUMMA 148 POÄNG

ÖPPEN JAKTRÄNING (2:a/2)

2011-12-03T01:58:00.000-08:00

Dagens apporteringsträning var den andra av dom 2 tillfällena av ”Öppna jaktträningar”. Platsen var även denna gången Ljungslätt, med Regina och Jaana som instruktörer. Titti låg förståndigt nog hemma och kurerade sin förkylning/influensa.

Måste säga att jag var något skeptisk till om det skulle dyka upp några deltagare idag, med tanke på vädret – ÖZZZREGN OCH BLÅST ! Men döm av min förvåning – där stod faktiskt ett gäng på 7 st, när vi kom – som vanligt i sista minuten ! Vissa dagar känns det som dagen aldrig blir till dag, pga dagens mörka himmel och ständigt ösregnande !

Indelning 4 st/grupp - Britt-Marie&labb-Tilda, …….. &labb-Hero, …….. &sv.labbhane och Özet&jag.

Dagens tema var dirigeringar och stoppsignaler. Alla skick med synretning.
Började med Reginas stn. (Özet&jag som andra ekipage) – tät granskog
Vanligt ”rakt” linjetag
- skickade som vanligt = klockrent !
Linjetag – stoppsign. – dirigering
- placerade Özet sittade – blåste stoppsign. – dirigerade ut honom (hö.) = inga probl.
- försökte sen, med ett linjetagsskick – blåste stoppsignal = han fortsatte … han ”yrade” … jag kallade in, INNAN han hann fram till (vä.) dummyn.
- gjorde om – med Özet placerad sittade – blåste stoppsign. – jag dirigerade ut honom (vä.) = helt OK, även om han tog lite tid på sig efter stoppsign. för att vända mot mig för att kolla vad jag ville …
- gjorde om – han stannade – jag dirigerade ut honom till hö. = kanon !
Vanligt ”rakt” linjetag
- avslutade med att åter skicka på vanl. linjetag = klockrent !

Bytte grupper – vi till Jaanas stn. – område med blandad vegetation, bl.a några enstaka enbuskar (en hel del avsågat sly, med små stubbar/skott längst markytan).
En enkel markering - ca 40-50m ? - för att bekanta sig med området !
- skickade = spikade – snabb lev. tillbaka !
Ett kort linjetag – stoppsign. – närsök
- jag missuppfattade vid vilken pkt jag skulle blåsa stoppsign. = blåste för tidigt ! Blev tyvärr säkert förvirrande för Özet, som stannade jättebra (t.o.m. satte sig) vid signalen, men som tyvärr inte fick nån riktigt bra belöning (skulle ju fått en boll el. likn.) – bara ett ”BRA” !
- gjorde om – Özet stannade – jag försökte invänta att han skulle ta ögonkontakt, men han vandrade mest omkring och verkade inte riktigt fatta vad han skulle göra … tittade frågande på Jaana (men aldrig åt mitt håll) – jag kallade tillbaka honom …
- gjorde om igen – Özet stannade igen, men nu struntade jag i att invänta att han skulle titta på mig – jag började blåsa närsök med än gång = perfekt – iaf om man räknar att han hittade dummyn (mini) med än gång.
Linjetag – stoppsign. (vid närsöksomr.) – linjetag till markeringens nedslag.
- skickade på linjetag – blåste i höjd med närsöksomr. – Özet stannade – men jag hade stora svårigheter att trycka ut honom … han fattade inte riktigt (tittade på Jaana hela tiden, jag själv fick ingen kontakt liksom) även om han till slut – när jag närmat mig honom – lyckades springa ut och sen komma in för leverans !
Långt vanligt linjetag (till där markeringen i början hamnade)
- avslutade med att skicka på det långa linjetaget = klockrent ! Gôtt att avsluta så bra !

Jaana trodde jag skulle kunna forts. träna med samma övningar – MEN då med kortare avstånd !

Här tackade vi för oss, med tanke på att jag ville sluta innan Özets huvud började ”rinna över” och han ev. skulle tröttna i blötan !

Väl hemma lutade jag mig tillbaka med en kopp kaffe - efter att ha torkat en helt genomblöt Özet, hängt upp blöta regnkläder och alla andra blöta attiraljer - och tänkte tillbaka på ännu en himla bra träning med ökade utmaningar !
Tack Regina & Jaana !

LYDNADSTRÄNING ÄR KUL !

2011-12-02T10:57:00.001-08:00

- När ska vi börja ?
- Vänta Özet, ska bara rigga kameran !

Lite ”linförighets-träning” …

Snart kommer vi in i bilden ...

Vad var det jag sa ...

... här kommer vi ...

Lite ”haka i”- träning …

- Så här va ?

- Oj, vad händer där borta ?

Ok ok ... jag fattar ... hakan i, var det ja !

Lite” rutan”-träning ...

- Mot rutan …
- Ja, men fel väg in lille gubben !

- Var det HÄR det var ?
- Hhummm ... bättre kan du !

- Aha … var det HÄÄÄÄÄÄR du menade !

KLUBBMÄSTERSKAP - PBK

2011-11-27T21:39:00.000-08:00

Efter lördagens trevliga umgänge med morbror Tusse o Ann Mari från Stockholm, hade jag idag ”lämnat över ” till bror Thomas, så jag kunde delta på dagens KM i lydnad. Hur gärna man än vill KAN man inte vara på två ställen samtidigt !

Men en vägbeskrivning utskriven från klubbens hemsida, for vi iväg – Özet & jag – mot Ryggebols ridhus, i GOD tid för att hinna med en ordentlig rastning vid framkomsten. När jag – nästan framme – åkt fram o tillbaka ett par ggr utan att hitta … var f_n :-( är det där j_vla ridhuset, sa !!! jag högt för mig själv ! Strax därpå dök ännu en bil upp och snart var vi 5 bilar som körde fram o tillbaka utan att hitta nåt ridhus. Efter en ½ - timmes mkt irriterande letande, hittade vi till slut och kan säga att vägbeskrivningen var långt ifrån riktig. Att agilityfolket hittade var ju inte så konstigt, dom tränar ju där höst- och vintertid !

En lång dag var att vänta med upplägget – först 3:ans och 2:ans lydnad, sen agility, sen 1:ans lydn. med avbrott efter halva gruppen, sen fikapause, då ALLA bjöds på mackor, dricka och kaffe, uppskattat förstås, sen mera agility, sen resterande lydn.ekipage och slutligen mera agility !

Britt med Rassel inledde lydnaden i klass 3, med ett toppenprogram. Hon var självklart kanonnöjd, särskilt som det var premiär i 3:an. När sen ett av 2:ans ekipage klev in i manegen, med en hund som började tokraca i omgångar under programmets gång, började jag bli ”orolig” hur Özet skulle bete sig, han som aldrig hade befunnit sig i ett ridhus.

Under den långa väntan, med ett flertal hundrastningar, förstod jag att VI hade tur som klarade oss från de värsta regnskurarna, medan ANDRA inte hade samma tur. Men till slut blev det då äntligen dags för klass 1 och platsliggandet. Özet&jag i mitten – jag tvivlade på att han skulle lägga hakan i vid kommenderingen. Mina tvivel besannades, ingen haka i. ”Brydde” mig inte så mkt i det, utan lämnade honom och hoppades att den senaste träningen ändå skulle ha gjort honom ”säkrare”. Jo men visst … han låg där och såg så cool ut, sista minuten la han ner huvudet på ett av sina ben. YES, en 10:a TROTS att det i mellanåt lät som taket på ridhuset skulle lyfta i den hårda blåsten, som höll på att öka till storm under tävlingens gång.

Sen efter både fikarast och agility blev det äntligen vår (hamnade i andra hälften av startfältet) tur. Inför insläppet/ingången, stod vi vid hinderförvaringen under läktaren och värmde upp med lite kontaktövn. mm. Men mitt i vår uppladding, började det bäras in hinder – de stora balanshindrena – vilket gjorde att vi flera gånger fick avbryta och ”klämma” in oss längst väggen …. kändes inget bra alls. Özet som först var jättetaggad, blev nu ståendes med sloksvans och hängde med huvudet. Fan tänkte jag – nu har han ju tappat sugen totalt ! Strax därpå sa tävlingsledn. till att dom skulle hålla upp med hinderbärandet (jag hade också muttrat ogillande) och vi blev inkallade för start. Ja, ja det går som det vill, tänkte jag och stegade in i manegen.

Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 8 SS, DK
# Några snea sättanden, som jag rättade till. Annars bra kontakt, även om han släpper den ibland. Ngt bättre attityd och focus önskas. När jag efter momentets slut, berömde och klappade om honom … tänkte han – åh, nu passar jag på att dra till ”domarens låda” och väljer ut poängen själv ! Domaren tog FEL poängspade, hälsar Özet !
Läggande 8,5 DK, huvud
# Gjorde en knappt synbar (trodde jag – ha ha) halvhalt. Sen var jag ”tvungen” att snegla på honom, för att se att han verkligen la sig.
Inkallande 9 SS
# Perfekt, om det inte vore för han satte sig ngt snett.
Ställande 9 DK
# Kanonbra. Men antar att det var armen som var DK’t. Jag anv. tyvärr (omedvetet) armen, som alltid tycks hamna i rörelsen bakåt, samtidigt som jag kommenderar. Trots att jag nu verkl. försökte tänka på det, blev det tydl. ändå så.
Apportering 7 Tugg
# Jättebra. Han tuggade pyttelite - lite snålt med poäng, tyckter jag nog !!!
Hopp 9
# Ingen motivering till poängavdraget. Men skulle tro att det var för ett litet snett sättande igen.
Helhetsintryck 9
# Jättenöjd med 9:an

S:A POÄNG = 177

Efter en redan lång dag, blev det till att vänta ytterligare, först på resterande lydnadsekipage och sen på att agilityn skulle avslutas som sista tävlingsgren. Under tiden vi satt på läktaren och kollade, hade stormen ökat i styrka – regnet piskade och slog mot ridhusets väggar och tak, samtidigt som vinden slet, i dom samma. Till slut hade sista agilityhunden hoppat färdigt och strax därefter började prisutdelningen.

Herregud tänkte jag, när Özet&mitt namn ännu inte hade ropats upp efter 4:e platsen … Vi kom alltså på pallens bronsplats – en hedersam plats – efter superduktiga 2:an Jeanette & Thea (dvärgschnauzer-tävl. i kl.1 ) och 1:an Britt & Razzle (labb-tävl. i kl.3)

Strax före hemfärd var det någon som sa att vindhastigheten hade ökat till, snart stormstyrka och vi blev rekommenderade att åka den större (omväg) vägen – genom Floda – ut mot/på motorvägen.
Sen vet vi ju hur väderleken utvecklades ... "Lill Berit" kom på besök, snäppet under orkanen Gudrun !

Tommy har nu gett plats tillsammans med sina golfutmärkelser ....

SPÅRTRÄNING - SÖNDAG 20 NOV.

2011-11-25T15:53:00.001-08:00

Tommy la spåret - ca 300 meter - liggtid = ca 20-25 min. - första spåret med träapporter - 5 st - missade app. nr 2 - men sen gick det som smort :-)

Starten ...

Kolla vad jag hittade matte ...

Ja, mitt duktiga lille Öz ... lite baconost, skulle det smaka ?

Hoppsan ... det trasslade visst till sig !

Här min hjälte ... kommer "slutbelöningen" ...

ÄNTLIGEN ... KAN JU FAKTISKT SJÄLV !

2011-11-24T12:43:00.001-08:00

Efter att ha stångat mig blodig och haft flammande röda kinder veckan lång, efter mina ihärdiga försök till att komma till rätta med varför inte bloggens inloggning inte funkat - 'Din webbläsare stöds inte längre av Blogger … Prova Google Chrome om du har problem’ .

- Ja ja … jag försöker ju … inte så lätt när man är sin egen och inte har nån att fråga … MEN nu ikväll har jag äntligen lyckats förstå ett och annat … och här är man nu igen …

... men nu blir det inte mer idag ...

UPPTÄCKSFÄRD EN HÖSTDAG

2011-11-19T14:55:00.001-08:00

Det som började med en vanlig skogspromenad i välkänd terräng, fortsatte med upptäcksfärd i mindre känt område, även om jag iof hade ett hum var jag var och inte var vilse direkt.

Började vår vandring på/från Blacktjärns motionsspår, vidare in på stigen mot Östra Långvattnet. Redan från start hade vi folk, gående både framför och bakom oss. När hände det sist ? Detta motionsspår är ju inte det mest välbesökta precis ! Men Özet skötte sig exemplariskt och höll sig omkring mig och var lyhörd.

När vi närmade oss stigen där vi vek av mot Ö.Långvattn. blev jag förvånad att både dom framför och bakom också vek av … Jamen vad nu då – hade det inte varit ett bättre för er lördagsflanerare, att fortsätta motionsslingan och förbli torrskodda, tänkte jag !

Och efter att paret bakom hade passerat oss medan vi hade tränat närsök, kom dom tillbaka en stund senare, klagandes på att det var blött och oframkomligt. Äh, lite blöta klarar man väl, som den retrieverägare man är och tog mig över detta ställe ”hoppandes” på tuvorna … medan Özet som fullkomligt ÄLSKADE miljön, underhöll sig med div. sysslor bl.a. käkandes på sina älskade hjorttryfflar …

Jag hade en plan, vilken var att vi skulle ta oss upp på Getryggen för att så småningom passera Västra Långvattnet och fortsätta hemåt mot bilen. Men frågan var … VAR var stigen som skulle leda oss upp på höjden.

Vi gick vidare …och gick … och gick …. och gick … samtidigt som jag vid flera tillfällen funderade på att vända och gå samma väg tillbaka. Men till slut så uppenbarade sig en stig som ledde oss upp mot Getryggen. Väl uppe på höjden mötte vi en jente & en gutt - gick på tur - med stavarna i högsta hugg, som frågade om jag visste om det var långt kvar till Östra Långvattnet !!! VA ? Ha ha - om JAG vet ? Vi stod där och spånade om var vi kunde tänkas vara … om sjön bakom oss var Östra eller möjligen Västra Långvattnet ???? Det var så dimmigt, så jag hade svårt att känna igen mig … men efter en stunds promenad, hade dimman lättat och jag kunde konstatera att det var just Västra Långvattnet.

Fortsatte längst Getryggen -tryggt likt ”mammas gata” !

Trött, efter nästan 3 timmars promenad i ganska kuperad terräng, började jag tänka på mitt nyopererade (måndags) öga och de 3 veckornas ordination om stillhet … men nu på kvällen i skrivande stund, känns det fortfarande helt OK, så det kan inte varit nån större fara !

NÄR FRIDEN STÖRS

2011-11-16T14:09:00.000-08:00

Det började med en underbar promenad … jag gick där och fotade dessa vackra dropptyngda grässtrån, som nu efter rimfrosten började smälta efter solens värmande strålar. Kan återigen bara konstatera hur svårt det är att fånga naturens skiftningar med kameran … men utmanande och kul är det och ibland lyckas man ibland inte !
När jag - som sagt - gick där i min egen värld och fotade ”mina” grässtrån, såg jag Özet i ögonvrån, som sprang omkring och sniffande på ”sina” grässtrån …

Efter en stund vaknade jag till och anropade mig själv till jorden … vände jag mig om och började spana efter Özet, som tycktes vara puts väck ! Efter att jag både ropat och busvisslat, stod jag där helt still och försökte lyssna om jag skulle kunna höra var han befann sig … men nej … hörde bara … just ingenting ! Fortsatte och ropa och började gå tillbaka där jag såg/skymtade honom sist. Och DÄR – ca 5 meter från stigen såg jag honom stå ”ogenerat” smaskandes på något … jag stegade i riktning mot honom och väl framme bredvid honom, kunde jag konstatera att där låg hela mag-och tarmpaketet från ett rådjur.

Samtidigt som jag nådde fram till den lille röda ASÄTAR’N, grabbade han tag i en stor slamsa – matstupen mm – och drog sig undan. Jag tänkte : var nu luuuugn och gapa inte ! Sagt/tänkt och gjort – jag gick lugnt efter honom, samtidigt som jag sa lugnt, men bestämt – s t a n n a ! Och vad hände ? Han STANNADE och släppte ”slamset” ! Man får inte vara äckelmagad … iaf inte när man har asätare som inneboende …

Det blev koppel på och vi vandrade vidare … lääääänge med koppel på, pga att Özet tändigt vädrade och tittade bakåt … Men till slut vågade jag åter släppa honom och fortsatte mitt fotande …

ÖPPEN JAKTTRÄNING (1:a/2)

2011-11-12T22:23:00.000-08:00

Var idag (lördag) på den första ”Öppna jaktträningen” av två – efter kursavslutningen – i Ljungslätt, kl. 10.00, med Titti och Regina som instruktörer.

Vi var från början 7 st deltagare, men blev senare bara 6, då Mia och Samba tyvärr åkte hem pga av skotten från skjutbanan. Ät återigen såååå tacksam för Özets numera skottfasthet.
Özet och Loke – flathane – hamnade i en egen liten grupp. Loke, som f.ö. deltog som ”magihund” i programmet ”Helt magiskt”, när Joe Labero förvandlade Pernilla Wahlgren till … just Loke !

# Stn 1 – Regina – Markeringar (6 enkla) i sluttning, med ris och några en-buskar – längde avståndet efter varje markering – de sista hälften av mark. gick över en grusväg.
Det mesta gick bra, även om de längre avstånden innebar lite ”problem” – bl.a. kissade han vid 2 av markeringarna … kanske upplevde han att vägen blev ett något av ett ”hinder” ! Men särskild nöjd blev jag med sista skicket, då han visserligen stannade och ”frågade” en gång, men sprang vidare efter lite peppning av mig (ville ju inte att han skulle tappa sugen och börja snusa och kissa i stället), för att sen leverera med högsta fart.

# Stn 2 – Titti – Komb. markeringar/linjetag i ganska tät granskog. Titti ståendes på en höjd – Özet&jag på andra sidan också en höjd – alltså med en sänka imellan oss.
- Först, två enkla markeringar (på olika plats/riktning) - med linjetag i samma nedslagsmärke längst stig/korridor. Markeringarna inga större problem, men på första linjetaget ”schabblade” han – kallade in och skickade på nytt.
- Sedan, två helt dolda markeringar – långa – där både kastare och nerslag var dolda. ”Hörselmarkeringar” !
Efter jag skickat Özet, såg jag bara honom skymta förbi några ggr. Men han löste mark. på bästa sett, snabbt och effektivt. Kanske berodde Özets snabba och effektiva sökande på att han hade bråttom tillbaka till mig – Titti tyckte sig ha sett Özet stanna till och titta bakåt (åt mitt håll) som om han tänkte – Öhh, var e min mamma !

# Stn 3 – Titti – (två enkla) markeringar på kort avstånd, i en rishög.
En liten dummy redan utlagd – en markering, med stor (vit) dummy kastades – vi vände helt om, medan Titti plockade upp den kastade dummyn. Tog lite tid innan Özet kopplade bort ögonen och slog på näsan. – Jag såg ju TYDLIGT att den hamnade här !

# Stn 4 – Regina – linjetag/markering (med dold kastare)
La själva ut ett linjetag – gick jaktfot till en pkt där vi såg en markering kastas – vände helt om och skickade på linjetaget – vände igen och skickade på markeringen. Linjetaget helt ok. Även vid denna markering tog det en stund innan Özet kopplade på näsan.

Sammanfattningsvis kunde jag konstatera att dagens upplägg och övningar innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna. T.o.m. greppen var något bättre än vanligt, även om det var lite ”spridda skurar”.

HUR LÄNGE TILL ...

2011-11-10T13:00:00.000-08:00

... KOMMER HÖSTEN HÅLLA I ? Hörde att vintern nu är på G norröver ! Bäst att suga ut det gôttaste ... inte många vackra guldfärgade löv kvar längre ...

JAKTKURS TITTI & REGINA 5 (avslutn.)

2011-11-07T12:59:00.000-08:00

Fortfarande förkyld och med en hiskelig hosta som "rivit" upp mitt gamla "ryggonda" ... men det är NU ... i lördags var DÅ ... då avslutningen på höstens jaktkurs gick av stapeln ...

... i Kållered – vid Hembygdsgården Långåker. Jag var som sagt fortfarande hängig och trött efter drygt en veckas förkylning och hostande.

Eftersom vi anlände tidigare än planerat, blev det en liten promenad i sakta mak, bort över ängarna innan vi vände och anslöt oss till dom andra. Väl där slog vi oss ner utanför Hembygdsgården och hade en öppen eldstad strax intill, där vi senare grillade korv.

Dagens upplägg : ett enklare ”jaktprov”, med två stationer … valfritt om man ville köra vilt resp. dummy ! Jag valde dummys, efterson vi forfarande inte fått fart på viltträningen.
Titti – kombination linjetag och markeringar (en enkel + en dubbelmark.)
Regina – sök med 5 dummys/vilt.

Linjetaget och markeringarna gick på ett svagt sluttande fält, där markeringarnas nedslag blev dolda.
# Linjetag – med Titti&Moyo i täten, intog vi startposition - ”tänk på vinden” sa, Titti – jag skickade – Özet sprang rätt ut – vinklade av/ut lite väl mycket (ca 20gr. ifrån själva linjen), men letade sig tillbaka – med påverkan fr. Titti la jag på söksign. som gjorde att han snart fann dummyn.
# Enkelmark. – fortf. med Titti&Moyo i täten intog vi ny startposition – valde det längre avståndet – dummy kastades – jag skickade – Özet spikade – vid början på återgången, tyckte mig se att han ändrade kurs, varpå jag la på inkalln.sign. (el. så ropade jag … el. så klappade jag händer …)
# Dubbelmark. – jag skickade – tror han tog den först kastade först ?!?! – bra återgång (tror jag)
- jag skickade på den andra – han sprang mot kastaren – snurrade omkr. där ett ögonblick, innan jag la på närsöksign. mest för att få loss honom därifrån – vid återgången, efter halva sträckan släppte han dummyn för att sniffa på nåt - jag tog några steg mot honom samtidigt som jag muttrade – han återtog dummyn och kom in för leverans.

VAD som hände, och NÄR det hände, kommer jag inte riktigt ihåg, då jag ju inte var riktigt kry i varken kropp eller knopp så är minnet lite vagt. Men en sak minns jag – nämligen att greppen var ovanligt bra – inga jongleringar !

Söket gick i en ”ene-backe”, med flera stora stenar (småberg!!!) inramat av en stengärdsgård på två sidor och bestod av 5 dummys (6st?). Trots att söket var ”lätt” – dvs. dummysarna låg ”öppet” (inte nergrävda) – visade det sig att hundarna hade jättesvårt att hitta – iaf. ”dummyhundarna”, vilket även gällde Özet !

Özet jobbade på hela tiden, men även om han inte lyckades hitta mer än två dummys, så blev jag glad när jag lyckades ”trycka” ut honom på djupet i rutan, vilket Özet var de ende av ”dummyhundarna” som gjorde. Kan också nämna att det bara var EN av hundarna (vilt) som fixade alla 5 st. Två hundar (vilt/dummy) hittade 3 st, Özet fixade 2 st, medan resten bara hittade en.

Sammanfattningsvis och resultatmässigt blev Özet & jag bästa ”dummyekipage”, vilket gladde en matt och vissen matte …

ARBETA IMORGON ?

2011-11-02T11:48:00.000-07:00

Jag preparerad med hostmedicin och fickan preparerad med näsdukar, åkte vi – Özet&jag – ner till Härlanda tjärn, för att testa hur det kändes inför ev. återgång till arbetet imorgon. För att jag skulle slippa anstränga mig för mkt och för att Özet skulle kunna vara lös tänkte jag gena längst/över kärret på tjärnens västra sida. Här gick vi då och då för sisådär 20-25 år sedan och DÅ minsann, kunde man ta sig över … hjälpligt, men dock. Men nu – IDAG – var det stört omöjligt att ta sig över ! Gjorde dock ett försök som slutade med att jag gick ner mig till vaden och det bara forsade in vatten i kängan och därmed var det dags för reträtt !
Kan avslöja att det inte alls var läge att återgå till jobbet, utan att det blev fortsatt vård i "sjukstugan" i Sävedalen veckan ut …

WT I STÄTTARED

2011-10-29T12:38:00.001-07:00

”HUNDAR MED SLARVIGT GREPP, GÖRE SIG ICKE BESVÄR PÅ DETTA WT't"

Efter ännu en natt med bara några timmars sömn, trotsade jag förkylning och hängighet (igen, var ju bara en månad sen sist) och steg upp ottan och for mot Stättared i höjd med Frillesås, för att delta i ett av höstens sista WT.

Så här gick det …
Vi med startnr. 3 av 55 startande. Grupp 1, med startnr. 1-12 slog följe, för att starta på ruta nr 1.

Efter ½timmes väntan och skotten hade börjat ljuda runt om kring på de andra rutorna, såg jag att Özet satt och darrade. Hhummm … tänkte jag … reagerar han för skotten eller fryser han (det var rått o ruggigt) Men efter att han fick på sig sitt täcke slutade han darra efter en stund …

Stn 1 Stadga/Walk-Up – Två enkla markeringar – varav föraren hämtade den sista.
Jaktfot efter skytt (Özets fot perfekt) – halt – skott – dummy kastades – skickade – Özet rusade direkt ut och spikade – han greppade BRA (hit ALLT perfekt) – började springa i rikn. mot kastaren – jag hojtade/ropade – Özet ändrade riktn. mot mig, samtidigt som han bytte grepp och jonglerade med dummyn innan leverans.
Jaktfot efter skytt (Özets fot åter perfekt) – halt – skott – dummy kastades – jag kommenderade stanna och gick iväg – när jag återvände såg jag att Özet lugnt satt och tuggade på några grässtrån bredvid sig.
- 12 poäng

Stn 2 Linjetag – som gick över ett dike, på en/ett äng/fält
Skott – sände – Özet sprang rakt ut … för att efter diket fortsätta ut på vänstra sidan och ”yrade” omkring lite – gjorde div. försök att dirigera UUUT honom – efter lite ”om o men” nådde han till slut målet (men inte tack vare min hjälp precis) och kom in för leverans – på vägen in, var det åter dags för att strula med greppet.
Maggan - fniss - hundskrälle !
Titti - fniss - men han är så söt !
- 10 poäng

Stn 3 Två enkelmarkeringar – jaktfot
Jaktfot efter skytt (duktig som vanligt) – uppställn. på startpunkten – skott – första kastet till vä. (hamnade bakom ett stort träd) – skickade – Özet rusade ut och spikade – han greppade BRA (hit ALLT perfekt … igen) – han hann inte mer än förbi det stora trädet förrän han började lyfta på benet – ”lägg av”, röt/gormade jag (skitsamma om hur mkt poängavdrag det blir) – han avbröt - började springa in för avlämning – MEN fepplade som vanligt och var allmänt strulig.
Ny uppställning – skott – andra kastet till hö. (hamnade ganska öppet, bland några mindre träd) – skickade – Özet rusade ut och spikade – han greppade BRA igen – sen började feppladet och jonglerandet inför leveransen. Och hur irriterad än jag var, kunde jag inte annat en le, över hans dummyhantering.
Skrattande kommenterade skytten och domaren :
– Det är ju så KUL … för GLAD är han !
- 13 poäng

Stn 4 Riktat närsök
Efter genomgång av rutan, hade vi alla i gruppen olika ideer om hur vi skulle lösa rutan.
Jag tänkte – skickar in honom i området och lägger på närsökssignal.
Uppställn. – skickade på linjetag – han sprang vid SIDAN om området – jag avvaktade närsökssignalen (efterklokt tänkte jag att jag ju kunde ha blåst när han var i HÖJD med omr.) – han fortsatte rakt fram, som om han hade Kungsbacka som mål – jag blåste inkalln. – han vände och sprang tillbaka på andra kanten – när han var i höjd med området, sträckte jag ut armen i riktn. mot området – han sprang in i området – han hittade en av dummysarna, sekunden efter jag lagt på söksign. (om det var med hjälp av min dirigering eller om han redan fått vittring, kan jag inte avgöra)

…. det var så långt …. sen hände följande ….

På väg in för avlämning, stannade han - ca 3m ifrån mig - släppte dummyn, för att sniffa på en fläck där någon hund hade kissat tidigare (berättade domaren senare) – jag försökte uppmuntra honom att ta upp dummyn igen, vilket han också gjorde – men strax därefter släppte han den igen, för att forsätta sniffa – jag blev förbannad och gick fram och sparkade löv mot honom, som gjorde att han skärpte till sig och plockade upp dummyn och levererade.
– Bra kämpat, bra att du inte gav dig, det tänker jag premiera dig för !
- 4 poäng

Inför väntan på vattenrutan
Stn 5 Två enkla vattenmarkeringar
Inför vattnet hade jag resignerat – tänkte att Özet med sin sparsamma/blygsamma vattenpassion, kommer aldrig gå i detta kalla vattnet.
Uppställn. – skott – dummy nr ett kastades – skickade – Özet ”störtade” (jag ler i mjugg) ut i vattnet (vattnet gick ända upp till halva benen – jag ler fortf. i mjugg) – efter en stunds peppande gled han till slut i – inför avlämnandet släppte han dummyn för att skaka sig – tog åter upp den och lämnade av.

Inför andra skicket sa domaren att jag skulle peppa honom inför avlämnandet, för att undvika (förstås) släppandet för att skaka.
Uppställn. – skott – dummy nr två kastades – skickade – Özet ”störtade” ut i vattnet (men denna gång fullföljde han och simmade direkt ut) – jag uppmuntrade inför avlämn., vilket fungerade utmärkt - fick den i hand … fick och fick … jag sträckte ut min arm och tog dummyn innan han hann släppa den …
- Ja, vad bra – det där gick ju riktigt fint, sa domaren uppmuntrande …

Kändes riktigt härligt att ha den uppmuntran ringandes i öronen, eftersom detta var sista rutan …
- 14 poäng

Ruta 1 stadga/walk-up = 12p
Ruta 2 linjetag = 10p
Ruta 3 markering = 13p
Ruta 4 riktat närsök = 4p
Ruta 5 vattenmark. = 14p
SUMMA 53 POÄNG

Sammanställning:
Mycket ska man lära … eller ja … klart att jag var medveten om Özets slarv med grepp/inlevereringar inför dagens WT. Vi har ju faktiskt jobbat en tid med detta och hoppades nu att nötandet skulle visa sig ha gett resultat … men … efter dagens slut kunde jag verkligen konstatera att vi nu MÅSTE få ordning på detta … särskilt om vi någonsin ska kunna avancera …

TÄNK VAD MAN .....

2011-10-24T13:12:00.000-07:00

..... MED EN LITEN SJÄLVUTLÖSARE KAN GÖRA .....

JAKTKURS TITTI & REGINA 4

2011-10-16T13:24:00.000-07:00

Även denna gången höll vi till i grusgropen i Gråbo. Jag, haltande med min onda ankel, skulle ge det en chans. Vet ju att antingen försvinner smärtan eller så ökar den och jag får avbryta.

Upplägg f ö r e fikapausen :
 Uppvärmning – jaktfot och stoppsignal
3 stationer
 Linjetag (själva)
 Markeringar – enkla i 3 riktningar / trekant (själva)
 Markeringar – 4 enkla + 1 dubbel, i brant ängs/slybacke (Titti o Regina)

Efter information om dagens upplägg, började vi med jaktfot som uppvärmning. Özet&jag gick i täten, följd av resten i ett led, kommenderade av Titti. Påminde mig om ungdomens kadriljridning ! Fortsatte med/i samma led, men blåste nu stoppsignal och lämnade hundarna till hunden framför – jag fram till Titti.

Efter gruppuppdelning – 3st/grupp – gick vår lilla grupp först till Titti&Regina’s station, där Özet och jag – som 3:a – började med att sitta passiva i ”lägret”, medan det 2:a ekipaget stod och såg på, när 1:ans ekipage körde apporteringsövningen, som inleddes med 4 enkla markeringar som avslutades med en dubbel. För Özets del, gick samtliga riktigt bra.

Vi gick vidare mot linjetags-stationen, som bestod av en ruta med 4:a koner. Vi la ut 2 dummys/kon och hundarna kunde skickas längst ”rakorna” eller diagonalt. Jag valde att skicka Özet enbart längst diagonalerna – 3 skick. Han hade kanontempo, greppade snabbt – utan en tanke på att byta – men inför avlämning hade han ändrat grepp ett par ggr … usch och fy för sand på dummys, säger Özet !

Sen cirkulerade vi och gick till den ”självständiga” markeringsstationen. Vi ställde oss i en trekant med en stor vattenpöl/vattensamling i mitten – rätt djupt på sina ställen. När Özet fick sin 1:a mark. på andra sidan ”pölen” – blev han överraskad, när han kom dundrande ut i vattnet och trodde att pölen verkligen bara var en pöl med grunt vatten. Nähä … det här finner jag mig inte i, sa han och vände … det måste finnas ett annat sätt att nå dummyn … men efter att ha sprungit runt och kollat förstod han att det inte fanns nåt annat alternativ och trotsade sitt obehag och plumsade i. De övriga markeringarna gick därimot utmärkt.

Fikapause

Upplägg e f t e r fikapausen :
 Markeringar/linjetag (instr.)
 Passivitet vid ryggorna
 Markeringar – enkla i 3 riktningar / trekant (själva)

Vi började åter med Titti o Regina’s station – som nu bestod av ett dolt linjetag (alt. markering, därefter linjetag i samma nedslag) därefter en markering med nedslaget vid sidan av en väg/bred stig – svårighet, med vägstreckan som dragning.
Özet & jag föst ut. Jag va ”övermodig” och valde ett dolt linjetag – man har ju hört nåt i stil med ”man ska tro på sin hund” - samtidigt som jag ju VET att Özet normalt sett är grym på linjetag !!! Men det blev inte riktigt som väntat = fiasko ! Gjorde nog 3-4 försök och tackvare närsöksignalen hittade han till slut. När vi sen riktade upp mot Reginas markering, gick det desto bättre, även om han inte spikade den. Hörde även att han hade kissat bakom en buske då han tyvärr varit dold för mig.

Därefter stationen med passivitet, som följdes av stn’en med markeringarna vid pölen igen.
Avslutade med 2 enkelmark. – en lättare och med dolt nedslag i tät vegetation (ingen vattenpassering). Avslutningen blev klockren, vilket kändes så himla bra. Åkte därmed hem med en bra känsla. Kul var också att jag hade sluppit avbryta pga av min onda fot. Hade visserligen ont, men det hade ändå gått bra.

MH som i MENTALTEST HUND !

2011-10-09T11:13:00.000-07:00

Och så kom då äntligen den dagen som jag gått och tänkt på sen förra hösten, då vi pga Özets – då nyuppkomna – skotträdsla/berördhet valde att avstå från kullgemensamt MH i Stockholmstrakten. Hade nu fått nys om att collieklubben hade hyrt/bokat klubben (Lerums BK) och efter kontakt och ok om deltagande, anmälde jag Özet.

Louis tipsade att jag nog borde testa Özets kamplust i samband med skott, för att se hur han reagerade, innan själva testet. Sagt och gjort – åkte till den öppna träningen och deltog på klubbens skotträning, vid ett par tillfällen. Om ni läst/kommer ihåg från bloggens tidigare inlägg, så fick jag hjälp av Lena (Elda), vid sista tillfället, vilket senare skulle visa sig vara guld värt. Visserligen var hon tveksam till att Özet skulle få en 1:a, men hon gav mig några råd på färden – bl.a att jag skulle vara TYST medan vi lekte/kampade, vilket idag skulle visa sig vara helt rätt !

Så här började dagen (morgonen) som var den kallaste (-1) morgonen hitills i höst …
Att husse Tommy, skulle följa med var ju inte så oväntat, men att Malin (Mara) skulle pillra sig upp så tidigt, för att beskåda lille Özets reaktioner, var mer än väntat. Och att hon också tog på sig att filma Özet under hela testets gång, gjorde ju inte att hon uppskattades mindre förstås. Tack Malin !

Efter rastning, anmälning och id-koll, var det då dags. Özet & jag var första paret ut (kl.08.00) och med förmaningen – tänk nu på att detta är h u n d e n s d a g – ringades i öronen, började vi gå runt publiken, (ca 10-14st) som redan hade tagit plats.

 1a-b-c – Kontakt (hälsning/samarb./hant)
Özet som ju är en väldigt glad liten kille, var i första momentet inte mindre glad. Efter ”hej på dej” så tågade testledaren och Özet iväg en bit ”vad ska vi göra, vad är på G”. Vid hanteringen, tyckte Özet att testled. kunde klämma på sig själv ”pilla inte på mig, pilla på dig själv”. Han fick myror i brallan och spelade ut hela sitt ”översociala” register. 2a-b-c – Lek (leklust/gripande/grip. o dragkamp)
Inge fel på leklusten här inte, även om det blev några sekunders avbrott pga av ett av mina fantastiska kast – jag lyckades nämligen få in en riktig pärla, rätt mellan ögonen på testledaren. Och att Özet kallas för den ”slappkäftade grodan” är ju allmänt känt och matte har ju sagt att jag SKA släppa när hon slutar dra ... som sagt, JAG är en jakt hund, ingen kamphund !
 3a-b – Förföljande - Gripande
Startade med en rivstart, grep tag direkt, men släppte när han märkte att ”bytet” satt fast. 4 – Aktivitet
Där står vi – Özet & jag – jag gloende rätt in i skogen, medan Özet håller koll och är helt lugn. 5a-b-c-d-e – Avst.lek (intr./hot-agg./nyfik./leklust/samarb.)
Vad/vem är det som kommer där borta, undrade Özet, som stod och kollade och väntade lugnt för att se vad som skulle komma härnäst … OK matte släppte halsbandet = fritt fram … åhhh, vilket kul tant.
 6a-b-c-d-e – Överraskn. (rädsla/hot-agg./kvarst.rädsla/kvarst. intresse)
Åh – skit, vad är detta ? Med skräckblandad förtjusning – med viftande svans - stod han och skällde, tills han så småningom gick fram, efter att jag närmat mig overallen med ett par steg. Han passerar helt lugnt, slänger en blick vid ett tillfälle och luktar på den vid ett annat. 7a-b-c-d – Ljudkänsl. (rädsla/nyfikenhet/kvarst.rädsla/kvarst. intresse)
Oj, vad är det – bäst att gå fram och kolla, sa Özet ! Han passerade – slängde en blick vid ett tillfälle. 8a-b-c-d-e – Spöken (hot-agg./kontr./rädsla/nyfik./kontakt. m.fig. i spökdräkt)
Hhummm – vad är nu detta, undrade Özet ! Han stod framför mig och kollade in båda spökena hela tiden - med viftande svans. När jag släppte kopplet, sprang han fram till spöket. Han passade även på att springa bort till platsen, där dom hade utgått ifrån. 9a-b – Lek (leklust/gripande)
Inte mindre lekbenägen än i början på MH’t, snarade mer intensiv lek. Tittar upp efter skotten, men återupptar leken/kampandet igen. Återupptog leken intensivt efter skott/passiviteten, där han agerat hur cool som helst. 10 - Är så stolt över att kunna skriva en STOR FET 1:A
Testledarens sammanfattning:
Özet var/är något "översocial" = tar gärna till hopp, studs o pussande/slickande för att "komma undan" det jobbiga som tex att bli undersökt/klämd på ... i övrigt sa han att Özet hade bra attityd, var trygg, var en hund med stor nyfikenhet, var jämn under hela testet - vid skottestet ökade t.o.m. hans kampande o blev mer o mer intensiv ju längre skottestet led, särskilt efter passiviteten ... Och till sist vill jag skryta med att beskrivar'n tyckte Özet var en av de bättre tollarna han stött på ... även om just tollar'n inte just var "hans" ras !

TÄNKER PÅ DOM ALLT SOM OFTAST ...

2011-10-05T15:02:00.000-07:00

BRUKSSÖK - BRUNSTORP

2011-10-02T12:58:00.000-07:00

Git, Britt, Aneta, Malin(ny) och jag

Terrängen - tung blöt mossa - diken och några stigar - gles granskog, med rätt mkt smågranar.

Özet och jag gick ut först - Britt och Aneta låg figgar - körde 7 skick (1 mer en de senaste gångerna) Özet var kanonduktig, även om ett par av framslagen inte blev riktigt så bra som jag hade önskat ...

- vid 3:e skicket "strulade" han lite på väg in med rullen, "tappade" rullen, för han skulle "bara" kissa sa han ... jag "rusade" emot honom o "muttrande" något osammanhängande - han avbröt och kom in ...

- vid 5:e skicket skulle jag avvakta lite med att skicka honom, för att Britt skulle hinna gömma sig efter dykuppen - Git blev lite impad av hans stadga (det var ju kul) men sen skrattade hon desto mer när han "smet" till stigen efter sista slaget för "stigbelöningen" - så var det med den stadgan, menade hon - he he :-P

Dax att börja testa att köra utan dykupper ...

JAKTKURS TITTI & REGINA 3

2011-10-01T11:51:00.000-07:00

Dagens upplägg :
 Uppvärmning – jaktfot och stadga.
 Kombination - markering / linjetag / närsök (2 stn - Titti resp. Regina med lika övn.)
 Kombination - markering / linjetag (Regina)
 Linjetag (minnes) mot 3 målområden (Titti)

Efter genomgång av dagens upplägg, började vi med att först värma upp med jaktfot, i olika former. Bl.a. på linje- typ walk-up, som därefter avslutades med stadga - sitta kvar och olika varianter på inkallningar.

När vi sen bytte till ny "lägerplats", gick vi jaktfot (på rad), komb. med stoppsignaler och några inkallningar, med Titti längst fram likt en stolt "gåsmamma". Gjorde

Delades in i 2 grupper/stn'er (Titti resp. Regina) med lika övningar - markering / linjetag / närsök
Özet&jag anslöt oss till Titti.
Uppställda på led - lämnade alla sina hundar för att placera ut var sin dummy för linjetaget - vidare för att placera för närsöket.
Alla tittade på när markeringen kastas – ett ekipage vänder sig om och skickar på linjetaget – ett annat skickar på närsöket – därefter skickar det 3:e ekipaget på markeringen osv. , medan 2 ekipage var passiva hela tiden.

Efter fikapausen bytte vi deltagare i resp. grupp/stn.
Den ena gruppen (Regina) kombination markering och linjetag och den andra (Titti) enbart linjetag Özet&jag började med Regina

Först lämnade alla sina hundar för att placera ut var sin dummy inför linjetaget. Sen stod alla på led och såg markeringen kastas. Därefter vände ett ekipage för att skicka på linjetaget, för att åter vända sig om och sända på markeringen.

När alla hade kört var sin gång, gjorde vi om samma övning ytterligare en gång – men då med en annan riktning på linjetaget eftersom flera av hanarna – inkl. Özet - hade kissat i förra området. Både linjetaget och markeringen gick – för oss - då utmärkt. Klockrent, utan några som helst problem.

Därefter bytte grupperna stn’er – vi över till Tittis linjetagsövning, mot 3 målområden. Alla gick - jaktfot på linje - efter Titti, som visade var vi skulle lägga dummysarna. Özet fixade sina linjetag jättebra – UTAN att kissa !
Vid sista skicket ”klättrade” Titti upp på grustagskanten pga att det kördes motorcross runt omkring och vi lagt målområdet precis vid foten, nedanför branten. Titti blev på så vis STOR dragning för hundarna – alla blåste närsöksignal och ALLA hundar började söka så fort signalen hade ljuda. Så duktiga !

Özet skötte sig riktigt bra överlag, sånär som han kissade vid två tillfällen. Men tror mig nu kunna hejda honom på ett effektivt sätt … får väl se vad det lider …

UNDERBARA INDIANSOMMAR ....

2011-09-30T13:44:00.000-07:00

Ännu en kvällspromenad med underbart ljumt härligt väder.
Bara att ta för sig och njuta ...

Mitt älskade Kåsjön - say no more !

MERA KAMP

2011-09-29T13:20:00.000-07:00

Var ikväll på Lerums BK, för ännu en gång med skott och kamp ! Hade hjälp av Lena - Özets idol - som startade träningen med att kampa med Özet ... jabbadabba dooo, sa Özet och ryckte och slet ...
- Men ta i då, tyckte Lena !
- Jamen han är ingen kamphund, som din Elda-boxer, han är ju en jakthund och kampar efter bästa förmåga, svarade jag fnissande ...

Vi fortsatte att kasta trasan imellan oss och lät Özet fånga den och lekte kamp imellanåt, det gick riktigt bra, även om Lena - gammal bruksräv, som hon är - tyckte han kunde varit "tuffare". Men sen när första skottet brann av, stannade han upp för att kolla vad som hände - återupptog leken lite tafatt - precis på samma sätt som vid förra veckans träning. Och så upprepade det sig genom alla fyra skotten.

Sammanfattningsvis kan jag berätta att jag fick några kloka råd och tips - som jag visserligen kände igen sen tidigare, men dom tåls att bli påmind om. Jag uppträder lite spänt och hade peppat (för att få honom att återuppta kampandet) honom lite väl överdrivet ...
- Du måste sluta "peppa" honom som du gör, han märker att du inte är avslappnad ...

Ett trött litet Öz blev uppkopplad, medan jag hjälpte till som mottagare när Lena & Elda körde budföring med skott.

Medan Lena forsatte in i klubbhuset på medlemsmöte, tränade Özet & jag lite lydnad. Körde bara en kort stunds fotgående - märkte att Özet var trött - fortsatte med några ställande och avslutade med framförgående, som gick överraskade bra - det var länge sen sist ...

Innan hemfärd tog vi en kort, men härlig promenad över ängarna i den underbart "ljumma" höstkvällen.

LUNCHTRÄNING

2011-09-27T12:57:00.001-07:00

BRUKSSÖKTRÄNING - "TÄLTRUTAN"

2011-09-25T13:42:00.001-07:00

På dagens sökträning bestod skaran av Lena, Git Britt, Aneta och jag.

Aneta hade med sin lilla 15 veckors labbtös och oj så duktig hon var, skulle det senare visa sig.

Özet & jag startade som 2:a, efter Lena och Elda som var först ut.

Vi körde 6 slag - ångrade mig i efterhand att jag inte körde ytterligare ett eller två slag till - då jag tyckte han hade mkt kraft o ork kvar + att terrängen och rutan var ganska lätt.

Aneta och Daniel som figgar - Aneta i "John Bauer"delen och Daniel i "gran"delen.

Özet skötte sig utmärkt - både framslagen och påvisen gick som smort. Märkte att träningen med framslagen har börjat ge resultat - perfekt att markerna just i dagens ruta var lite "öppna", just för den sakens skull.

Näst sista legan var ett av tälten - det mittersta - och Özet tyckte det var lite läskigt när Aneta gläntade på öppningen och började söka sig runt efter en ny ingång - jag vet ju att hon ÄR där inne - men förstod snart att den enda vägen in var den första öppningen. Efter påviset, när vi återkom till stigen hade Lena kommit tillbaka och Özet som inte kunde slita ögonen ifrån henne, hade svårt med koncentrationen inför nästa skick. Han stannade och vände tillbaka - troligen var det Lena som "drog" ! Jag gick fram några steg - så han inte såg Lena i ögonvrån - och skickade igen, vilket då gick utmärkt !

SKOTTEST INFÖR MH't

2011-09-22T13:01:00.000-07:00

Var ikväll på Lerums BK's allmänna träning, främst för att se hur Özet reagerade på skott i samband med att kampa. Ville ju gärna testa innan MH’t, om ett par veckor.

Medan några stycken skulle träna på skott i samband med platsliggande, hade Özet och jag dragit oss till ena änden av appellplanen. Hade blivit informerad att det skulle ske 4 skott, med 1 min. mellanrum och att Britt skulle skjuta precis utanför app.plan, men stå dold inne i skogen.

Vi började leka och kampa med vår medhavda kamptrasa (jeansbyxben) och Özet var i full gång och hade jätteroligt när skottet brann av. Özet stannade upp och spanade, jag försökte få igång leken och kampandet igen – men det gick väl sådär – han gjorde några tafatta ”försök”, men stannade upp för att spana åt det hållet skotten kom.
Vid andra skottet upprepade han samma sak som vid första, men inför tredje skottet beslutade jag mig för att sluta försöka kampa, utan satte honom bredvid mig och inväntade skottet. Özet satt lugn som en filbunke både före och efter skottet och ganska snart därefter lösgjorde jag honom, innan jag åter satte honom bredvid mig inför det sista skottet. Även denna gången var han lugn och satt bara och spanade. Strax därpå lösgjorde jag honom igen och började kasta kamptrasan växelvis med en snörboll, vilket han snabbt ”hakade” på och tyckte var stenkul.

Efter en stund började jag kolla efter Britt och tänkte något förvånad, när jag inte såg henne någonstans – konstigt, kommer hon inte för att höra hur det gick ? När jag senare hade ”letat” upp henne och frågade hur jag skulle gå vidare, tyckte hon inte jag skulle göra så stor ”affär” av att han inte ville fortsätta att kampa efter skottet. Tyckte inte heller att jag skulle köra nån mer skotträning före MH’t, hon nämnde också det där med att han är jakttränad och har focus framåt efter skott osv.

En något fundersam Maggan, gick tillbaka ut på appellplan för ett litet lydnadspass. Gick väl g a n s k a bra efter omständigheterna – det var mörkt och den skumma belysingen var tänd, planen var dyngsur, bara nya främmande ekipage som kom från alla håll och kanter.
För att vara självkritisk, höll jag på alldeles för länge – med fotgåendet – märkte att han liksom ”gick ner sig”. F_N, vad jag blir sur och trött på mig själv ! Men både stående och läggande u.g. gick strålande. ”Plats med hakan i” skulle jag nog aldrig gjort, med så mycket störning – han fixade inte det.
För att få en maxad avslutning gick vi ut på fältet och gjorde några linjetag – inte eller det gick så lysande. Han gjorde vad han skulle, men inte med godtagbart tempo. Men skulle tro att den största anledningen, var att han var trött !

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag i kväll hade lite "bad-feeling" efter att jag hade lämnat klubben. Absolut inte pga Özet, utan av anledningar som är lite svårt att "ta på" - ännu svårare att skriva om .... här.
Men väl hemma och efter en stunds telefonsamtal med Louise (Özets kennelmamma) så kändes det genast bättre och jag kunde gå och lägga mig, utan allför många tankar surrande i huvudet ... iaf tankarna kring skotten och det kommande MH't.

TRÄNINGSTÄVLING I LYDNAD (PBK)

2011-09-21T14:24:00.000-07:00

HÖSTENS 1:A TRÄNINGSTÄVLING, PÅ PBK

Planen var blöt och "kladdig", inte konstigt med tanke på senaste tidens regnande den senaste tiden - nästan 2 månaders ständigt regnade.

Sissi kommenderade - tack Sissi !

Mara löpte, så Özet och Mara fick ligga på var sin sida, med 3 hundar imellan sig.
Özet 1:a , Stina 2:a , Dizel 3:a , Eya 4:a och Mara sist

#Platsen - hakan i backen - jag stod framför och belönade.

#Linförighet - ngt ojämn position, annars kanon. Så jäkla bra attityd och focus.

#Läggande - bra, sånär som att han reste sig innan jag kommenderat att han skulle sätta sig. Alltid är det nåt oväntat som överraskar ... Gjorde om, med lyckat resultat.

#Inkalln. - om man ska vara petig - och det ska man ju - så var det bättre ingång än de senaste gångerna, men han satte sig aningen långt ut.

#Ställande - bra, men tog ett steg fram när jag återgick !

#App. - inväntade kommandot bra - men tugg som vanl. och jätteslappt grepp, apporten höll nästan på att glida ur munnen på honom !

#Hopp - bra, men satte sig liiiite (likt inkalln.) långt ifrån.

Jag var så himla nöjd med vår prestation i kväll och önskar verkligen att vi såsmåningom lyckas få till platsliggandet också.

JAKTKURS TITTI & REGINA 2

2011-09-17T11:17:00.000-07:00

I dag stod det återigen bl.a. vatten på schemat och platsen var Ljungslätt – L:a Lövsjön – där vi hade vår avslutning i våras. Att det var så långt – 1,5 km – till sjön, hade jag inget minne av, kanske berodde det på att jag denna gången gick ensam, utan sällskap. Så fort jag hade öppnat bildörren hördes ett himla knallande av skott från skjutfältet i närheten. I det ögonblicket var jag så tacksam för att Özet numera är helt skottfast och skänkte Mia med Samba (skotträdd) en tanke, som jag hörde senare hade åkt hem. Men för vår del var det perfekt, för det sköts under HELA kursgången.

Dagens upplägg :
 Uppvärmning – med jaktfot och stadga.
 Landövning (Regina) – kombination med markering och sök
 Vattenövningar (Titti) – markeringar och kombination markering och linjetag .

Efter samling och genomgång av dagens upplägg, började vi med
 Uppvärmning
Jaktfot - vi gick ”huller om buller” i skogen runt träd och buskar, medan instr. slängde dummys som störn. Efter en stunds traskande, blev vi kommenderade att göra halt och lämna våra hundar – därefter kallades den ena efter den andra hunden in.
Stadga – alla stod med sina hundar på rad, medan Titti o Astrid, körde vattenmarkn. – sen lämnade alla sina hundar och ställde sig ett par meter bakom, medan Titti o Astrid, körde ytterligare en vattenmarkn.
Stadga / Inkallning – alla lämnade sina hundar sittandes ”huller om buller” och kallade in en efter en.

 Landövning (Regina)
Markering och sök i kombination – som utfördes i sankmark/myr/gungfly, kalla det vad man vill, men blött och tungt, var det. Hade mina tvivel – trodde inte han skulle vilja bege sig ut i den äckliga blötan – men ack så fel jag hade, han var jätteduktig. Han hade kanske inget rasande tempo, men arbetade metodiskt och noga, vilket jag föredrar.
Först en kort markering – inga större problem. Sen vände vi helt om för att skicka på söket. Inga större problem här heller – framför allt, han visade inga som helst tveksamheter i ”sumpmarken”. Hade plockade in 3 st – sen vände vi helt om igen, för ännu en markering, denna gången längre - ca 30m - än den första. Och nu fick vi verkligen användning för skotten från skjutfältet – det kom ett skott precis i rätt ögonblick i samband med när Regina kastade. Perfekt ! Efter markeringen, vände vi oss igen för ytterligare ett sök och avslutade därefter.

 Vattenövningar (Titti)
Markering – medan ett par ekipage gick iväg till sökövningen började vi andra med en markering – ca 30m – slängd från sidan. Özet med en som vanligt en försiktig igång. Mötte upp honom innan han hann skaka sig, vid avlämningen.

När vi hade kommit tillbaka från söket, körde vi den längre markeringen – ca 80m – som kastades från andra sidan viken. Tänkte – hur ska det här gå ? Vi aldrig tränat på detta avstånd. Titti ”kvackade” och kastade dummyn uppifrån ett berg – jag kommenderade och Özet gled i lugnt och värdigt, som vanligt. Simmade ut ca 20m – vände sig om och ”frågade” – ska jag verkligen fortsätta, jag ser ju inget ? Já já – fortsätt – ”ut” ! Özet forsatte simma, men ”drevs” in mot land och kom ”ur kurs” så att säga … tappade riktningen mot dummyn. Titti hjälpte honom då med att ”ljuda” och när det inte hjälpte, kastade hon ut en dummy till, samtidigt som hon ljudade. DÅ ändrade han kurs och kom fram till slut. Titti fick ropa att han hade den, för jag själv såg inte. Jag började uppmuntra och locka, då jag såg att han hellre ville ta landvägen tillbaka. Jag hade sett att många av de andra hundarna ta den vägen tillbaka. Men Özet lyssnade och simmade tillbaka in till mig – mitt duktiga lilla Öz. Mötte även här upp honom innan han hann skaka sig, vid avlämningen.

Som sista övning körde vi en markering/linjetag i kombination – 25-30 m. Först en markering och när hunden var på väg tillbaka ”la” Titti ut en, för linjetag. Özet, som hade suttit med sitt nya sköna varma täcke, var nu trött och lite ”dåsig”. När jag skickade honom, ville han inte ens gå i – han sprang längst strandkanten – jag kallade in och skickade honom igen. Han simmade ut, men ville inte ta dummyn. Titti trodde det kunde bero på att han tyckte det var obehagligt att Astrid satt och ”blängde” bredvid Titti. Men när Titti kastade ut ytterligare en dummy, gick det bättre. Han tog den och simmade tillbaka. Jag avböjde därefter linjetaget och avslutade därmed, vilket jag kände var klokt – tyckte Titti oxå. Min egen teori är att jag tror att Özet både var trött och lite frusen och ”ruggig” (trots täcke) + att han tyckte att Astrid var lite läskig, där hon satt och ”blängde”.

Nöjd och glad, med både Özets och min prestation begav vi oss tillbaka till bilen. Min egen bedrift bestod mest av att jag hade hittat kantareller vid min kissepause, efter fikapausen.

KVÄLLSPROMENAD UTAN INCIDENTER

2011-09-16T15:53:00.000-07:00

Kvällens promenad gick till Maderna, nedanför appellplanen PBK (nu, förberedd för lördagens stora utställning) vid Åstebo. Dessa underbart härliga kvällar ... vet inte vilken årstid som jag uppskattar mest ... hösten ... eller våren ... kanske våren trots allt, med tanke på att man då slipper alla äckliga ÄLGFLUGOR !

EN HELT "VANLIG" HÖSTPROMENAD

2011-09-15T15:38:00.000-07:00

Startade en härlig kvällspromenad från Härlandatjärns p-plats,
fortsatte upp på Getryggen, med Västra Långvattnet som mål.
so far so good - fortsatte att njuta av en härlig kväll,
som dock var lite skiftande i väderlek - några regnstänk kände jag allt !När vi knappt 1 timme senare hade kommit fram till Vä. Långvattnet, kopplade jag upp Özet, för att vi skulle bege oss ut på berget (som brant, sluttar ner mot vattnet vid sjöns nordöstra sida, för att ta några bilder.
När vi sen skulle ta oss in i skogen igen, hade det nästan hunnit bli mörkt och genast blev det lite kusligt när det brakade till ett stycke därifrån - VA vad var det ? Rådjur ? Älg ? Och helt plötsligt uppenbarade det sig 2 st älgar på - som tur var - behörigt avstånd (ca 30m?) ! Ett ögonblick stog vi och glodde på varann, tills vi drog oss tillbaka bakom några träd. Med Özet ljudande - släpp mig, släpp mig - travade älgarna iväg på sina långa ben - 3 kliv och dom var utom synhåll ... MEN ... vi HÖRDE att dom befann sig i närheten där jag hade tänkt gå ...

Jaha, då får vi väl gå runt då, tänkte jag och började gå utmed sjön mot trapporna som leder ner till 8:ans motionsspår. Väl nere på det belysta spåret, började "återfärden" till Härlanda tjärn och bilen. När jag i bilen slängde en blick på klockan konstaterade jag att den planerade 1 timmarsprommenaden hade blivit en nästan 2 timmars runda.

UP’S and DOWN’S

2011-09-14T14:19:00.000-07:00

Efter måndagens jaktapporteringsträn. skrev jag en kommentar på FB – Hörru Özet ... om du visste hur nära Blocket du var idag ! Så lät det alltså DÅ … men NU när jag summerar HELA denna dagen, inkl. nu i IKVÄLL, är han inte längre till salu … han går inte att köpa för pengar och inte för nåt annat heller för den delen ...

Sicken kille, han har varit idag :-)))))))

 På lunchen var vi åter på den plats vid Kåsjön, där orsaken till funderingen på Blocket uppstod ! Alltså, där vi tränade apportering i måndags, då Özet flippade ur totalt och rejsade och bar sig allmänt ”illa” åt. Ville se hur Özet skulle uppförda sig idag. Gjorde ungefär samma övn. (markering+ linjtag) som vi gjorde i måndags – men istället för flera markeringar som vi gjorde då, blev det idag enbart en dubbelmarkering (ca40m), som han satte klockrent. Kanske att han börjar återfå sitt ”g:a jag” när det gäller markeringar – men det lär väl tiden utvisa !

Sen var det dags med linjetagen. Vid 1:a linjetaget var han på väg att börja rejsa på samma sätt som i måndags, men efter en "tillrätta visn." ändrade han riktning och lev. in till mig och sen satt de resterande som en smäck.

 På kvällen for vi iväg till lydnadscirkeln på Partille BK. Ikväll var vi 8 st – några fler än vad vi har varit de senaste tillfällena – som först tränade och sen såg på film (bruksspår) och därefter diskuterade upplägg mm.

Vet inte riktigt var jag ska börja – för ALLT vi tog oss för, gick strålande. Han hade kanonfocus och var så himla taggad och glad. Testade några olika belöningsformer. Medan dom andra i gruppen fick hjälp med kommendering, beslöt jag mig för att avstå, för att Özet INTE skulle tröttna och ha en bra ”målbild”.

Eftersom Özets största ”bekymmer” forfarande är platsliggandet, så har jag börjat träna in ”hakan i backen”, så smått – än så länge enbart hemma i vardagsrummet. Dags att flytta ut frän vardagsrummet, sa en kompis. Sagt och gjort – ikväll testade vi i grupp. Medan dom andra lämnade sina hundar, stod jag framför Özet. Det gick ganska bra … för att vara första gången.

Har en fundering när det gäller ”rutan”, som vi visserligen inte tränat på så jättemycket, men ändå. Men han fattar ändå vad det går ut på ! Men har märkt – ren tillfällighet eller inte ??? – att han vid de senaste 3-4 ggr, ALLTID har ställt sig MITT I rutan, just vid FÖRSTA skicket/kommenderngen. Men sen börjar han ”svaja” lite … och ställer sig på lite olika ställen i rutan …

Men sammanfattning av kvällen … vilket lydnadspass vi fick till ikväll :-))))))))

Och slutligen … mitt i min egen lycka, skänker jag kompisen Karin med familj en tanke, då de lät sin gamla följeslagare Jammie (schäfer) somna in idag.

APPORTERINGSTRÄNING ... med "ånger" ?

2011-09-12T13:08:00.000-07:00

Något sen som vanligt – svårt att hinna pga trafikstockningen efter arbetet – såg jag 3 tappra träningskamrater, stå och vänta på Özet & mig, i ösregn och blåst vid Kåsjöns p-plats. Therese, Ingela och Elisabeth.

Markeringar och linjetag stod på schemat. Delade upp oss 2 och 2 – Therese&Iris och jag&Özet.

Vi började med markeringar över en mur/stengärdsgård. Först 2 enkelmarkeringar – gick jättebra, om än lite slarvigt grepp. Bad sen om en dubbelmarkering – gick hur bra som helst, men även här slarvigt grepp. Avslutade med ytterligare en enkelmark. som också den, gick kanonbra.

Förflyttade oss sedan ett stycke och fortsatte med linjetag. Med samma nedslag, längdes avståndet efter hand.
1:a skicket gick utmärkt – både utgången och avlämningen. Men SEN ... jag fattade ingenting ... varför han betedde sig som han gjorde ! Han sprang klockrent fram och greppade ... vände och började springa tillbaka ... men ändra då ”kurs”/riktning och racade förbi mig …. och återvände till slut till mig efter lite racande fram och tillbaka …
Gjorde om, nu med lite längre avstånd … och vad hände ? PRECIS samma sak – först spikade han dummyn och sen ett j_vla racande igen … tills han såsmåning återvände till mig.

Nu visste jag inte vad jag skulle göra - kände mig helt maktlös – skulle verkligen behövt nåt vettigt/kunnigt råd ! Funderade på om jag skulle bryta här och inte låta honom göra nåt mer, men samtidigt ville jag att det skulle bli ett bra avslut, så jag beslutade mig för ännu ett försök, som slutade ÄNNU värre.

Efter att ännu en gång spikat linjetaget, såg jag honom svischa förbi och nu ännu djupare in i skogen … Nä nu j_vlar ditt hundskrälle … också gjorde jag nog alla tänkbara fel man kan göra … rytande, sprang jag efter honom, slängde belöningsasken efter honom (obs – den gick sönder och allt godis spreds vida kring) läste lusen av honom när han till slut stannade.

Vi gick tillbaka – för nu MÅSTE vi ju bara få ett bra avslut tänkte jag, väldigt ångerfull ! Vad har jag gjort, tänk om jag förstört allt vi har byggt upp ? Hur som helst – jag satte en något ”låg” Özet – f_n … hur ska det här gå, tänkte jag när jag själv gick och placerade dummyn för ytterligare ett linjetag. Men när jag skickade honom, rusade han ut i vanlig ordning och greppade dummyn, vände och kom DIREKT in för avlämning. JAAAA DUKTIG ÖZET = GODISJACKPOT (hade mer godis i fickan). Nöjd, bröt jag där.

Gjorde sedan några jaktinkallningar, vilka han gjorde med en fart och glädje, som tydde på att han inte tagit nån ”skada” av min behandling. Frågar mig själv lite försiktigt - kanske var det t.o.m. det han behövde ! Det lär väl visa sig vid nästa tränings- eller kurstillfälle …

JAKTKURS - LENA & MARIA - 3 - AVSLUTNING

2011-09-05T14:39:00.001-07:00

Var på pga det fortsatta halsontet och den annalkande förkylningen - som ännu inte riktigt brutit ut - något tveksam om jag skulle orka delta (hur länge) på kvällens kursavslutning. Skulle jag ta egen bil eller samåka med Pia ? Men efter ett visst övervägande, stod Pia på gatan och efter att Özet och jag hade lastat in oss, for vi iväg till Maria i Lindome.

Ikväll var det då avslutning och vid presentationen av kvällens aktiviteter, tyckte jag mig känna igen upplägget – lagtävling – från avslutningen förra hösten (2010), även om upplägget var lite annorlunda. Vårt lag – som redan var förbestämt av instrukt. - bestod av Mia & Nilo, Anna & Madame, Therese & Iris och Jag & Özet.

Momenten bestod av : linjetag / stadga / markering / sök.
Ett ekipage skulle avstå vid varje moment (samma ekipage fick inte avstå mer än en gång). Vi spånade om vilka moment som var våra styrkor resp. svagheter. Efter lite om och men, så avstod Mia linjetaget, Anna avstod stadgan och jag avstod markeringen. Inför söket - som var sist - ändrades spelreglerna och ingen behövde avstå !

 Linjetag i högt gräs – 50m? – 9 redan utlagda dummys (utan retning) – Maria stod ca 30m därifrån (i 90 gr. från ”linjen”)
# Özet och jag, först ut … eftersom ingen annan ville börja.
Jag skickade – Özet sprang rätt ut och när jag trodde han hade en av dummysarna, blåste jag för att han inte skulle få för sig att ta nån av de andra, DÅ såg jag att han inte hade nån, utan att han letade. (svårt att se – för mig - i det höga gräset) Men strax därefter hittade han en och tog den, för att direkt återvända till mig för leverans.

 Stadga - fortfarande i det höga gräset – 3 ekipage med ca 3m mellanrum, gick jaktfot - gjorde halt – alla slängde ut en dummy några meter framför sig - gjorde helt om - gick jaktfot några meter - gjorde halt - slängde ytterligare en dummy - gjorde helt om igen – jaktfot – halt – lämnade hundarna sittande, medan vi själva hämtade dummyn – tillbaka till hundarna – helt om – SLUT !
# Inga större problem för någon !

 Markering - även detta skedde ifrån det höga gräset – över en stig – in/under ett buskträd. Välja mellan vilt eller dummy.
# Kommer inte riktigt ihåg – men kanske hälften körde på vilt, och gjorde det riktigt bra ! Özet hade tidigt börjat vädra efter viltet, men vi stod ju över detta momentet som sagt.

 Sök – hade nu förflyttat oss från ängen, upp i skogen. Jag hade ju mina aningar om att det var ”samma” sök som förra hösten – d.v.s. bestående av massor av olika prylar – allt ifrån vilt, dummys, leksaker mm.
# Özet och jag först ut … som sagt, Özet hade vädrat efter viltet innan och vädrade inte mindre nu. Han sprang DIREKT ut till en gran, som han ”fastnade” under … Jag började peppa och locka – anade att det var en fågel – och ut ur grangrenarna kom han med en .... just det, en AND ! Och med lite peppning, med hjälp av godisburken, levererade han in den, om än med lite ”möda”.

När det sedan åter blev Özets tur, trodde jag han skulle springa in under granen igen … men icke … han sprang ut och sniffande upp en liiiiiiiiiiten plastleksak – en lien humla ! Kan säga att det var kontraster på hans apporteringsobjekt – stor and mot pytteliten leksak !

Vid det här laget hade det åter (hade regnat under h e l a dagen) börjat regna och mörkna. Därefter förflyttade vi oss hem till Maria för att bli bjudna på fika, samtidigt som vi fick reda på vilket lag som vann .... och det blev faktiskt VI som vann – hepp !

Eftersom jag missade förra veckans kurstillfälle pga mitt studiebesök i Stockholm, blev jag lovad att få vara med vid ett tillfälle, på deras (Lena&Maria) nästa kurs – för elitförare/hundar. Ska bli spännande att få en liten inblick i ”elitvärlden”, även om jag förstås är medveten om Özet&jag gör övningar anpassade till våran nivå.

JAKTKURS TITTI & REGINA 1

2011-09-04T13:01:00.000-07:00

Allmänt hängig – känning av en begynnande förkylning, med halsont - for vi idag iväg till höstens 1:a jaktkurstillfälle för Titti och Regina. Platsen för dagen var Råhultstugan och att det bl.a. stod vatten på dagens schema var skönt för hundarna, då det var ganska kvavt och varmt – ca 23gr.

2 stationer
 Vattenmarkeringar – med svåra i- och uppgångar – med vattensjuk ”myrmark” - 2 enkla – den ena öppet, den andra dold bakom en liten ö – Titti stod på andra sidan och kastade.
Så här gick det :
Svårigheten var igångarna !
#Vid 1:a markeringen skickade jag Özet ca 3m från vattnet, men väl framme vid vattenbrynet försökte han hitta ett bättre ställe att gå i på. Jag gick ända fram till vattnet och stöttade honom – sen inga problem.
#Vid 2:a mark. (den dolda, som inte blev fullt så dold, som var tanken) gick jag något närmare, vilket då gick bättre.

 Linjetag på grusvägen (Regina) – 3 st – samma nedslag, men längde avståndet, efter varje apportering
Så här gick det :
Vid 1:a – ca 40m / 2:a – ca 50m / 3:e – ca 80m
Alla linjetagen gick utmärkt. Även greppet var ok, med undantag av ett enstaka slarv.

Fikapause

2 stationer
 Vattenmark./dirigering – 1 enkel och 1 dirigering/linjetag, alldeles vid kanten där Titti befann sig.
Så här gick det :
Svårigheten var fortf. igångarna – Titti tipsade att jag ska skicka nära vattnet vid just såna här förhållanden, för att efter hand öka avståndet, ju säkrare han blir !
#Vid markeringen – nästan exakt samma som vid den tidigare vattenövn.
#Vid dirigeringen/linjetaget (som Titti ”la” ut vid ”sin” strandkant, medan Özet simmade in med markeringen) fick jag stötta vid igången även denna gången. Annars inga problem. Fick visserligen mana på ett par ggr, då han var på väg att vända, pga att han hörde mitt KLAFSANDE, när jag försökte förflytta mig för att inte fastna i den ”vattensjuka myrmarken”.

 Enkelmarkeringar i skogen – 2 st – samma nedslag men med olika avstånd – stig som var ”övervuxen” av högt gräs – Regina kastade rakt upp, så dummyn hamnade några meter från henne.
Så här gick det :
Själva markeringarna gick helt OK, men vi fick ofrivillig störning från Teddys matte (husse var på andra stationen med Teddy) med son (ca2år?) som stod och lekte 2m från Özets väg tillbaka till mig. Özet sprang fram till dom bägge gångerna – släppte dummyn – plockade inte upp den förrän jag sa till … mycket irriterande ! Måste nog säga att jag tycker det var respektlöst att dom inte flyttade sig, trots att jag bad ! Tycker inte att vi är mogna för såna störningar än !

MERA VILTTRÄNING

2011-08-23T13:52:00.000-07:00

Till kvällens jaktträning hade jag tinat upp två av de kniporna jag skaffade i våras. Alltså skulle här apporteras knipa för första gången ......

Pia (+Anders) , Ingea , Therese (+Lars?) , Elisabeth

Sök och viltträning stod på dagens schema.
Inledde med söket och försökte anamma vad som sas på kursen i lördags. Vi la ut två sökrutor, med 8 dummys. Den ena i lite blötmark och den andra (Pias o min) i sluttande granskog. Vi lät hundarna plocka in 6 st.

Özet strulade på den första - han hade plockat upp en dummy som han släppte, när han kände vittringen av den som låg uppe på en sten, vilken han tog istället. :-( Förutom det, gick det strålande, även om greppen var var oerhört slarviga.

Precis när Özet var klar med sitt sök, kom det ett par orienterare. Och kort därefter vimlade det av flåsande orienterare i hela skogen ... men Pia satte igång Bonus på söket ändå och han var verkligen jätteduktig, som inte blev nämnvärt störd.

Efter söket började vi med viltträningen.
Özet fick samma hjälp som i lördags - dvs lite retning från Pia, medan jag själv höll tyst, tills han tog den ... DÅ lockade jag med godisburken. Slutade med att Pia inte behövde "reta" - Özet greppade fint och avlämnade i hand, vilket han gjorde varje gång.

Vid första försöket reagerade Özet med att sniffa och lukta, såg ut som han inte ville ta den - men jag tyckte själv att kniporna luktade rätt mycket (iaf den ena), så kanske var det av den orsaken han tvekade .... eller så var det bara för att det var en ny sort - ingen gräsand denna gången !

IGENTLIGEN BORDE JAG ....

2011-08-22T14:05:00.000-07:00

.... FÖRBEREDA PACKANDET inför Skagentrippen .... men ville testa ....

BRUKSSÖK och LYDNAD

2011-08-21T13:46:00.000-07:00

BRUKSSÖK på Lerum
På dagens brukssök var vi en mager liten samling, bestående av Lena, Ylva (flat, Sputnik)+ Ylva's sambo/man ? Daniel, som agerade figge.

Özet var idag ingen större stjärna, tillskillnad från igår då han var min ”hjälte” ! Han strulade på *påvisen lite väl mycket och inte heller *framslagen funkade särskilt bra. MEN han hittade alla figgar utan minsta strul och DET var iaf bra.

*Sista påviset fick han hjälp med ett "hojt" och ska nog fortsätta med det ett tag framöver. Men han saknade totalt focus på just påvisen idag.

*När det gäller framslagen har jag förstått att jag nog bör börja träna dom separat, då han oftast - nästan alltid - springer tillbaka den vägen han sprang ut.

Efter söket, gick vi ut appellplan och körde platsliggande, som vi följde upp med budföring. Özet hade såååååå svårt att ligga still och t y s t med BÄSTA kompisen Elda brevid sig. Fick ta tillbaka honom vid ett tillfälle då han inte längre "stod ut" ... men sen gick det bra och han låg kvar, trots att Lena "provocerade" en del. Därefter körde vi budföring. Gick hur bra helst - dax att länga avståndet !

Sedn blev det hemfärd och vila, i väntan på eftermiddagens lydnadspass på Kviberg.

LYDNADSTRÄNING på Kviberg, tillsammans med Britt, Susanne och Stina.
Eftersom Özet antagligen var trött, ville jag inte köra så mycket, så jag beslöt mig för att få hjälp med extern belöning - snörbollen kastad från nån annan (Britt) - isamband med fotgåendet. Körde först fotgående och bollen kastades ibland från Britt och ibland från mig. Så jäkla bra det gick ! Fortsatte med vänstersvängar - gick lika bra.
Vidare fick jag lite hjälp och tips med läggandet (under gång), för att få läggandet ännu snabbare - "backaövningen" !

JAKTKURS - LENA & MARIA - 1

2011-08-20T13:52:00.000-07:00

Efter gårdagens özzzzzzzzzregn, var vi idag extra nöjda med dagens perfekta hundträningsväder = växlande molnighet – ca 17-18 grader – svag vind. Eftersom dagens kurstillfälle var en ”dubbelgång” – hela dagen – så var ryggan packad med tunnbrödsrullar fyllda med kantareller och pastasallad med skinka och ädelostsås till mig och nyköpta fisk- älg och kyckling-”burgare” till Özet och därmed var redo för dagens övningar.

Vi höll till i Greggered, hemma hos Mia & Nilo. Blev indelade i 3 grupper/4 ekipage per grupp. Vår grupp bestod av = Mia&Nilo, Martina&Nella, Pia&Bonus och Jag&Özet.

ÖVNINGAR
 1 Sök
 2 Utläggare och dummyansvariga för ”sökgruppen” - analysera och föra anteckn./ekipage's prestation (i gr.1), för att senare redovisa våra iakttagelser, för hela grupp 1.
 3 ”Självständig" trän., men med hjälv av gruppen Viltträn. / Jaktfot / Framtag / Stadga / Närsök

Vår grupp började med övn. 2 – vi ”ansv.” för 2 dummys var (jag, för dom som las längst ut) – skrev ner våra iakttagelser efter lite konfererande, som vi sen redogjorde, med kompletteringar från instruktörerna.

Sen gick vår grupp över till övn. 3 – omr. låg vid vattnet – jag och Mia körde igång med viltträn. först – Mia kastade en markering på kort avstånd (ca15m) – Özet sprang fram och stod o luktade på anden – jag peppade uppmuntrande, utan resultat – men när Mia peppande närmade sig anden, greppade han den och sprang till mig och lämn. fint i hand – godisskål som belöning. Gjorde om på samma sätt (jag var tyst o Mia skötte peppn.) ytterligare 2 ggr, med samma fina resultat.

Efter att Mia och Nilo kört några gånger – vilket till slut blev riktigt bra, när Mia sprang iväg med Nilo efter – avslutade jag och Özet med ännu ett försök, vilket gick jättebra. Han tog anden utan några som helst tveksamheter och med ett supergrepp avlämnade han fint i hand :-) Sicken kille – MIN kille !

Därefter tränade vi jaktfot / framtag / stadga och använde vattnet som dragning. Tror aldrig Özet gått så bra jaktfot som han gick idag. Och stadgan – ja, den var ju säker som vanligt – peppar peppar ! (Det blev inte närsök för Özet o mig, då vi inte hann!)

Efter lunchen, gick vår grupp ut som sista grupp på söket – övn. 1. Özet hämtade in 6 st dummys utan några större problem. Det var ”bara” en dummy som låg på en stubbe - som han ringade in men inte ”orkade” fullfölja, utan valde att söka vidare istället - som han hade besvär med.

Özet&min kritik efter söket
Om jag inte missupfattade Maria o Lena, så sökte Özet först av ena halvan av området (till djupet) och sen den andra halvan (också till djupet). Instruktörerna trodde att hans ”sökmönster” berodde på att vi tränar brukssök ! Själv tänkte jag inte alls på att han sökte av området i "korridorer", ska försöka tänka på att "studera" på hur han arbetar vid nästa söktillfälle. Men därimot la jag märkte att hans motivation ökade ju längre han höll på, vilket också Maria o Lena påpekade. Med tanke på hans dåliga greppande, så ”slarvade” (lattjade) han inte så mycket med just greppet som han brukar, medan han därimot "rullade" och tuggande lite. Det RIKTIGT POSITIVA var att, dom tyckte att Özet & jag har blivit ett TEAM – vilket gör att det hettar till i hjärtat :-)

 Läxa =
Träna med tungapporter
Träna grepp med hjälp av vittringspinne (godis, medan han fortf. han pinnen i munnen).

APPORTERINGS-OCH LYDNADSTRÄNING

2011-08-18T02:33:00.000-07:00

I TISDAGS träffades vi vårt apporteringsgäng i Kåsjön (på "mitt" favoritställe). Idag bestående av Pia, Ingela, Therese och jag.

Övningar:
# Jaktfot komb. med stadga och markering - "walk-up" (3 st ekipage) - markering - samtidigt som en av hundarna skickades på markeringen, vände de andra två helt om och återvände (jaktfot) till startpunkten.

Özet klarade alla markeringarna (3 st) på bästa sätt, men slarvade våldsamt med greppet. Så efter "walk-upen"-övningen, bad jag om 2 st (enkla) markeringar, vilka han oxå utförde utmärkt - varav den sista var med utmärkt grepp :-)

Därefter togs viltet (kråka + gräsand) fram, som vi idag hade beslutat oss att testa.
Jag testade anden på Özet. Var "rädd" att han skulle ta den och rejsa iväg. När jag visat honom godisskålen, skickade jag honom på en kort "markering" - han sprang fram - sniffade och undersökte lite - jag började "hetsa" - sprang lockandes ifrån honom - slängde mig ner på knä, skakandes på godisburken ... han kom med anden i munnen :-) Upprepade på liknande sett, med samma resultat ! Något flämtig och svettig, men hyfsad nöjd, bröt jag här.

Efter vi pausat en stund, medan de andra fortsatte med viltträn. under mycket tjoande, ville jag testa om - eller hur stark dragn. han hade till där dom vilttränade. Så jag fortsatte ett stycke därifrån, med några ytterligare dummymarkeringar som jag slängde själv. Jag måste säga att jag blev något förvånad (GLAD) för även om han hade koll bakåt (åt deras håll) så hade han focus framåt och löste markeringarna – som var ganska svåra (tät veg.) enl. mig själv – på ett utmärkt sätt – t.o.m. med g a n s k a bra grepp.

I ONSDAGS började höstens brukslydnadscirkel på Partille BK. Men det var dålig uppslutning – pga av en rad av massa orsaker – men vi var tre tappra, Malin, Susanne och jag.

Fotgående –
Som vid de flesta gånger gick ”uppvärmningen” av fotgåendet jättebra, men efter pausen, när vi blev kommenderade tyckte han det var ”pest” …
Vi pratade om olika belöningsformer – bl.a. att öka Özets förväntan - han ska inte veta VAR – NÄR – HUR belöningen kommer – eller VAD för slags belöning som kommer. Vi provade att belöningen kom från Susanne. Hon klickade – jag berömde (för att ”lösgöra”) – och bollen kom farande från Susanne. Gick jättebra ! Vi upprepade ett par gånger med samma braiga resultat och slutade därefter.

Läggande –
Vid träning av läggande, anv. jag mig av de nya tipsen (att kommendera när jag är på ”rätt” fot vid läggande resp. ställande) vilket gick strålande.

Inkallning/Ingångar –
Tränade också ingångar vid inkallningen, som han har börjat slarva med – eftersom jag oftast har focuserat på farten - märkte jag vid de två sista tävlingarna.

TOLLARSPECIALEN - MINA/VÅRA UPPLEVELSER

2011-08-17T05:57:00.001-07:00

TORSDAG
Åkte hemifrån vid ca ½ 10 – tiden – stannade för fikapause någonstans efter halva vägen - anlände till Sälen vid 16-tiden. Efter mycket virrande lyckades vi tillslut få nyckeln utkvitterad till vårt boende och for vidare för att LETA efter stugan, vilket visade sig inte vara det lättaste. Men till slut så hittade vi och när vi såg vilken stuga och vilken utsikt vi hade, så var det värt allt strul ! Vi hade hamnat på ”gräddhyllan” med Monica & Janne som grannar och Louise i grannstugan.

Efter att ha ”checkat in” i stugan och samspråkat med Monica & Janne – även Özet & Izor fick chansen att samspråka och bekanta sig med varandra med höga svansar och lite gurgel, utan att för den sakens skulle ryka ihop – var det dags för ”incheckning” för själva specialen. Det var ett evigt köande, men med många kära återseenden, flöt det hela på och till slut hade vi fått ut vårt startnummer och var ”redo” …
Senare på kvällen sjönk vi ner i vår stuga på gräddhyllan, för att ge Özet mat och själva äta av vår ”gourmétmat” inhandlat på macken, då Ica stängde 5min. innan vi kom.

FREDAG
Morgonens/förmiddagen inleddes med vårt eget äventyr - Working Test – som finns att läsa i inlägget ”TOLLARSPECIALEN – WORKING TEST – NKL”. Efter vårt eget WT, var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi åkte vi till ruta C och hoppades att det inte skulle vara slut !!! och med förhoppning att få se någon eller några ”kändisar”. Tyvärr missade vi ju - förstås (pga tidiga starter) - Eva med Tolle och Johanna med Tico, men fick därimot uppleva Ulf med Ducke.

Efter att först ha sett ett finskt ekipage (några strykningar) och sett hur besvärliga förhållandena var – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat, hade vi hört ryktas om. Medan vi väntade på Ulf & Ducke, spanade vi in en annan varelse som kämpade, nämligen Stina. Hon var ”rutansvarig” och placerade bl.a. ut fåglarna gång, på gång, på gång, på gång …. i söket.
Så kom då till slut Ulf med Ducke och det var så häftigt att se. Ducke kastade sig i vattnet och kom på så sätt ÖVER den dyiga delen, men var ju förstås tvungen att ta sig igenom dyn på tillbakavägen, vilket han löste på ett målmedvetet och med stor beslutsamhet. Smart vovve som vid ett tillfälle tog sig upp på en liten ö, för att kunna spana ut över vattnet för att se var pippin fanns.
= 1:a pris !
Extra roligt var också att TOMMY tyckte det var riktigt roligt och var mäkta imponerad. En bidragande orsak är nog Eva (med Tolle), som är så omhändertagande och förklarar saker och ting sa bra. Vi är så tacksamma !

Vidare skulle vi ha velat sett Karin med Kuta, men man kan ju inte vara över allt, hur mycket man än vill ! Grattis till finfint arbete, efter vad vi hörde och ett 2:a pris.

Efter en härlig vandring uppe på fjället - det är alltid lika roligt att GÅ där man också har åkt skidor och tänk att backarna alltid känns så mycket brantare, än när man åker skidor – var det gemensam måltid tillsammans med ”Tollarbo’arna” i Emelies & Co’s stuga. Blivande tradition kanske ?

LÖRDAG
Morgonen
Medan de flesta for till rutan där Stina med Raiko startade, hade vi beslutat oss för att titta på brorsan Älvis, som startade i en annan ruta, vilket vi inte ångrade. Vi mötte Susanne när vi letade efter någonstans att ställa bilen, som sa att hon tyckte Älvis verkade ”sansad”, vilket bådade gott. Efter att Mats & Älvis stigit fram till domaren - som tyckte det var ”kul” med en manlig förare bland alla kvinnliga – flöt det hela på. Dom var så himla duktiga ! Dom fick jättepositiv kritik – allt var KANON BRA, sånär som en del avlämningar som kunde varit bättre - få ordning på avlämningarna så blir det PERFEKT, sa domaren !
= 1:a pris !
Åkte därefter över till rutan där bl.a. Titti med Vilde och Mariette med Twist skulle starta. Vi inledde med att se Titti och Vilde. Verkligen kul och intressant att se sin instruktör agera. Det gick utmärkt, sånär som på vattendirigeringen, där vittringen från söket som låg i vindriktn. från land, var alltför stark. Alltså – Titti lyckades inte styra honom över vattnet mot målet, utan Vilde drog sig hela tiden mot söket. Sen var det nåt strul vid dirigeringen till den stora gåsen, som var svårt att se därifrån vi stod.
= 3:e pris

Sedan var det pappa Twists tur att göra entré. Det är så gôtt och se Mariette, som agerar så coolt – det är som hon har en ”aura” omkring sig – när hon ”skrider” fram, tillsammans med Twist. Jag är så imponerad !
Även om det mesta imponerade under provets gång, så var det vattendirigeringen som imponerade mest. Twist simmade direkt och spikrakt mot målet, upp på land på andra sidan, greppade anden, simmade tillbaka för avlämning. Inte för jag vet, om det är vanligt med spontana applåder – men nu blev det så i alla fall …från en märktbart imponerad publik.

Nöjda, men blöta och frusna efter några regnskurar under provens gång, beslutade vi oss att återvända till Özet i bilen, för att göra ytterligare en fjällvandring, som denna gången gick uppför och nerför andra skidbackar. Backarna ”delade” vi med en massa cyklister, så det gällde att ha ögon i nacken. När vi kom ner till dalen höll vi på att bli nermejade av ”dessa” cyklister som tydligen deltog - som vi inte visste när vi var uppe i backen - i en multisporttävling (Discovery Aim Challenge).
Efter en fika vid stugan, var det dags för prisutdelningen, vid Olnispagården – en hembygdsgård, där Gustaf Vasa en gång övernattade på väg till Norge … säger sägnen  Men hur som helst var det en fantastiskt miljö, som låg vid Västerdalsälven !
Efter prisutdelningen samlades delar av kull 11 – saknades gjorde Therese och Linda – i Susanne&Mats och Malin&Tobbe’s stuga. Älvis hade fullt upp att visa att han funderade på att byta bransch – nämligen skobraschen ! Vad är ett cykelbud, mot mig, sa han ! Han visade sin apporteringsskicklighet och levererade alla skor som fanns att uppbringa.
Medan hundarna såsmåningom slog sig till ro, slog vi oss ner till ett dignande taco-bord och utbringade en välförtjänt skål för Mats&Älvis och deras prestation.

SÖNDAG
Morgonen började med att vi försov oss, då klockan (mobilen) inte hade gått igång. Snabba ryck – morgonrastn. av Özet – frukost – packa – packa bilen – städa stugan – iväg till utställningen – Puh !

När ALLA 49 hanarna i ÖKL började springa i ringen, var Älvis och Özet efter varandra, och jag måste erkänna att jag undrade hur det skulle gå, eftersom Özet brukar ”muttra” åt Älvis – vilket han har börjat göra mot allt fler jämnåriga hanar ! Men Özet – och även Älvis – hade fullt upp med vad som hände runt omkring (och även korven i handen) för dom brydde sig inte det minsta om varann … och inte heller 1½ timme senare, då vi skulle in i ringen på”riktigt”. Att varken jag eller Özet har någon ringvana, visste vi ju – och det visade sig, då jag hade lite svårt att ställa upp honom till hans fördel.
Kritiken löd :
Maskulin, som står ngt underställt. Ganska stor. Vackert huvud o uttryck. Bra hals. Tillräckl. vinkl. fram. Bra rygg. Fallande kors. Önskat bättre vinkl. bak. Rör sig med ngt kort steg, ngt kohasig. Fram OK
Trevligt temp.Därefter sa vi tack och hej, till alla våra tollarvänner och begav oss iväg till Sunne och Fryken, där vi tillbringade ett par dagar, med vandring och slottsparkbesök (Rottneros Herrgård)

Eftersom vi inte stannade till slutet, då alla ”ÅRETS XXXXXXX” korades – läste jag i efterhand att :

 Louise blev
BIS i UPPFÖDARKLASS

 Mariette med pappa Twist blev
ÅRETS TOLLARMÄSTARE, men inte nog med det, dom blev också
ÅRETS JAKTPROVSMERITERADE PÅ B-PROV och
ÅRETS TOLLINGJAKTPROVSMERITERADE

 Katrin med Gripa blev
ÅRETS LYDNADSTOLLARE

STORT GRATTIS TILL ER ALLA !

Och slutligen – GRATTIS till alla ÖVRIGA förare, med era härliga hundar, oavsett resultat och placeringar

TOLLARSPECIALEN - WORKING TEST - NKL

2011-08-15T01:25:00.000-07:00

 RUTA 1 – vattenmark. – blev av "inroparen" uppmanad att gå med kopplad hund fram till domaren. Jag valde trots det, att gå med Özet lös (han går bättre då) och på väg fram, blev jag full i skratt för att det var så blött och sumpigt att vattnet forsade in i mina jympaskor, då vattnet gick till anklarna. Domaren skrattade INTE, utan sa :
– och ni tävlar i ökl förstår jag
– öhh .. nej, nkl, svarade jag, lite förvånat
– det var väldans vad en del av er i nkl vill stila, med att ha era hundar lösa
– ??? nä, det är inte märkvärdigare än att han går bättre utan koppel än med
Ajdå, detta började ju ”himla bra”, tänkte jag ! men sen fortsatte vi och Özet skötte sig kanonbra - gick RAKT i – simmade direkt ut och direkt in – kämpade och slet som en tok för att komma upp ur vattnet – när han väl lyckades komma upp, släppte han tyvärr dummyn och skakade sig – plockade upp den för avlämning.

Då sa domaren nåt märkligt
– ja, jag kommer inte diska er i alla fall
– äöhe ???? ljudade jag helt oförstående
– det var ju synd att han släppte där … annars utförde han ett strålande arbete !
– äöhe ???? tack !

Forfarande helt oförstående, gick jag tillbaka till de som stått och tittat, som var lika oförstående, eftersom dom också hade hört domarens ”diskning” !
Senare hörde jag att det var domarens humor och hade skojat, vilket jag inte hade varit mottaglig för !

 RUTA 2 – närsök – ganska säker intog jag rutan och skickade ut honom mot sökområdet. Ville avvakta söksignalen för att ge honom en chans att finna dummyn själv. Men i nästa ögonblick satte han upp nosen i vädret och sprang (galopperade) i väg in i skogen. FAN, nu drar han, tänkte jag …. NEJ, gormade jag och strax därpå blåste jag inkalln. Och märkväl, han VÄNDE och på väg tillbaka skuttade han in i sökrutan och greppade dummyn och levererade till mig – hepp !

 RUTA 3 – dold markering, med dold kastare – ganska osäker - då han har varit väldigt ojämn på markeringar den senaste tiden. Men han gjorde en kanonmarkering, men som vanligt kom han in jonglerandes för avlämning.

 RUTA 4 – dirigering (linjetag) – tvärsäker (linjetag Özets paradgren) intog jag rutan och skickade ut honom mot målet. Han sprang ut … men efter ca 3m stannade han med nosen nerborrad på en fläck och verkade totalt väck ! Jag gjorde ALLT i min makt – ropade, manade på, klappade händer, blåste stoppsignal – INGET hjälpte ! När han äntligen höjde huvudet, DÅ lyfte han på benet och slog en kiss och DÅ vände jag mig till domaren och sa att jag avbyter.!

 RUTA 5 – markering – vände 90 gr. – dirigering (linjetag) – på markeringen la jag på en närsökssignal när han började ”yra”. Linjetaget gjorde han klockrent! OBS ! Vid BÅDA avlämningarna var hans grepp inte perfekta, men helt OK !

Ruta 1 vattenmark. = 17p
Ruta 2 närsök = 12p
Ruta 3 doldmark. = 16p
Ruta 4 dirigering = 0p
Ruta 5 mark.+dirig. = 18p
SUMMA 63 POÄNG

BRUKSSÖKTRÄNING I FLODA

2011-08-14T11:02:00.000-07:00

Dagens brukssök gick i skogarna kring Floda, närmare bestämt Björnås, i bra sökväder = mulet och ca 17-18 gr.

Gänget idag bestod av Git, Britt, Titti och jag.
Britt och Titti, låg figgar för Özet – Git på stigen, vilket alltid är tacksamt !

Körde 6 st skick, vilket dom 2 första var – det 1.a åt hö. och det 2:a åt vä. in i ett mörkt ”hål” /gryt, i en bergsskreva/under ett stort stenblock. MEN om han kände vittringen av Britt inne under stenblocket, skulle jag skicka honom direkt mot henne istället för det första skicket, mot Titti.

Özet började vädra med än gång – och efter lite ”virrande” från min sida, och uppmaning från Git, så skickade jag honom mot Britt. Inga ledsamheter här inte – han sprang in till Britt direkt, utan det minsta tvekan.

Resten av skicken fixade han galant – likaså påvisen, vilka han annars ibland har hittat på saker på vägen, så att säga – ”ska bara” – men nu, rätt på !

Vi kör fortfarande ”dykupper” och tänker så fortsätta med ett tag framöver = hjärntvätt ! Jag själv har lite svårt att se (Git också) om han verkligen har sett figgen eller ej, med idag fixade han som sagt alla 6 skicken med bravur.

PÅ BRÄNNÖ

2011-08-12T14:47:00.000-07:00

Efter senastde tidens "blandväder", vaknade vi i morse till en klarblå himmel och svag vind - skulle bli en perfekt dag i skärgården.

Ställde bilen vid Långedrag - hos kusin Lasse - och vandrade bort till Saltholmen för att ta färjan ut till BRÄNNÖ.

Idag var det alltså Brännö som gällde - för att hälsa på Lasse-kusin & Elisabeth och deras lilla underbart söta beagletik TESS (7 mån.)Özet och Tess fann varann direkt - det bordar gott inför framtida behov av hundpassning.

Efter ilandstigning och en promenad tvärs över ön, gav vi oss - efter en lätt lunch - iväg på en rundvandring över klippor och på småstigar. Hade man ju aldrig hittat som "vanlig tvåkupongare" (turist).

När vi återvänt till hus & trädgård tog vi en välsmakande fika och satt och snackade, medan hundarna lekte mest hela tiden. Fick skilja dom åt imellanåt för Tess skulle få behövlig vila - Özet oxå för den delen !
Som avrundning på en härlig dag (och kväll) blev vi helt överraskande bjudna på grillning. Vi som planerat tidigare hemfärd, tog nu en senare färja hem.

I väntan på färjan.

På färjan hem.

På väg upp för att hämta bilen.

APPORTERINGSTRÄNING

2011-08-11T14:16:00.000-07:00

Ikväll hade vi - Pia, Ingela, Therese, Elisabeth och jag - återigen samlats för apporteringsträning, efter ett kortare uppehåll.

# Markeringar, både enkel och dubbel.
Jag (dom andra gjorde andra val) valde att få två enkla i någorlunda tät markvegetation, vilka Özet fixade galant.
Vidare valde jag att få en dubbel, i lite öppnare terräng, med aningen kortare avstånd. Özet sprang till den sist kastade först och på väg in igen, var han på väg till den andra - men efter inkalln.sign. avbröt han sin "tanke" och kom in. Därefter plockade han in den andra dummyn.

# Linjetag - över gärdsgård
Valde att göra linjetagsövningaran för mig själv, då vi har lite meningsskiljaktigheter om hur linjtagen ska gå till !!! Själv valde jag att sända bl.a. över en gärdsgård - först över gärdsgården, sen helt om och ut i blåbärsriset. Sen över gärdsgården igen, men nu i form av ett V. Özet klockren !

Det var med en härlig känsla, som jag - tillsammans med dom andra - begav mig till p-platsen för hemfärd.

TOLLARSPECIALEN - SAMMANFATTNING

2011-08-10T13:08:00.000-07:00

Den 4 – 8 aug. tillbringade vi i Sälen, där årets TOLLARSPECIAL gick av stapeln. En helg fylld av upplevelser och mera o dom kan ni läsa vidare om, i inlägget ”TOLLARSPECIALEN – MINA/VÅRA UPPLEVELSER”

Men sammanfattningsvis var ändå de största höjdpunkterna :
# vår egen start på WT (working test), även om vi löste rutorna med skiftande resultat.
# att se Ducke & Ulf ta sitt efterlängtade 1:a pris i TJP (ökl) med ”svåra” förhållanden (i-och uppgång.) pga dy och lera
# att se broder Älvis & Mats erövra ett 1:a pris (nkl), på TJP (tollingjaktprov)
# att se pappa Twist & Mariette in acction i TJP (ökl), vilket oxå resulterade i ett 1:a pris

Vill också nämna att under söndagens utställning, blev vi särskilt glada över att Özet blev betraktad som MASKULIN !

Men tills vidare, får ni hålla tillgodo med en bild från en av våra fjällvandringar.

BRUKSSÖKTRÄNING

2011-08-03T00:21:00.001-07:00

Gästade idag onsdagsgruppens sökträning - Jennie, Britt, Sussi och jag.

Favorit i repris = platsen var den samma som i söndags - Bollebygd.
Kände mig lite vimsig idag - och inte blev det bättre av att Jennie blev irriterad :-( när jag missuppfattade henne, när hon skulle dirigera ut mig som figge - hade ingen större koll på vad "stigen" befann sig när jag agerade figge, och likaså när jag skulle tillbaka till stigen EFTER påviset, med Özet.

Men ÖZET var duktig och jag kunde sända ut honom på 6 skick - varav en lega var i en skreva högt uppe på en jättestor sten. Özet modig, utan att vara dumdristig ! Britt och Sussi låg figgar.

LYDNADSTRÄNING

2011-08-03T00:17:00.000-07:00

TISDAG 2 AUGUSTI - PARTILLE BK
tillsammans med Britt och Susanne

Platsliggande med störnng
"Kedje-träning" - sammanlänkn. av moment (fot,ställande,hopp) innan belöning

BRUKSSÖK I BOLLEBYGD

2011-07-31T11:28:00.000-07:00

Att platsen för dagens bruksssök var Bollebygds skogar, var jag lite skeptisk inför. Behöva åka ända dit, var väl ändå ganska onödigt. Men förstod ju ändå, att eftersom en av tjejerna i gruppen bor i trakterna och alltid är den som får åka, så vore det väl på sin plats, att vi nu kom till henne istället.

Så efter ca en 1/2 timmes färd - längre tog det inte - stod jag där tillsammans med, Jennie, Britt och Lena i en underbar skog - typ "John Bauer".

Özet och jag ut som 3:a. Britt och Lena låg figgar. Özet kanonduktig, sånär som han ett par ggr, agerade lite "ska bara" ... innan han målmedvetet satte fart. Sände honom 6 gånger, på inrådan av Lena, som tyckte jag absolut skulle "utmana" honom på fler slag än de tidigare 4 och sist 5 slagen. Gick hur bra som helst !

YNKLIGT ÖZ HAR BLIVIT MODIGT ÖZ

2011-07-28T14:29:00.000-07:00

Lunchprom. - Åstebo/Maderna
Vattenapp. - stod på sankmark - ca 10-15m från vattenbrynet - kastade ut dummyn i ett hav av näckrosor - dummyn landande direkt, utan varken "studs" eller plask - såg att det skvätte lite mörkt "dyvatten" ! Ojdå, tänkte "sjåpiga" jag - HUR dyigt är det där då ? Vågar jag verkligen skicka Özet - tänk om han går ner sig - men efter lite övervägande så skickade jag honom och döm av min förvåning .... från att ha varit en ynklig liten stackare, är han nu desto modigare ... nu var det istället JAG som stod där och hävde mig upp på tå med lång svanhals spanandes ut över havet av näckrosor ... hhummm ... kommer han klara detta ?
Ha - det var ju en baggis - han plumsade i och forserade både dy och näckrosor greppade dummyn kom ända in till mig för avlämning INNAN skakning ! MITT lille ÖZ ! Att jag tjoade och lät uppmuntrande är ett annat kapitel !!!

Sedan blev det apportering i öppnare vatten, mest för att få honom ren och slippa doften av dy.

AGILITY MED INCIDENT !

2011-07-27T14:14:00.000-07:00

I kväll agility på Lerum - lite för svårt för Özet !

Blev under kvällen lite "skakad" av en incident där en kamphund var inblandad - Özet dock ej drabbad som tur var ! Därimot en annan tollare, men lyckligtvis uppstod inget blodvite, även om den höll oss alla på halster tills den blev infångad efter MYCKET om och men ....

SEMESTERSABOTÖREN ...

2011-07-24T12:51:00.000-07:00

... en lydnadstävling (I-elit) i dagarna 2 på Kungsbacka BK.

Igår ville jag lägga ner allt vad lydnad heter ... idag är känslan bättre, även om jag tänker ... om inte OM hade varit ... detta eviga "problem" med platsliggandet ...

LÖRDAGMed startnr 8 – fick Özet ligga som 1:a hund i 2:a gruppen på platsliggandet – perfekt ! "Grannhunden" var en "känd", trygg goldenhane. Oddsen var på vår sida. Vi la hundarna och lämnade dom – det var hundar som skällde en bit bort – inga problem – det var nån förare som HÖGLJUTT kommenderade sin hund på kl. III-planen bredvid – inga problem. Gôtt detta kommer att gå vägen, tänkte jag … och preciiiis i slutsekunden, FLÖG Özet upp (nåt stack/bet honom i rumpan) – han satte sig ner – jag tecknade att han skulle lägga sig, vilket han gjorde – precis när han hade lagt sig blev vi kommenderade att gå tillbaka till hundarna.
Resultatet blev förstås en stor fet 0:a !

När det sedan äntligen blev vår tur (lång väntan, då domare + funktionärer hade rast mitt i) hade jag kämpat med att få kontakt med Özet, utan att lyckas. Han var som TOKIG i alla dofter längst vägen, där folk både rastade och värmde upp sina hundar. Han gick fram som en … inte dammsugare … utan som värsta SLAMSUGEN …
Svårigheten med både koncentration och kontakt höll sen i sig resten av programmet, så resultatet blev ju förstås därefter.

Platsliggande .... 0 … reser sig
Tandvisn. ........ 10
Linförighet ...... 6,5 … DK, ryck i koppel, LS, TRV, VP
Läggande ......... 5 … kraftigt DK, DFT, nosar
Inkalln. ............ 9 … VS
Ställande ......... 7 … kraftigt DK
Apportering ...... 6 … tugg
Hopp ............. 10
Helhet ........... 6,5 … okoncentrerad, svårt med kontakt.
Summa .......... 126,5

Kan säga att jag var så besviken – på oss båda – att JAG inte lyckades få någon kontakt med honom och att HAN är så förbannat snus(k)ig. Jag kände att det här med lydnad nog inte är vår grej trots allt och ville lägga ner allt vad lydnad heter. Hade ingen lust alls att återvända dagen därpå, för ännu en start .

Men när jag lite senare studerade kritiken och hade lugnat ner mig, började jag av någon anledning !!!! så smått fundera på hur jag skulle kunna förbereda mig/oss på bästa sett, inför morgondagens start. MÅSTE hitta ett bättre upplägg som "passar" HONOM ! Kanske att låta honom sitta i bilen HELA tiden – förutom en kort rastning – och ta ut honom så sent som möjligt innan start, så han inte får någon möjlighet till snus och sniff. Japp, så får det bli ... SÅ ska jag göra ... DET upplägget ska jag följa !

SÖNDAG
Vaknade och kände mig hur cool som helst, till skillnad från igår. Tänkte på vad jag hade kommit överens med mig själv om igår ... håll dig nu till planen Maggan !
Med startnr 12 (sist) – fick Özet ligga som sista hund i 2:a gruppen vid platsliggandet – inte helt fel ! Gårdagens vinnare (schäfertik) som "grannhund", kändes bra. Observera - det kändes bra - MEN vad som sedan hände, är en helt ANNAN historia ... som kommer här ...

Vi alla 6 ekipage, stod uppradade - kopplade loss - DÅ for en rottistik (låg på andra sidan om schäfern) iväg som en projektil + en hund till ! Özet blev ju förstås påverkad och började "klippa" med öronen. Kan nämna att den där rottisen blev diskad under gårdagen då den stack från appellplan. Nu fick hon ytterligare en chans tackvare (för henne) / pga (för oss andra) att momentet inte hade påbörjats ännu. Ställde upp igen - la hundarna - rottisen stack iväg igen - alla utom jag och schäfermatten stod kvar och väntade på att rottismatten skulle få tag på sin hund - först DÅ gick vi iväg. När jag vände mig om, fick jag se en SITTANDE Özet !

FAN, tänkte jag ... men kanske är säkrast han får sitta där, ifall vi blir 0:ade om jag tecknar att han ska lägga sig. Han satt och tittade på mig och jag tyckte han satt där tryggt och lugnt, tills han helt plötsligt reste sig och vandrade de 2m till buskbrynet bakom hela ledet, för att .... ja, börja snusa förstås ! Jaha, tänkte jag, hur länge nöjer han sig med att gå där och snusa ... så jag "tecknade" till domaren om jag skulle gå och hämta honom - nej, låt honom vara, sa domaren ! Jaha, tänkte jag igen - "smart" - och i samma ögonblick var han framme vid schäfern
- NU kan du gå fram, sa domaren. Schäfern låg ända tills jag gick fram till Özet, som då vandrade bort till en borderhane, som började gruffa och Özet "svarade" genast med hög svansföring. Men jag hann fram INNAN det hann utvecklas till något ... puh !
- NI TVÅ - med tollar'n och border'n kan utgå, sa domaren.
- VA ? JAG, sa hon med border'n ! Men domaren menade att border'n hade rest sig när Özet var hos schäfern, och att det därför han "drog" till sig Özet .... :-/
Jag själv, hann inte riktigt uppfatta vad som igenligen hände ....

Och VAD lärde jag mig nu av detta ? Jo, att Özet INTE är särskilt "osäker" längre - vad det verkade nu iallafall !

Sedan blev vi åter inkallade inför tandvisningen. Jag såg den ena hunden efter den andra få 8:or och 9:or, tills det bara var vi kvar ! Domaren som är låååång, stegade fram från sidan och böjde sig över hunden och klappade/gnuggade hundarnas hals/nacke och tittade därefter på tänderna. En del av hundarna ryggade tillbaka, medan andra blev glada och började hoppa. När det blev vår tur tänkte jag - spännande och se hur Özet fixar detta ? Vi stegade fram - Özet satte sig - domaren gick fram och böjde sig och klappade/gnuggade både halsen och nacken och kollade tänderna - Özet viftade på svansen medan han satt kvar, som han aldrig hade gjort annat !
- BRA, blir en 10:a ! Stolt över den enda 10:an i gruppen, gick jag till bilen och och tänkte ... men herregud, ska han verkligen sitta i bilen ända tills det är vår tur ! JA, Maggan håll dig nu till planen ! JA, Maggan, det ska jag göra !

När näst sista hunden gick ut på plan, passade jag på att rasta Özet, för att direkt efter kissning, sätta honom i bilen igen. Kollade sen när sista ekipaget gick in på plan och gick till bilen och tog ut Özet, när dom var färdiga med linförigheten. Släppte ut Özet och med hans kamptrasa i handen, småsprang jag bort till starten, samtidigt som vi körde lite kontaktövningar och bus. Precis innan ingång, släppte jag trasan bakom ryggen på mig själv och gick in till startpunkten. Sedan gick det mesta riktigt bra, även om det fanns mer att önska förstås ! Efter lite eftersnack med domaren – om Özet och mitt lovande samspel, mm (ha ha) – sprang vi glada och nöjda tillbaka till kamptrasan. Behövde verkligen detta, efter gårdagens djupdykning och depp !

Platsliggande .... 0 … kan ej mom.
Tandvisn. ....... 10 … bra
Linförighet ....... 8 … ngt ojämn pos. o halter
Läggande ........ 8 … avstannande förare
Inkalln. ........... 9 … fint intresse, slarv. avsl.
Ställande ........ 8,5 … DK
Apportering ...... 8 … DK, tugg
Hopp .............. 9 … bra
Helhet ............ 8,5 … lovande samspel
Summa ........... 145

EN DAG PÅ STYRSÖ

2011-07-24T12:16:00.000-07:00

ONSDAG 20 JULI

Efter att ha beslutat mig för att skippa agilityträn. på Lerums BK, för att få en heldag på Styrsö istället, kom Kia&Razzel inrullandes på gatan kl. 08.15 för avhämtning. Ut ur bilen och in genom grinden skuttar Razzel och över yttertrappan hoppar Özet ... och när dom hälsat färdigt stod jag vid grinden, redo att sätta på Özet kopplet - med "vesslan" Majkie fortfarande kvar i tankarna, som oftast försökte sticka så fort grinden öppnades - men kom samtidigt på att Özet ju faktiskt inte ÄR Majkie ! Därmed inget kopplande - öppnar grinden och Özet tränger sig fram till bilen … och hoppar upp före Razzel.

Vi stiger i land på Styrsö, ca 2 timmar senare och tittar oss omkring och utbrister nästan samtidigt : VA - har hon inte kommit än !!! Men Kia upptäcker strax Lotta, som kommer cyklande - Nämen se där kommer hon ju ...
Var var var, undrar jag, som kisar för fullt och låååångt därborta ser även jag (med min dåliga syn) så småningom nåt bekant som närmar sig. HEEEEJ Lotta - hojtar båda i kör !

Och efter att vi lastat våra ryggor på cykeln, börjar vi röra oss över ön i riktning mot "Bobergska hemmet", undvikandes att bli påkörda av öns flakmoppar. Under promenaden pekar och berättar Lotta vad som har hänt sen förra sommaren, och på vägen inhandlar vi färskt bröd och div. matvaror inför fika och kvällens grillning.

Väl framme kopplas ynglingen Özet och gentlemannen Razzel loss och intar den stora gräsmattan, medan vi gör ordning fika. och förbereder redan nu kvällens grillning. Vi passar även på att förbereda inför kvällens grillning - bl.a. den goda potatissalladen. Så snart kaffet är uppdrucket och sista tuggan är svald, bär det av till Halsvik (tror jag!) som är samma vik där vi var förra året. Hundarna kastade sig i med stor iver och medan vi vadade över till andra sidan. I bland när Özet blir lite väl exalterad - blir övermodig och "slår över" - går leken över till gurgel och morr ... men Razzel, som är en trygg och stabil kille, ställer sig då bara still, så unge herr'n lugnar ner sig ... eller när det behövs - lyfter på läppen och mullrar lite ... och Özet "viker ner" sig omedelbart ... Efter ett par timmars sol, bad och klipputforskning (hundsysselsättn.), vände vi tillbaka över viken mot det "Bobergska hemmet". När vi kommit halvvägs, skrek jag plötsligt till i högan sky och hoppade till ... för att i nästa sekund, utbrista i ännu ett skräckblandat tjut och gjorde nu ett par rejäla "snygga" sidoförflyttnngar .... Kia : Ha ha ... var det en krabba under foten kanske ? Jag : näääää ... hhuuu ... nä ingen liten sketen krabba ... nåt STÖRRE ... snarare en "gigantisk" plattfisk (sandskädda?) skulle jag tro. Mitt i denna ”uppståndelsen” upptäckte vi att det nu faktiskt hade blivit ebb - märkligt - även om det inte var mycket, så var det klart grundare vatten.

2 som spanar efter Lotta som går hem i förväg ... Väl "hemma" serverades det nybakt jordgubbspaj (Lotta hade gått i förväg från badet) med en syrlig kräm (gräddfil) med smak av lime. Så jäkla GOTT ! Plötsligt bröts friden av att jag for upp och likt en gasell (ha ha) galopperade jag över gräsmattan till andra sidan för att hindra Özets framfart ... han som nyss rullade sig - vilket alla DÅ trodde bara var "vanligt gräsmatterull" - men som nu stod smaskandes på något ! Och efter en stund funderande kom vi på att det var bajs från grannens frigående höns, som spatserar fram och tillbaka genom häcken. Kia : Åhhhhhh fyyyyyyyy vad han stinker ......
Lotta : Åhhhhhh fyyyyyyyy vad han stinker ......
Jag : Näääääää inte min lilla prins ...... åhhhhhh fyyyyyyyy vad han stinker ......

Det blev en anledning till att bryta upp. Nu blev det dax för dagens utforskande av öns nyanlagda - utökade - naturstigar. Målet blev efter promenadens gång att ta oss till öns högsta utsiktspunkt (södra skärgårdens högsta punkt) - Stora Rös, ett gravrös från bronsåldern - där man hade en vidunderlig utsikt åt alla väderstrecken.
Efter att vi sett oss mätta på utsikten – även om jag hade svårt att slita mig - var vi åter på väg och styrde kosan mot ”hemmet”, där det vankades grillning. Efter diverse bestyr med mat och annat, som tex. att få fyr på grillen, satt vi alla till slut till bords och lät oss väl smaka av allt det goda. Hundarna satt inte ... Efter en stunds trevlig samvaro med Lottas bror och svägerska, som hade anlänt precis när vi hade ätit, var vi efter en händelserik dag (det hände ytterligare en sak som jag kanske kommer att avslöja till vissa utvalda, vid nåt annat tillfälle) på väg till färjan för att åka hem. Med god tidsmarginal tog vi en annan väg, än den vi gick när vi kom och fick ytterligare en sightseeing. När vi gick där och drog benen efter oss och tittade än hit och än dit, kutar det förbi ett par med barnvagn ... vi tittade frågande på paret som hastade förbi och tittade samtidigt på klockan … OJ … kl. är 20.45 och båten går 20.50 … helt plötsligt blev det bråttom bråttom ! När vi, med andan i halsen närmade oss kajen, ser vi färjan komma - inte gå, som tur var.

Tack och hej – vi ses efter semestrarna ! Till skillnad mot morgonens båtfärd, var nu färjan full av folk och i brist på sittplatser tog vi plats vid bagageutrymmet, där vi - hela patrasket - sjönk ihop av trötthet. ”Sjön suger” !

BRUKSÖKTRÄNING

2011-07-17T13:03:00.000-07:00

Idag var vi ett litet gäng - men naggande gott - som träffades vid St. Långetjärnet ? i härskogen. Vi som trotsade regnet var, Karin, Annica, Titti och jag.

Özet var skötte sig utmärkt - det var bara vid 1:a skicket som jag ficka kalla tillbaka honom ett par gånger, då han inte alls sett dykuppen, vilket jag trodde. Men sen gick det desto bättre. Skickade ut honom 5 gånger/slag, mot tidigare 4.

Det jag märkte var att han var väldigt fixerad vid Titti ... konstigt ... hon brukar ju inte var med i dessa sammanhangen, verkade han tycka !

AGILITY MED VÄNDNINGAR

2011-07-13T14:44:00.000-07:00

I kväll agility på Lerums BK. Sommarkurs/träning, även denna gång för Nina.
"Vändningar" stod på schemat ... eftersom det numera är många banor där hunden ska kunna vända tvärt (till skilln. mot när jag var aktiv), för att ta ny riktning på ett nytt hinder.
En av övn. var tex. "staketet" (nu med en hinderbredd i mellan) där hunden skulle springa imellan hindrena, för att hoppa alla hinder från samma sida.

Avslutn. = U-bana. Özet överlag, jätteduktig :-)

Kvällens tips !
Tänk på att visa med armen närmast Özet.
Håll armen still i samma läge/höjd HELA tiden - inte för högt inte för lågt ... lagom !

CELEBERT BESÖK

2011-07-11T13:41:00.000-07:00

Missade igår att skriva om söndagens sökträning. Men iaf ... så träffades Git, Britt, Lena, Karin, Annica och jag, i Härskogen. Özet iförd i NYA sökattiraljer - halsband med fastrulle och tjänsteskynke/täcke !

Idag hade vårt apporteringsträningsgäng "celebert" besök av Kia & Razzel (den ena halvan av grabbarna GULD) Träningen bestod av både vattenarbete och landmarkeringar.

Inlägget (och även andra) verkar kanske vara lite osammanhängande - men skriver som "minnesanteckn.", för att - förhoppningsvis - fullföja inlägget/-en senare.

AGILITY BLANDAT MED STOJ

2011-07-06T13:17:00.000-07:00

Laddad med mina avdankade gamla golfskor (softspikes) på fötterna, riktade vi ikväll - Özet & jag - stegen mot agilityplanen på Lerums BK. Jag hade redan förra veckan bestämt mig för att byta grupp - från nybörjargr. till fortsättn.gr.- då jag tyckte det var väl stor skillnad på vad Özet kunde, i jämnförelse med de andra i nybörjargruppen.

Vi som hittills, enbart tränat enstaka hinder, utan några som helst kombinationer, sånär som vid nåt enstaka tillfälle förra sommaren och nu senast på klanhelgen, skulle nu få testa att köra vår första bana. Alltså - banpremiär, med 13 hinder (nr) inkl. slalom (8:a pinnar), A:et, gungan + långa tunneln. Slalomet tog vi 2 ggr - både på vänster och höger sida. Han sökte sig själv till rätt ingång - matte var mäkta imponerad. Vidare måste han lära sig skilja på balansen och gungan - ofta springar han upp på gungan och blir överrumplad när den tippar. Blir då lite osäker inför nästa gång. Men han lär sig nog såsmåningom !

När vi kört banan 2 omgångar - den första med nogranna kontaktfält, den andra med lite mera tolerans på kontaktfälten, mest för att hundarna skulle få ett hyfsat flyt - körde vi ett varv åt andra hållet. När det gick som bäst och han precis skulle in i tunneln, fick han syn på en söt finsk lapphund som rymt från sitt platsliggande borta vid "lydnadshörnet". Lapphunden hade blivit sugen på att utforska vad den där röda snygga killen, på andra sidan planen höll på med. När hon kom ångande mot Özet, kunde han inte motså - utan mötte henne och därefter racade dom runt HELA planen - hade skitkul - med 2 mattar (iaf 1 = jag) som ropade, busvisslade och sprang och gömde mig ... INGET hjälpte ! MEN - när jag hörde Britts (lydn.instr. o sökkompis) stämma, såg jag ett ÖZ som helt plötsligt STANNADE ... - men usch, vad var du för surkärring nu då ... han kollade efter mig ... - VAR ÄR HON, VAR ÄR HON ... DÄÄÄÄÄÄÄÄR ... också kom han äntligen tillbaka !

Därefter avslutade vi i vanlig ordning med en rundbana - enbart hopp (5 språng) + långa tunneln. Gick strålande !

Sammanfattningsvis måste jag tänka på att hålla "visaarmen" i ett läge - inte ta åt mig den intill kroppen, som jag av nån anledn.(???) tydligen gör ibland. Vidare ska jag tänka på att säga hindernamnet/kommandot precis innan han tar i backen/nedslaget på hindret innan. Särskilt i slalomen, eftersom han söker sig till ingången själv.

Med ömmande rygg (min massör har varit/är sjukskriven en längre tid), ont knä och ett trött ÖZ, gick vi nöjda till bilen. Jag var verkligt stolt över Özet - tyckte han klarat sin premiär i fortsättn.gruppen med glans.

DET KLIAR ....

2011-07-04T14:07:00.000-07:00

Sitter här och kliar och kliar och kliar ... samtidigt som jag blickar tillbaka och minns en av årets hundhöjdpunkter - nämligen KLANHELGEN - som i år genomfördes i en tryckande, klibbig och varm väderlek ... med mycket mygg. Men med lite myggsprej och med idel glada tollare, med lika glada mattar och hussar, så tolererar man det mesta. Men kan konstatera att jag nog inte haft så här mycket myggbett sen barndomen.

Detta får bli de första raderna om årets kennel/klanträff på Säbyholms naturbruksgymn. För er som inte vet ... som ligger i Bro (mellan Sthlm och Enköping) En helg som planeras och rattas av de tre uppfödarna Tollarbo (Özets), Agrosofen och Lönnlövet.

Här kommer resten ...
... alltså ...
FREDAG 1 juli
Eftersom vi i år inte hade nån lunchtid att passa vid framkomsten, åkte vi hemifrån vid 08-tiden – rena sovmorgonen – och kom fram lagom till samlingen inför apporteringstestet. Det var verkligen roligt att återse nästan hela familjen i "kull11", förutom mamma Enya och broder Älvis, som vi inte träffade förrän på lördag.

När vi en stund senare var på plats vid apporteringstestområdet, satte sig Tommy med Özet ett stycke ifrån "åskådarhundarnas" skällande och skränande (påverkade av skotten) på inrådan av Mariette (pappa Twists matte).

Jag gick för att titta på när Malin & Yuni (Özets kullsyster) genomförde sitt test. Dom kämpade på duktigt i värmen och fick till slut sitt godkännande. Grattis !

Efter den gemensamma middagen, var det samling inför helgens klankamp – etapp I. Indelning i lag – 6pers./lag. + hundar.
Första grenen - en samarbetsövn. – svårt att förklara – men alla lagmedl. stod i en ring och höll i änden på ett rep. Alla repen var ihoptvinnade i mitten och med hjälp av varandra, skulle man försöka få ett vedträ att fastna i en krok, som sen skulle svingas ut ur ringen. Özet var en av de 2 hundarna som skulle vara med = övn. stadga !Som andra gren spelade vi 21, med spelkort som var fästa på ett antal dummys, som låg utplacerade. Hundarna skickades.

Detta är Özet, om nån nu skulle tro nåt annat !!! ha ha

Vi avrundade kvällen tillsammans med ”ungdomsvännerna” - bl.a. delar av kullfamiljen

LÖRDAG 2 juli
När jag sov som bäst – kl.07 – var det dags att gå upp. Gå upp NU ? Jag har ju precis somnat ! Jag hade nämligen inte sovit pga kära sambons snarkningar och hade vid 04 tröttnat på att ligga och vrida mig och ”tjata” på honom, så jag och Özet tog oss en tiiiiiiiiiiiidig morgonpromenad. Rätt härligt ändå – när man väl kom ut – om det inte vore för dom där jävla MYGGEN !

Efter frukosten samlades alla för instruktioner inför resp. kursblock.
Jag hade valt "Jaktlydnad och Stadga" – instruktör Boel Persson.
Extra kul var att kullsystrarna, Zamba och Lykke hade valt samma kursblock.

Vi samlades på p-platsen vid stallet, för presentation och info. om förmiddagens övningar. Vi vandrade därefter ut på ett av de närliggande fälten och Tommy fick agera kastare, vilket var jättebra – tyckte han själv oxå, skulle det visa sig - då han ju fick se vilka svårigheter som dyker upp, kunde "studera" både hundar och förare och fick därmed ännu mer förståelse av vilken betydelse all träning har.

Özet hade huvudbry och la stora veck i pannan, då han undrade varför HUSSE stod där och kastade dummys.
Övn. 1 = Stadga med skott - alla stod på rad och skickade våra hundar i tur och ordning.
Özet kanonbra ut, men på invägen slarvade han och "lattjade", hållandes i flärpen, som han ju så ofta gör. Ett och annat pip hördes tyvärr också, under tiden de andra arbetade.

Övn. 2 = Jaktfot med störning – med dummykast som störning – de flesta fick kritik att vi gick "lydn.fot" - hundarna tittar på föraren istället för att focusera framåt. Fick oxå tips att man kunde låta hunden stå istället för att sitta vid halten, för att hunden då lättare kan hålla reda på när kasten sker.

Övn. 3 = Apportering med störning / Stadga (stoppsign.) - 2 hundar arb. samtidigt (Özet och Lykke) - en dummy kastades - den ena hunden skulle hämta, medan den andra skulle sitta kvar, efter att gjort en stoppsign.övn.
Alla skötte sig utmärkt - Boel förvånad att det gick så bra !
Lykke apporterar och Özet sitter
Övn. 4 = Inkallning med störning – en dummy kastades som retning – medan vi vände helt om i jaktfot, plockades den upp och vi vände åter helt om för att ställa upp för skick – när hunden sprungit fram och letat en liten stund – kallade vi in .… och INGEN hund kom vid första inkalln. …. inte heller vid andra …. och inte heller vid tredje …. ALLA jobbade och slet, innan polletten slutligen trillade ner !

Övn. 5 = Jaktfot med markering - 2 ekipage jaktfot parallellt (Özet och Gnista)
Tips - tänk på Özets fotposition - acceptera inte att han går framför el. sätter sig sent - var tuffare mot honom - han tål ! Gå avslappnat.

Efter lunchen for vi på eftermiddagen ut i skogen, på kursblocket ”Signaler”, instr. Titti Eriksson. Efter presentation och lite info. om att det hade blivit nån missuppfattning om kursdagen. Titti hade trott att hon skulle ha samma kursdelt. båda blocken, vilket innebar att hon fick improvisera övningarna för oss - inte det mest optimala upplägget kanske.

Övn. 1 = Stoppsign. / Inkalln. / Stoppsign. – började med jaktfot, blåste sen stoppsign. – lämnade hunden stående/sittande (vilket man föredrog) för att göra inkallning. Därefter fejkade vi ett kast med boll/leksak, som hunden skulle rusa efter och när hunden kommit ut en bit, blåste vi stoppsignal, därefter kom bollen/leksaken som belöning. Özet duktig, sånär som på inkallningen …. VA ? Vad betyder den signalen … den har jag aaaaaldrig hört förut !!!

Övn. 2 = Markering och linjetag i kombination – linjetaget i/på samma nerslag som markeringen. Vid markeringen distraherades Özet helt och hållet och blev helt blockerad av nån doft, så övn. avslutades med stark retning. Linjetaget var väl ok, men inte mer ! Ska kanske tillägga att Özet var jättetrött ….

Övn. 3 = Dirigering och linjetag i kombination - längst en grusväg (som inte var rak!!!!) Satte hunden – gick och placerade 2 dummys efter varandra – gick tillbaka till hunden – vände 90 gr. – gick ifrån hunden och dirigerade åt höger. Efter avlämning, skickades hunden ut på linjetag. Själv tänkte jag först avstå från denna övningen, då jag trodde Özet var för trött, men ändrade mig. Det gick helt OK, även om greppet som vanligt var slarvigt.

Övn. 4 = Närsök - i en torkad hög med granris. Ingen synretning - körde från alla håll/vinklar – framför / höger / vänster !!! Kände verkligen att jag borde ha stått över, då Özet mest yrade omkring och var allmänt ofokuserad, även om han hittade vad han skulle.

När vi alla sen satt och inväntade en avrundning – som brukligt är - av eftermiddagen, blev vi något förvirrade och satt där som skjutbanor i ansiktet, när Titti sa tack och hej, medan hon lät sina nykissade hundar (curly coated) hoppa in i bilen. Något fnissiga och snopna började vi samla ihop våra pinaler, då vi förstod att det inte skulle bli nåt ”eftersnack” som avrundning.

Efter kvällens middag, blev det dags för klankampen - del II. Ny lagindelning.
Grenarna var stövelkast – en stafett, som gick ut på att kasta en gummistövel så långt som möjligt - bakåt, mellan sina ben.
Den andra grenen var att ta sig igenom en hinderbana med en liten boll på badmintonracket.

Efter lekarna blev den för andra (även på fred.) gången prisutdelning – med ett som vanligt, överdådigt prisbord.

Söndag
Inför söndagens agility – som vi hade valt som sista block för helgen – dök även brorsan Älvis upp. Himla kul ! Instruktör var Titti Karlström.

Rundbana – inledde med en enkel rundbana, med enbart hinder.

Slalom – fick tips om hur man kunde anv. shaping för inlärning av slalom – få hunden att tänka själv och inte gå efter en tex. godishand.

Säcken/platten – Özet är fortf. MYCKET osäker efter ”skräckupplevelsen” förra sommaren, då han tyvärr trasslade in sig rejält. Men med hjälp, lyckades vi komma så långt att Özet iaf vågade känna säcken på ryggen medan han sprang, men inte att behöva lyfta/trycka upp säcken själv.

Provade sen några olika småkombinationer. Bl.a en ”egen” liten komb. med bakombyte. Körde däcket för sig

Avslutade med ännu en rundbana.

Strax innan lunch och hemfärd, ställde familjen upp för familjeporträtt. Synd att det blev lite oordning ute på vänstra flanken …

SOMMAR PÅ LERUMS BRUKSHUNDSKLUBB

2011-06-29T14:38:00.000-07:00

Nu är Lerums BK's "sommarkurs" i fullgång - vi har redan missat 2 ggr. Men ikväll var vi och tog tillfället i akt och anslöt mig till agilitygänget. Kanske bra inför helgens sista kursblock under klanträffen - agility ! Vi delades in efter hundarnas färdigheter - en nybörjargrupp och en fortsättning (ganska blandad grupp tror jag). Özet och jag i nybörjargruppen, men jag tror vi flyttar över till fortsättn. vid nästa tillfälle, när det nu kan tänkas bli.

Hur som helst, så gick det himla bra, även om Özet var ganska nosig runt hindrena - tror att det tappats godis eller mööööjligen löptik ?!?! En annan teori jag hade var att han kanske tog till snusandet för att han var trött och inte kunde koncentrera sig, MEN efter att vi blivit "inbjudna" att köra fortsättn.gruppens rundbana (ett U - med långa tunneln i mitten) märkte jag att han inte alls var trött ! Han sprang som fan och var jätteduktig.

Att jag lite senare fick stark känning i ett knä och ont i ryggen, efter min vurpa som jag gjorde tidigare, när vi í nybörjargruppen körde "vår" rundbana, kände/märkte jag inte just då. Väl hemma blev det ispåse på och hoppas på bättring till imorgon ... iallafall till helgen !

BRUKSSÖKTRÄNING

2011-06-26T13:59:00.000-07:00

Morgonstund har guld i mund ... morgonen inleddes nämligen med väckning klockan 08.00 och 1 timme senare var jag i Lerum och undrade smått vad de andra höll hus , men anade ganska snart att detta nog var fel klockslag, vilket jag fick bekräftat efter tel.samt. – Nämen ... det är ju inte förrän kl. 11 ! Ja ja … typiskt mig ! Åkte hem igen, tog en go fika och var åter på plats 2 timmar senare.
Sökgänget idag bestod av, Git&Lyra, Britt&Vilse, Elin&Prince och nya bekantskapen,Jenny&……... (hovawart)

Özet och jag var först ut - Elin och Britt låg figgar och agerade ”titt-upper”. Git, som är till STOR hjälp, nybörjare som man är, hade tänkt att Özet skulle få gå på 5 slag/skick, men inför det 3:dje påviset började han bli trött och sprang till Git istället och efter att han även vid nästa påvis snurrade lite, innan han for iväg, beslutade jag mig för att vara nöjd. Annars skötte Özet sig strålande – ”pang på”, med focus och högt tempo. Han tycker det är så roligt. Jag SKA nu köpa div. attiraljer – täcke, halsband, ”prylväska”, där jag kan ha VATTEN, vilket jag hade glömt att ta med mig idag – fanns kvar i bilen, där han kunde släcka törsten först EFTER sökandet. Stackars liten !

Sen låg jag låg figge åt först Elins Prince och sen Britts Vilse. Prince var märkbart påverkad av värmen. Orkade inte alls bibehålla koncentration och tempo. Vilse därimot – gamle mannen – ångande på som värsta lokomotivet – härligt att se !

Efter att Git och Lyra som sista ekipage kört – kul att se olika ”övningsvarianter” – satt vi sen och pratade och diskuterade hundträning. Git berättade bl.a. om tips och råd hon fått gällande fritt följ med Lyra, av Stefan Matsson. Kul att höra den ena duktiga instruktören hjälpa den andra duktiga …

EN NY LEKKAMRAT

2011-06-25T14:29:00.000-07:00

Vill bara nämna att Özet idag, fick stifta närmare bekantskap med sin nya lekkamrat idag. Har gått både lydnad och brukssökskurs tillsammans och träffades även i vintras under en promenad, då dom bekantade sig med varandra.

Efter en blunder i torsdags, då jag totalt hade glömt bort att vi - Özet o jag - skulle ha träffat, Malin o Mara för en hundpromenad, gjorde vi nu ikväll, ett nytt försök till träff. Vi träffades för att gå vid "udden" utmed Kåsjöns strandkant - en helt underbar sträckning, då man går utmed sjön (1-5m fr. vattn.) hela tiden.

Malin har nu en 4-årig ? dobermantik - Mara - och vi har tidigare träffats genom agilityn. Jag först som kursdelt. för henne (hjälpinstr.) och sen hon som kursdelt. för mig (hjälpinstr.) Malin har precis slutfört sin ag.utbildn. och är nu agilityintruktör, få se om jag hakar på nybörjarkurs för henne till hösten - ÄR mkt sugen, men inser att jag nog inte bör hålla på med allt på en gång - men det är ju så KUL ! Ha ha - för er som nu skulle vara roade av all denna informationen :-)
Men hur som helst, så har våra vägar återigen korsats och vi har nu gått både brukssök och lydnad gemensamt. Och vi har förstått att våra hundar verkar trivas med varandra - och vi oxå, för den delen - så nu gjorde vi slag i saken och var på väg för en promenad.
Özet, som i början inte riktigt visste hur han skulle "tackla" Mara, som ju är både STOR och SNABB - vägvinnande med sina långa ben - lärde sig snabbt att det gäller att gena för att komma ikapp och nå henne.
Och "stackars" Zazzi, som är en söt liten Phalene - för tillf. lik en papillon - skuttade så vant åt sidan, när Özet och Mara kom ångande på stigen, som värsta torpederna.
Jag har ju verkligen försökt få Özet att behandla vatten som vilket element som helst - tackvare Özets pappas matte, Mariette - vilket han verkligen gör, han går lugnt * i, för att ibland dricka eller ta sig en lugn simtur för att svalka sig. Och så gjorde han nu oxå - medan han var ute och simmade, hade Malin kastat ut en pinne (som INTE Özet hade lagt märke till) till Mara. Malin hade gärna sett att Mara, skulle våga börja simma när hon inte längre bottnar - men ICKE - där är det stopp.Medan Mara stod där och "guppade" i vågorna och tittade förväntansfullt ut mot pinnen, hade nu Özet fått syn på pinnen som han satte kurs mot. Han tog den och simmade rätt in mot Mara, som direkt tog den ifrån Özet när han passerade henne. VA ? Tack för den du, sa Özet ! och såg jättesnopen ut och började springa efter Mara, när han väl fått bottenkänning - utan att för den sakens skull få tillbaka pinnen !

* Ja, ni som har följt bloggen, vet ju att han är lite försiktig och inte kastar sig i - utan vill först undersöka botten - usch, för annat än berg eller sand - innan han gliiiiiider ut i vattnet.

Ja, det var lite om en härlig promenad på midsommardagen.　

APPORTERINGSTRÄNING

2011-06-18T12:58:00.000-07:00

Apporteringsträning tillsammans med Pia&Bonus, Ingela&Lilja och Elisabeth&Riva i Paradiset. Vi körde först markeringar vid Surketjärn, bland knott och andra flygfän.
kastaren stod på en höjd och kastade ned för resp. uppe på höjden. Hundarna fick 3 markeringar var. Özet skötte sig utmärkt, även om kasten blev lite av varierande art - en del bra en del mindre bra ! Svårt att vara kastare !!!

Sen vandrade vi vidare längst grusvägen som leder till min "nyupptäckta" TRÄNINGStjärn, Flatevattnet.Väl framme vid tjärnen, slog vi oss ner för en fika, samtidigt som vi lyssnade till/på en gök som gal högtjutt (precis som häromdagen) och hundarna fick en chans till att koppla av och varva ned.
Vattenapporteringen gick ganska bra. Özet, som ju är lite "känslig"
för vad det är för botten, där han ska gå i, tvekar inte det minsta nu mera - oftast inte iaf. Han har inget turbotempo, men ändå - men när han väl kommer i, går det fin fint - simmar hur bra som helst. Vidare jobbar jag förstås vidare med han avlämningar. Svårt att låta bli att släppa dummyn när man ska skaka - för skaka bör man, annars ........Nöjda efter 3 timmars samvaro och träning, började vi dra oss hemmåt igen.

GÔTT MOS !

2011-06-16T13:01:00.000-07:00

En sån underbart härlig lunchpromenad inkl. vattenapportering vi hade idag, Özet & jag. Efter flera dagars blåsande, märktes det idag knappt en vindpust. Första lunchpromenaden i shorts och linne. Vi vandrade iväg till Åkersjön, för att se hur mycket näckrosorna hade hunnit spridas sen sist - ca 2 veckor sedan. Detta blir perfekt tänkte jag !

Vi gick ut på den lilla udden med gungfly och gjorde några kast i olika riktningar. Kämpade med att få in dummyn INNAN vattenskakning, vilket gick ganska bra, även om jag får vara aktiv och "snabb". Men en sak som är säker - han blir bara säkrare och säkrare på att bemästra sina igångar.

På hemvägen passerade vi Flatevattnet, jag passade på att utforska en ytterligare lämplig vattenapp.miljö. Vi började på ena sidan av sjön/tjärnen, men vände då jag tyckte det verkade vara FÖR svårt för Özet att komma upp ur vattnet. Gick över på andra sidan av sjön och där var mycket bättre.

BOMBARDEMANGET I SÄVE

2011-06-14T13:49:00.000-07:00

Ville ju nämna vad som hände under prisutdelningen, då ett jäkla bombardemang utbröt !

Hade nämligen hört några tjuriga gubbar från skytteklubben, klaga på att det var dubbelbokat på klubben. Och vems fel var det - inte kunde det väl ändå vara SSRK's fel ? Men vad som hände var, att så fort domarna från WT hade kommit in och elitens poäng hade kommit upp på anslagstavlan, bröt helvetet ut ... utan någon som helst förvarning. Ett stycke längre bort stod några gubbar och sköt på sina lerduvor och DET var väl helt OK, även om det smällde jäkligt HÖGT. Men att sen ytterligare en gubbe ställde sig, precis nedanför (20-25m) verandan vid klubbhuset där vi alla satt, många med sina hundar - inkl. Özet - då blev det ändå för mycket ! En del folk hade sina hundar i bilarna och började "springa" till bilarna för undsättning. Jag nonchalerade Özet, som blev märkbart stressad, men som ändå lyckades lugna sig och la sig ner efter ett tag. En stund senare slutade dom skjuta och lugnet la sig.

Gubbarna kom in till klubbhuset, med en attetyd och hållning som .... värsta tupparna .... medan vår prisutdelning fortsatte. Och vi hann inte mer än hämta andan förrän gubbarna var ute på skjutfältet och började sitt jävla bombardemang igen. Özet som hade lagt sig till ro, blev bryskt väckt och nu ännumer påverkad och började skaka och avsöndra stressmjäll. Jag själv blev oxå - säkert märkbart - stressad, tänkte att detta kan inte vara SANT - ska allt vi nu byggt upp, raseras pga av dom där sura gubbarna. Jag fick hjälp av folk runt bordet, att hålla koll på hur Özet reagerade, för att han inte skulle påverkas av just MIG. Efter ett tag satte han sig ner och jag tyckte det verkade som han accepterade situationen, även om han inte mös precis.

När det var dax för Tina med Theo att gå, passade jag på att haka på, tänkte att Özet kunde låta sig "smittas" av Theos lugn. Men om det var påverkan från Theo eller inte, vet jag inte - MEN något "flyktbeteende" visade Özet inte, när vi reste oss för att gå. Han snusade och kissade längst vägkanten precis som vanligt, medan det sköts - visserligen med klubbhuset som ljuddämpande skydd. Kan säga, att sällan har jag sett Özet så trött, för väl hemma så sov han hela kvällen igenom. Men det var en låååång dag, från 7.30 - ca16.00 inkl. den sista stundens bombardemang !

WT I SÄVE (Säve skjutbana)

2011-06-12T14:27:00.000-07:00

Det finns bara en i hela världen som kan få upp mig ur sängen tidigt en söndagsmorgon = ÖZET ! Likt förra veckan, steg vi - Tommy och jag - i morse upp i ottan, skillnaden var bara att vi nu åkte åt var sitt håll – Tommy till golfbanan, Özet och jag till Säve, för WT.

Till skillnad mot förra veckans WT, delades vi nu in i 5 grupper, som gemensamt cirkulerade från den ena rutan/stationen till den andra. Özet & jag hade startnr 27 och vi fick även denna gången sällskap med Tina & Theo, som var några startnr framför (nr. 23). Och precis som förra veckan, var det skott på samtliga rutor, men till skillnad mot förra veckan fick jag nu INTE ”skrämselhicka” !

1:a – enkelmarkering i skogen vid en ”gärdsgård”.
2:a – två enkelmarkeringar (ganska korta) i skogen – varav att föraren skulle själv gå och hämta den sist kastade och sända hunden på den först kastade.
3:e – två enkelmarkeringar i skogen – varav den 1:a lite längre än den 2:a.
4:e – en enkelmarkering i vatten – en fyrkantig (15x15?) stenomgärdad pöl !
5:e – en enkelmarkering på en äng med högt gräs – omgärdat av skog på bägge sidor.

 1:a – enkelmarkering i skogen vid en ”gärdsgård”.
Özet sprang ut och stannade nosade på nån fläck * en stund, innan han fortsatte och utförde vad han skulle. (resultat = 16)

 2:a – två enkelmarkeringar - ganska korta, men täta (5-6m) - i skogen – varav att föraren skulle själv gå och hämta den sist kastade och sända hunden på den först kastade.Hörde att det pratades om att stationen var jättesvår och märkte att många misslyckades. Hundarna liksom drogs till området med den sist kastade dummyn, den som föraren hade hämtat.
Det var så ”trångt” att det inte gick att rikta hunden !!!

Stadgan brukar ju inte vara några som helst problem och var det inte nu heller. Istället för att rikta Özet, så satte jag fram mitt högerben, riktat mot målet och skickade honom. Funkade perfekt. Domaren tyckte det var skitsnyggt och att vi var bäst hittills, vilket också stod sig enda till slutet. På den rutan, fick vi högst poäng (resultat = 19) av alla i nkl. Och det ”suger” jag fortfarande på !

 3:e – två enkelmarkeringar i skogen – varav den 1:a lite längre än den 2:a.
Den första - han sprang ut och ”snurrade och yrade” en stund. Jag trodde först han hade hittat den och började vissla, då han dröjde så … men han kom inte … och DÅ såg jag att han INTE hade hittat dummyn, utan fortsatte sitt sökande. Strax därpå hittade han den och återkom, dock med ett dåligt grepp, som gjorde att han tappade den strax före avlämning.
Den andra - han sprang ut, men fastnade vid nån doft * innan han återupptog arbetandet. Han hittade dummyn snart och återvände, åter med ett slarvigt grepp. (resultat = 8)

 4:e – en enkelmarkering i vatten – en fyrkantig (15x15?) stenomgärdad pöl !
Jaktfot – som gick bra – en bit fram till ett litet berg, vilket vi skulle sända ifrån. Özet sprang inte rakt i, utan sprang utmed ”strandkanten” och ut på en liten ”bergsudde”. Därifrån gled han i och simmade ut till dummyn, för att återvända rakt in mot mig. Men på väg in såg jag att han hade spanat in skytten och därför gav jag ett litet ljud ifrån mig och han fortsatte sin kurs in mot mig. När han klev upp på land backade jag lite och lockade liiite uppmuntrande, för att han skulle undvika att släppa dummyn, vilket han tyvärr ändå gjorde, precis innan avlämning – men tog upp den igen. (resultat = 0) = surt :-( för jag fattade inte 0:an !

Jahaja ... NU när jag har fått en förklaring från domare Lena - tillikaså min kursinstruktör - känns det inte lika surt längre ... Hon sa nämligen: Du fick 0 poäng pga av att du lyfte Özet i nackskinnet INNAN han lämnat av dummyn. För övrigt gjorde både du och han ett bra jobb på min station. Nu får du i hemläxa över sommaren – att INTE ta i Özet om han strular vid avlämningarna ... Jag har tänk och tänkt, utan att ha något som helst minne av detta - men man gör ju mkt som man är omedveten om ...

 5:e – en enkelmarkering på en äng med högt gräs – omgärdat av skog på bägge sidor.
Inledde med en bra jaktfotssträcka. Dummyn kastades in i en björkdunge med högt gräs. Inga större problem. Raskt ut och raskt in, förutom lite jonglering innan avlämning. (resultat =14)

* Vi var några hanhundsägare som var klart övertygade av att tävlingsområdet hade beträdits av någon löptik. Det var ett jäkla snusade och pressande av nosar hårt mot marken. Det dregglades och ”tuggades” fradga, för att sortera dofterna. Som tur var, var inte Özet särskilt påverkad av det i arbetet i rutorna … möjligen kanske i rutorna 1 och 3, för i båda dom rutorna ”fastnade” han så ögonen gick i kors, innan han kom på vad han igentligen höll på med.

Vill också nämna några ord om vad som hände under prisutdelningen, då skytteklubbens gubbar satte igång sitt jävla LERDUVESKYTTE, utan någon som helst förvarning. Mer att läsa finns i nästa inlägg - BOMBARDEMANGET I SÄVE !

NÄRA SKJUTER INGEN HARE ...

2011-06-09T14:19:00.000-07:00

... men såååååååååååå nära var vi ... 1 poäng från uppflytt på kvällens lydnadtävling !

Men trots detta, så känner jag mig nöjd - jag har ju mina delmål. Till skillnad mot WT't då jag hade Özets skottsäkerhet som mål - har jag som mål i detta fallet (lydn.) att han ska uppnå en trygghet på platsen, vilket inte var fallet ikväll. MEN jag är glad att han, trots lite pip och gäsp låg kvar. Det går frammåt ... på det igen ! Jag känner att jag vill ha GOD marginal inför uppflyttning - inte bara strax över uppflyttningspoängen.

Som sagt, på det igen.

Eftersom det hade regnat ymnigt under HELA dagen, hade jag redan mitt på dan, börjat tveka om jag skulle starta eller ej. Och med höstens misslyckade besök på Kallebäck i minnet - då Özet blev så "låg" - blev jag inte mer övertygad precis. Hhumm ... tänk om Özet (oxå) skulle ha med sig den negativa minnesbilden. Vi hade alltså inte varit på Kallebäck sen den gången i höstas.

Men hur som haver, så stod jag där trots allt, inför lottdragningen (startordningen). Jag lyckades dra nummer 3, vilket var "perfekt" !

Platsliggandet inleddes och jag höll på att ramla baklänges, när tävlingsledaren började "kommendera" - så högljutt och (gammaldags) militärisk. Özet hade helt klart för sig att det var BUDFÖRING som gällde ... för jag såg hur focuserad han var på tävl.ledaren och när han kommenderade "lägg hundarna" ... så ryckte Özet till, men satt som TUR var kvar och jag kunde lägga honom.

I "Özets grupp" verkade det som de tryggaste hundarna låg - vilken tur för oss - för alla låg kvar ! Det var bara vi som fick avdrag och då för Özets liiiiiilla pipande. Men visst han VAR orolig - han pep, gäspade och vägde över en gång.
Tandvisningen var jag denna gången säker på, vilket också visade sig stämma. Det gick utmärkt.

Linförigheten inleddes med att Özet (i vanlig ordning=på tävl.) inte var riktigt focusead. Jag gjorde några DK för att få honom att skärpa till sig, vilket han oxå gjorde efter halva momentet, då han gick kanonbra.
Läggandet tyckte jag gick utmärkt, men inte domaren !
Inkallningen GICK utmärkt beviserligen.
Ståendet tog han nått/några steg, säkert lite osäker efter mitt kraxande till kommando !!!
Apporteringen var jag tvungen att säga "vänta" och sen har vi ju hans "lätta" tuggande !
Hoppet PERFEKT (oxå) uppenbarligen.

Sedan var det en lååååååååååååååååång väntan innan prisutdelningen, eftersom vi väntade in ALLA klasser. Under tiden vi stod och kollade på de sista ekipagen i eliten, höll vi på att bli uppätna av om små irriterande knotten. Özet hade jag redan satt i bilen så han skulle slippa bli sönderbiten.

SAMMANFATTNING
Platsliggande 7
Tandvisning 10
Linförighet 6½
Läggande 8
Inkallning 10
Ställande 7
Apportering 7
Hoppet 10
Helhet 8
s:a 159 (2:a pris)

JAKTKURS - WT - LENA & MARIA - 5

2011-06-07T14:20:00.000-07:00

Var ikväll i Starrkärr, på vårens sista gång på jaktkursen för Lena och Maria.

# Markering i dike
# Linjetag med flera utlagda dummys
# Walk-Up med skott, fick därmed bekräftelse på att Özet nu är skottfast

WT I BORÅS/SEXDREGA

2011-06-06T12:12:00.000-07:00

Här följer ett uttömmande inlägg som vanligt, från dagens WT-premiär.

Tidigt i ottan (runt 05.00) pillrade vi oss upp, för att komma i tid till samlingen inför dagens WT i Borås/Sexdrega. Väl framme, såg vi några – domare/funktionärer – som öppnade en bom, vi följde deras exempel och parkerade bilen längst vägkanten. Tog ut Özet för en liten rastning, hejade på folk som efterhand anslöt och också rastade sina hundar. Men det var inte förrän efter en stund som jag hajade till och förstod att …
- Tommy lille, jag tror jag har sagt fel tid – vi har kommit en hel timme för TIDIGT – därav att det fortfarande bara är domare/funktionärer som har kommit …
- Gääääsp, sa Tommy och öppnade kaffetermosen …

Men tillslut var det då dags för samling och genomgång av dagens tävling. Som vanligt 5 stationer – men med enbart markeringar – både vatten och land – MED skott i samtliga rutor/stationer – i SAMTLIGA - jag fick lite ”skrämselhicka” måste jag erkänna …
1:a – enkelmarkering i vatten
2:a – två enkelmarkeringar i vatten
3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
5:e – två enkelmarkeringar på land

Vi hade startnr. 33, men kände mig trygg bakom 32:an, Tina (nybliven FB-vän) med sin duktiga (om det inte varit för knallandet) Theo-tollare och hennes kompis, Elenor med sin tollare Texas (ökl) som var både ett enormt stöd och trevligt sällskap.

Medan vi satt och väntade på att 1:a start skulle komma iväg, började det ”provskjutas” nere vid sjön. Özet reagerade och blev orolig och började darra och flämta och avsöndra stressmjäll. Vi nonchalerade och ”låssades som det regnade” (ha ha – det var ju riktigt roligt skrivet, för det var ju just det vi innerligt hoppades på att det INTE skulle börja göra, mörkt och hotfullt som det såg ut just då). Där satt vi och Özet darrade mer och mer … vi pratade om hur vi skulle göra – åka därifrån eller … ??? Hur som helst, beslutade jag mig för att ge det en chans – vi började följa ”strömmen” av ekipage ner mot sjön. Han gick jaktfot som om han aldrig gjort annat – började slappna av och när vi kom fram till sjön hade han nästan lugnat sig helt och hållet ! Satt där och väntade på vår tur, medan vi pratade med de andra runt omkring och hade trevligt.

 1:a – enkelmark. i vatten
När det till slut blev vår tur, klev vi fram till ”emottagaren” och kopplade loss, för att fortsätta fram till domaren. Özet hur cool (flitigt använt uttryck, men passande) som helst.
Konstaterade genast att det var en lång transp.sträcka till vattnet - vilket det f.ö. var på ALLA vattenmarkeringarna – och det har vi aldrig tränat på (men tänker jag ändra på). Strandkanten var väl igentligen inte nåt större problem – men Özetgossen tyckte annorlunda – vände sig om och sa : men matte, här MÅSTE jag ju ha mina sjöstövlar ! Jag försökte med några UUUUT, utan att lyckas – jag kallade tillbaka (resultat = 0) och skickade på linjetag – och då minsann, plums i och tillbaka – dock med släpp vid vattenskakn.

 2:a – två enkelmarkeringar i vatten
Nu gick det betydligt bättre, särskilt vid andra markeringen, då han nästan ”kastade” – på sitt sätt - sig i. Även här ett litet släpp, för att skaka sig ! (resultat = 14)

 3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
Sprang ut, men hade väldigt svårt för att samla mod för att ta sig över (såg ju inte själv riktigt hur det såg ut) – Matte, du kan inte mena allvar att det ska gå att komma över här ! Efter en liten utflykt, på jakt efter en bra övergång, fann han plötsligt en ryggsäck (domarens) stående mitt i skogen – bara sådär !!! Jag kallade in och sände igen (resultat = 0) Efter mkt om och men kom han till slut över och för att göra historien liiiiite kortare, så kallade jag in honom efter att han yrat omkring och på väg in sprang han rätt på dummyn. Och med dummyn i högsta hugg var han åter på väg att försöka bemästra det ”hiskeliga” diket. Jag manade på – han kämpade verkligen och kom efter mkt möda till slut över, för leverans. Precis när jag ”pustade ut” och pratade med domaren, smet Özet iväg till ryggan och tog för sig av den framdukade halva kanelbullen som låg där så käckt. Han mumlade i efterhand något om självbelöning !

 4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
Oj, så himla svårt, tänkte jag, när jag såg – eller rättare sagt INTE såg, varken skytt eller kastare. Men skottet gick och sen hördes ett plums. Jag skickade och Özet sprang fram till vattnet och ”smög i” på ”Özetvis” - simmade ut och kom in för lev. Som vanl. med ett släpp för skakning.
Gick fram ett par meter till ett nytt ställe att sända ifrån. Skott – kast, som visserligen inte var så långt, men som hamnade bland en massa små buskträd. Efter en stund, la jag på en närsökssignal för att hjälpa honom. Han hittade den och kom för levererans. (resultat = 14)

 5:e – två enkelmarkeringar på land
Nu var Özet TRÖTT ! Vid den första mark. virrade han omkring och när kastaren – en bit därifrån – satte sig på huk för att kolla i sin rygga, ville Özet kolla om det kanske fanns ytterligare en bulle att norpa. När jag såsmåningom lyckades få Özet tillbaka till området för att fortsätta sitt sökande !!! – gav han upp och återvände i rask takt till mig. (resultat = 0)
Fick ändå träna på en markering till. Han sprang ut och fastnade direkt, ca 2 meter brevid nedslaget och nosade intensivt på en fläck. Jag gick direkt ut för att hämta Özet och plocka upp dummyn SJÄLV, vilket han inte hade några som helst invändningar mot. ÖZET TRÖTT, JAG TRÖTT, men så NÖJD !

Tack och hej !

LYDNADSKURS 10:E - LBK

2011-06-01T15:13:00.000-07:00

Ikväll var det stort manfall på sista lydnadskursen på Lerum. Men den lilla samlingen på fyra ekipage var naggande god.
Özet och jag tog oss en liten runda i skogen runt klubbens omgivningar, som "uppvärmning". Sedan fortsatte vi med en stunds lydnadsuppvärmning, innan vi vår lilla avslutningstävling inledde.

Ang. linförigheten, märker jag att Özet "tappar" och blir ofocuserad såfort det blir allvar och uppstramat. Följer följsamt och glatt med MELLAN momenten !!! Men sammanfattningsvis, är det som vanligt fotgåendet och platsliggandet som är "bekymret". Jobbar vidare på att försöka hitta bästa förberedelserna inför STARTEN - så att han ska komma in på plan glad och "taggad". Måste ändå nämna att Özet fick en "12:a" på tandvisningen, med tanke på hur han har utvecklats - från stundsboll, till trygg stillasittande kille. Det är "bara" i platsliggandet som han, växlande är otrygg och ibland - den senaste tiden - agerar "snusmumrik" och har myror i brallan.

JAKTKURS - WT - LENA & MARIA - 4

2011-05-30T14:15:00.000-07:00

Denna underbara kväll - på min självaste födelsedag - har vi varit på jaktkurs vid Råsjön i Skäggered och tränat vattenapportering.

Jag hade åkt från jobbet - som vanligt - alldeles för tidigt (mkt minus flex) och blev - som vanligt - frustrerad av den oerhört täta trafiken pga dom - inte helt överraskande - trafikomläggningarna/arbetena, som ju pågått de senaste åren. Att man aldrig lär sig ! Men hur som helst, var jag - "något stressad - på väg hem för att hämta Özet, packa ryggan, byta kläder och samtidigt hinna slänga i mig en macka. Jag blev inte mindre stressad av att Pia - som skulle hämta mig - hade kommit ½timme för tidigt, för att rasta Bonus i "vår" skog tvärsöver gatan. Hade ju förstås ingen anledn. att bli stressad av det - hon skötte ju sig själv ... men men, man är som man är.

Om än fortfarande med andan i halsen, kom vi iväg enl. avtalad tid och mötte upp vid Skånhällaskolans parkering i Lindome, där vi samlades för gemensam (samåkn.) färd mot Råsjön.

Kvällens huvudtema var vattenmarkeringar, slängda från båt och så snart vi var på plats delades vi - 8 st - in i 3 grupper. Ingela&Lilja och Jag&Özet, hamnade i en egen liten grupp.
Kvällens övriga övningar - utan instruktörshjälp
 markeringar över vattendrag
 markeringar i vass
 markeringar i skog
 linjetag genom granridå

Ingela och jag började med - markering över vattendrag - att vandra bort längst strandkanten med vass för att slutligen komma fram till ett ca 2m brett dike. Özet & jag började. Özet verkade tycka kanten var lite för brant och var något tveksam att gå i, men övervann sin osäkerhet snabbt och simmade över och hoppade upp på andra sidan. När han skulle återvända, sprang han tillbaka "landvägen", trots jag försökte hindra honom. Gjorde ett nytt försök - vilket gick mkt bättre. Denna gången fick han dock kämpa och häva sig upp på andra sidan, men kom nu direkt tillbaka över diket, efter lite lockande från min sida.

Vid den 3:e o 4:e markeringen hade vi flyttat oss lite, så hundarna fick hoppa ner i lite sankmark (inget vattendrag) innan dom kom över. Özet valde nu att springa tillbaka landvägen åt andra hållet - trots att jag TIDIGT började springa åt motsatt håll. Men vid sista (4:e) markeringen kom han rätt över.
Lilja var jätteduktig, hade inga större svårigheter. Hon genade inte över landvägen nån gång ... tror jag ?!?! … även om hon var på väg nån enstaka gång. Hade oxå lite svårigheter att häva sig upp, på samma ställe som Özet.

Gick tillbaka till "vattenmarkeringen" och väntade på vår tur. Özet och jag först ut - jaktfot nerför berget ut på "vass/myr-udden", där Lena stod och tog emot oss. Özet hade lite bråttom, så vi gjorde några " ”volter" på väg fram.

Maria, som satt i sin båt - som hon hade rott över från ”sin" sida av sjön - kastade en markering till vä. om båten 30-40m ? ut. Özet tvekade väldigt, när han skulle gå i och sprang omkring och försökte hitta ett bättre ställe att gå i på - bl.a ut på en vinglig brygga. Inte lätt att få honom att låta bli ! Men till slut hoppade … eller kanske rättare sagt, vältrade han sig i. Han simmade med full fart - blev lite "förskräckt" när han stötte imot starrgäset - men fortsatte ändå att simma imot ... vadå ? här finns ju inget, tyckte han ! Men när han var på väg att sväva ut lite väl långt åt sidan, ”ljudade” Maria från båten. Özet hörde, men "snurrade" ändå omkring, så Maria kastade ännu en dummy, som han genast satte kurs mot och kom in med. Jag fick visserligen jobba lite, för att han skulle komma in på utgångsstället.
En markering till, men nu åt andra hållet. Özet mycket tveksam igen, men med "lite" - rätt mkt faktiskt - puschning (Maria frågade mig senare, om jag jobbade på skvalradion :-P) så vältrade han sig i igen. Behövde ytterligare ett kast från båten, som dragning. Han vände och kom tillbaka och denna gången, gick det lättare att få in honom på samma ställe, där han hade hoppat i.

Den tredje markeringen kastades framåt (kortare avstånd/mot oss 20m?) och jag skickade honom relativt snabbt efter den plumsat i. Då gick – HOPPADE - han i utan några som helst svårigheter och han återvände rätt in.
Efter fikapausen, fortsatte vi med markeringar i vassen. Måste säga att jag inte trodde Özet skulle springa in i vassen, men ack vad jag bedrog mig - han fullständigt ÄLSKADE att springa i den rasslande vassen, tyckte det var jätteroligt. Han löste alla (4:a) markeringarna med stor IVER (he he, man är väl retriever) och levererade "smock" i hand.
Sen vände vi oss om, för att göra markeringar upp i skogen. Markeringarna kastades bakåt, för att hundarna inte skulle ha kastaren som referens. Den första för svår – jag kallade in och skickade honom på linjetag = pekfekt på. Ytterligare en kastades – åt andra hållet - som han löste utan problem.

Som avslutning på en underbar kurs/träningskväll blev den sista övningen linjetaget – dock inte så långt (40m) - genom den lilla granridån. Inga som helst problem – klockrena linjetag.

LYDNADSKURS 9:E - LBK

2011-05-25T14:48:00.000-07:00

Efter velande om jag skulle gå på föreläsning på temat "Hur man behåller sin hund i bra form" av/med vet. Freddy Wigelius, eller om jag skulle åka till Lerum för näst sista lydnadsgången, valde jag tillslut lydnaden. Inte ett helt lyckat drag - då jag själv kände mig trött och håglös.

JAKTTRÄNING

2011-05-24T13:38:00.000-07:00

I kväll träffades Pia, Ingela och en ny trän.kamrat – Elisabeth med flattiken Riva, på p-platsen i Paradiset, för att sen gå till området kring Surketjärn. Vi struntade i den planerade vattenträn. och focuserade istället på några av de övningarna som vi hade i ”läxa”.

Gjorde först några markeringar (enkel) med ”framtag” och hälsn (övn. fr, kursen).
Özets 1:a markering blev för svår - han hittade den inte, så jag kallade in honom och sände honom sen på linjetag, vilket gick perfekt. Den 2:a (hö.) markeringen gick strålande.

Därefter vandrade vi bort till ett annat område för att träna linjetag och närsök.
Först ut var linjetag. Vi hjälpte varandra med att lägga ut ett synligt linjetag, som las på samma plats hela tiden. Medan jag sände på samma linje, men längde avståndet (4ggr-slutl.ca 40-45m) hela tiden, flyttade dom andra sig och skickade från nya vinklar. Inga som helst problem för Özet. Tycker mig märka att han är ganska säker på linjetagen nu.

Vi avslutade med närsök. Jag och Özet drog oss undan för att jobba självständigt utan ”publik”, medan dom andra tittade på varandra. Özet jätteduktig på själva söket, men förstår inte att han ska börja direkt efter signalen - behöver fortfarande hjälp med att komma igång.

När vi gick hemåt, släppte jag Özet först och efter en stund släppte även Pia Bonus. Visserligen gick det bra, men jag fick ”vakta och passa” Özet hela tiden – för såfort Bonus kom i närheten, växte Özet till goldenstorlek och gick spattigt med rest ragg och högburen svans.

JAKTKURS – WT – LENA & MARIA - 3

2011-05-23T13:36:00.000-07:00

Har i kväll varit på jaktkurs hos Maria (instr.) i Skäggered/Lindome.

På schemat stod övningar som :
Markering kombinerat med linjetag på kalhygge med tydl. ref.pkt.
Närsök
Linjetag på äng

BRUKSSÖKKURS - PBK - DEL II

2011-05-21T12:08:00.000-07:00

Idag har vi varit på del II - dag I, på PBK's brukssök. Denna gången var Sissi "utbytt" (förhinder) mot TVÅ (ha ha) ersättare - Britt med sina gula jaktlabbar - Rassel & Leon (6mån) och Ulla med sin bordertik - namn ?.

Det mesta för vår del gick fintfint - med undantag av en "missuppfattning" vid andra skickets påvis ... och ett annat skick (efter fikapausen) som blev en hörsel istället för dykupp.

JAKTRÄNING

2011-05-19T14:31:00.000-07:00

Ikväll träffades Pia, Therese och Ingela i Paradiset för att träna jaktapportering. Vi inledde med första "läxan" från jaktkursen - jaktfot med störningar. Sen fortsatte vi med "framtag" till en av oss som agerade fejkad domare. Därefter två enkel markeringar, vilka inte blev de mest optimala - mest pga att hundarna (alla utom Bonus) blev distraherade av trolig viltdoft - Özet "yrade" omkring ganska "friskt" innan jag lyckades få in honom, för ett nytt försök, som gick bättre. Jag lät Özet göra ytterligare två enkelmarkeringar (på nytt ställe) för att han skulle lyckas ordentligt, vilket han gjorde. Därefter gjorde vi linjetag, som vi längde avståndet på. Vi jobbade i par (Özet och Bonus) och skickade varannan gång. Gick lysande.

LYDNADSKURS I REGNTUNGA SKYAR

2011-05-18T13:56:00.000-07:00

På kvällens lydnadskurs inledde vi (dom som ville) med att lägga personspår. Jag la vårt ca 200m i skogen, med 1 träapport + 3 leksaker - med favoriten som slut. Medan spåren sen låg och gôttade till sig, körde vi lydnad.

Vi inledd med position och ingångar, som uppvärmning - därefter fritt följ, vilket gick strålande. Kunde inte önskat bättre följsamhet och focus ! Även läggandet och ståendet under gång, var kanon. Sandra (instr.) som tittat, sa att JAG själv hade en helt annan attityd idag än vad jag brukar ha ! Kanske var det för att jag inte hade några "förväntningar idag.

Innan fikat, gjorde vi ett platsliggande. Gick inget vidare - han var lite "orolig" och snusade i gräset och vägde över från sida till sida, några gånger, tills han tillslut reste sig till sittande - MEN satt kvar (vackert så) - kunde på avstånd, göra tecken att han skulle lägga sig igen.

Efter fika och pause och i väntan på spåret, körde vi lite hopp över hinder - brukshoppet/kl. II. Gick ganksa bra - behöver fortfarande få ut honom och han sätter sig "gärna" lite för mkt åt sidan i förhållande till hindret.

Sen när spåret hade legat i 1½ timme, var det dax för "påsläpp". Özet var väldigt ivrig fram till starten, men när jag hade satt på selen lugnade han sig.
Efter "påsläppet" började han ganska snart utforska lite egna intressanta dofter och det verkade som han "glömde" av vad han höll på med. Han missade den första apporten (en leksak, som vi/jag tyvärr aldrig återfann) men fann istället träpinnen. Därefter svävade han ut på vilovägar igen, tills han tillslut hittade den näst sista app. och därifrån gick han klockrent till slutapp.

Susanne (instr.) tyckte att han skötte sig helt OK för att vara andra gången - särskilt som detta området är jätteladdat med olika dofter - allt från folk, hundar vilt.

JAKTKURS - WT - LENA & MARIA - 2

2011-05-17T13:14:00.000-07:00

Har varit på jaktkurs hos Mia (en av kursdeltagarna), i Greggered ikväll. Temat var fortfarnde med siktet på WT-start.

ÖVNINGAR :
Jaktfot i besvärlig terräng, både i skogen och vid sjön
Markering vid strandkanten - i sankmark - med skott
Vattenmarkering med dyig botten
Närsök
Linjetag

Skotten gick FANTASTISKT BRA - vattnet, med dyig botten gick desto sämre ... MEN han tog sig ut såsmåningom ... mitt lille ÖZ !

VÅRT FÖRSTA PERSONSPÅR

2011-05-15T11:44:00.000-07:00

Som ett litet "smakprov" inför onsdagens lydnadskurs, då vi ska få prova personspår under ledning av en av våra intruktörer (Susanne) var vi (Tommy&jag) idag i Paradiset och testade för första gången - längd ca 150-200m - som fick ligga i ca 35-40min. Jag la spåret själv, i platt skogsterräng, med två "leksaker" och en godisburk som avslut. Özet arbetade lugnt, metodiskt och noga.

Ska bli spännande och se hur hans tempo och framfart blir i framtiden. Kommer tydligt ihåg, våran Majkie, som for fram som en liten torped i spåret, som med en knappt synbar blick/knyck med huvudet, markerade apporterna/pinnarna, för att sen ila vidare ... var iochförsig inte så noga med att rätta till detta, då jag aldrig hade några planer att tävla med henne !

LYDNADSKURS 7:E - LBK

2011-05-11T13:55:00.000-07:00

En lydnadskväll som startade med åskoväder, som fortsatte i hagel, som avlöstes av özzzzzzzregn, som övergick i solsken, som på hemvägen återgick till regnande ...

 Fotgående
 Läggande
 Inkallning
 Apportering, metallapp.
 Brukshoppet - högre höjd
 Budföring
 Platsliggande

DEN ENA AVLÖSER DEN ANDRA

2011-05-09T13:51:00.000-07:00

I lördags avslutades Tittis jaktkurs, medan vi ikväll påbörjade en ny jaktkurs för instr. Lena Essedal och Maria Roding, återigen genom Goldenklubben. Denna gången med lite annorlunda upplägg, som dom själva uttryckte sig - syftet/målet är att starta på ett Workingtest.

Kvällen bestod mest av jaktfot och en enstaka markering - i övrigt, WT-teori.

MERA SÖK

2011-05-09T13:42:00.000-07:00

I går (söndag) var vi på dag 2, på första sökkurstillfället (1:a helgen), genom Partille BK.

IBLAND KÖR DET IHOP SIG !

2011-05-07T13:19:00.001-07:00

Var idag, på både brukssökkurs (Partille BK) och
avslutningen på Tittis jaktkurs (vattenapportering).

LYDNADSKURS 6:E - LBK TOLLARBOS 'SNUSMUMRIK' MED TWIST

2011-05-04T15:00:00.000-07:00

Till skillnad mot gårdagens jaktapporteringsträning, då Özet var fantastiskt strålande duktig, gick kvällens lydnadskurs mest i snusandets tecken ! Så fort Özet fick "fria tyglar" dök han ner med sin lilla marsipannos i det fuktiga gräset ... Men visst, han VAR rätt duktig mellan varven, men det var mycket "snus" denna kvällen ...
 Läggande under gång - hjälp av Sandra - tips = glöm inte att variera belöningarna - ev. försöka ändra på mitt röstläge, då min ljusa kommandoröst "sviker" mig ibland
 Framförgående - hjälp av Britt - JAG börjar nu få kläm på timingen - börja vidareutveckla, med att låta Özet ta flera steg, innan belön.
 Fotgående - ok, men inte mer - tempoväxlingar = svårt att få honom att öka tempot UTAN leksaksbelöningen !
 Inkallningar - svårt att focusera på matte pga alla dofter i gräset, tycker Özet.
 Platsliggande - svårt att ligga still - mkt nosande - växlade mellan att nosa - ha huvudet vilades i gräset - väga över kroppstygnden hit och dit - ligga "vanligt".
 Apportering (bara greppa) - utmärkt, tittade på mig tills jag kommenderade - tyckte inte han tuggade lika mkt som vanl.
 Hoppet - körde II:ans - först bara med dragning, utan sitt - sen med dragning, med sitt - men utan dragning, vänder han alldeles efter hindret - måste jobba på att få ut honom.
 Budföring - hjälp av Britt - själva sändandet, kanon som vanligt - dax att lära honom att acceptera en klapp av mottagaren, utan att "gå i taket"